Oscar Carl Gustaf Sundblad äro namn, på vilkas ursprung man knappast behöver misstaga sig. De buros av en svensk, som omkring 1820 hamnade i Buenos Aires. Sundblad måste haft något med sjön att göra, ty 1816 figurerade han i Rio de Janeiro på avlöningslistan för svenska briggen Fianza under benämningen assistent ombord. Vad han sysslade med i Buenos Aires har varit svårt att konstatera, men vissa ledtrådar peka hän på skeppsfounerarebranchen. År 1836 påträffas hans namn i de domstolsprotokoll som röra kontroversen Tarras-Rosas. Han blev nämligen av rätten utsedd att verkställa översättning av några till målet hörande svenska handlingar. Att döma av flera uttalanden av landsmän därnere tycks man icke hava haft någon särdeles högstående uppfattning om honom. Så skriver bl.a. vår gamle bekante Bladh i ett brev hemifrån Stockholm till en vän i Buenos Aires: Hälsa Sundblad, den slarven och Damström, den fähunden. De äro båda karaktärslösa och Du bör akta dig för dem. Nå, omdömena må stå för sagesmannens egen räkning. I alla fall kan det i en bättre värld vara till tröst för Sundblad, att han blivit placerad i en åtminstone något förnämligare kategori än sin samtidigt omnämnde landsman.
Sundblad var ännu 1859 i livet, ty då återfinnes han bland de svenskar, som på konsulatet i Buenos Aires avlade tro och huldhetsed till konung Carl XV. Flera avkomlingar till honom finnas alltjämt i den argentinska societeten under namn av Sundblad Rosetti, Castro Sundblad, etc.
[Axel Paulin: Svenska öden i Sydamerika, Stockholm 1951, s.290]