Hej Anders,
utan att vara någon juridisk expert, tror jag att så är fallet. Men arkiveringstiden för olikartade personuppgifter varierar avsevärt, och regleras av flera förordningar, som t.ex. personuppgiftslagen (523/1999), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och arkivlagen (831/1994). Om bevarandet av patientuppgifter har Social-och hälsovårdministeriet gett en förordning (7:1993); dess innehåll känner jag inte till. I ditt fall torde en patientombudsman vara den bästa källan.
Enligt social- och hälsovårdsministeriets motivering för ändringen av lagen om patientens ställning och rättigheter (653/2000) kunde lämnandet av patientuppgifter beträffande en avliden person komma i fråga om t.ex. en anhörig vill ha en utredning över eventuell felbehandling av den avlidne patienten, eller behöver uppgifterna för att pröva giltigheten av den avlidnes testamente eller annan rättslig handling, eller om en släkting vill reda ut den eventuella risken för en ärftlig sjukdom som den avlidne hade. Och som sagt, en skriftlig ansökan är förutsättningen för att lämnandet av uppgifterna skall övervägas.
Såsom lagens 653/2000 titel säger, är dess syfte att skydda en persons rättigheter - och de alla upphävs inte av döden. Detta faktum skulle väl också släktforskarna ta hänsyn till.
M.v.h. KE