Äldre inlägg (arkiv) till 20 december, 2008

[Anita Berglund Eriksson]

Rune! Jag glömde skriva att givetvis bör det vara potatis till sluringen. Då blir det potatis och fläsk med sås.  
 
En annan fet rätt är som sagt kolbullen. Men det bör nog vara det gammaldags amerikanska fläsket för att få det bästa resultatet. När jag besökte det fina skogsmuse?t i Lycksele för några år sedan hittade jag följande recept på kolbullen:  
 

 
Hälsn. Anita

[Barbro Orell]

Hej, jag är född och uppvuxen i Fjällsjö-socken och i min by var SLURINGEN en vanlig rätt.
Vi saltade fläsk själva. Vi hade varken el eller frysbox. När fläsket var stekt rörde man ner mjöl, uppvispad i mjölk som fick sjuda i stekpannan. Det var himla gott med kokta krypor till. På den tiden var det inget dragspels-fläsk utan grisarna fick grisgröt kokad på gröpe med potatis mm. Jag brukar själv ibland göra sluring, den blir bäst av torrsaltat amerikanskt fläsk och en vitsås inte allt för tjock. I östergötland är sluring en soppa med korngryn, hörde jag av mina vänner därnere'

[Berit Tjernberg]

Barbro,
Vad är krypor?
 
Berit

[Bodil Westberg]

Mandelpotatis skulle jag tro

[Berit Tjernberg]

Det borde jag ju ha förstått.
En talande beskrivning på mandelpären  
 
Berit

[Rune Edström (Rune)]

Hej  
Vilket förträffligt ord för nutida fläsk ?dragspelsfläsk?.  
Amerikafläsk finns inte att få tag i här. Domus i Vilhelmina hade det en gång när jag hälsa på där.
 Blev sugen på försöka göra sluring, med nutida svål, som man köper.
 
MOT KÖTT nä FLÄSKDISKEN !! Jiyppe jej.
rune

[Anita Berglund Eriksson]

Rune!
Jag vet inte om du såg den västerbottniska variant av sluring som jag skrev om i Verandan vid jultiden, men jag lägger in den även här. Det kanske är någon annan som är intresserad också:
 

[Ann-Mari Bäckman]

Anita!
 
Det där verkar vara riktigt kalas-mat! Min mamma som kom från Anundsjö pratade aldrig om någon sluring. Undrar om ordet var vanligt där?
 
Ann-Mari Bäckman

[Barbro Orell]

Hej, här i Nv Ångermanland har vi alltid sagt kryp?än, det var bara när man måste göra sig till som vi sa mandelpotatis. Varför vi alltid åt kryp?än  var att de sög upp sövlä? så bra, med det menar jag att mandelpotatisen var/är torr och sög upp steksky+vitsås. Man kan be sin handlare beställa amerikansk-fläsk. ICA i Backe och Konsum i Hoting brukar ha Am-fläsk. Det är samma fläsk som vi lägger i fet-kamsern?. De senare och surströmmingen är GUDs GÅVA till Ångermanlänningarna så sa alltid min far.

[Bengt Färnlöf]

Hej  
Det där med kamsen så har jag hört att det är Jämtlänsk sed att fylla kamsen med fläsk. Ångermanlänningar stekte fläsk vid sidan av kamsen och med en smörklick på kamsen.
Fel eller rätt???
Född Jämte uppvuxen Ångermanlänning (edsele)

[Barbro Orell]

Jag är och har varit Nv Ångermanland trogen vi har alltid lagt fläsk i kamsern?: tillbehör har vi fortfarande -stekt fläsk -gertmese -smör och lingonsylt. Det finns vissa som säger att det kan aldrig bli för mycket tillbehör -  var och en kan välja de tillbehör man tycker om. När jag var barn så fick vi kornmjöl från egen skörd och kornen maldes i byns kvarn och därför la man i lite vetemjöl och klämnde i ett par kokta potatisar, för att slippa stenhårda Pelle Molin kams. I dag är det kornmjöl som finns att köpa i affären så fin-malet och lägger man dessutom i  vetemjöl så är det en kams som kletar fast i gommen eller löständerna - Usch - därför brukar vi riva rå potatis + plus någon kokt pära och blanda med kornmjölet.
Det är ju så att varje by eller varje gård har sitt eget recept som man lärt sig av sina förfäder. I lördags gjorde jag kams, vi var 8 stycken runt bordet och sedan brukar man ska ha en eller tvåkams med sig hem. I vår by ansågs det lite torftigt med flat-kams, men många gillar bara dessa senare - så kulturella traditioner är olika och alla är lika riktiga.

[Emma Ingelsson Alkbring]

Jag tycker att kams verkar påminna om pite-palt. (gjord med kornmjöl, vetemjöl och okokta gammpären) Det finns t ex flatpalt och vanlig palt med fläsk i.  Min farmor bor kvar i Piteå, så jämförelsen är naturlig för mig.

[Sten Norln]

Jo! Visst finns det många variationer på Kams och Palt: Kams Palt Pitepalt Blodkam Blodpalt Klabbe med fläsk och Messmörssås. Höll till i Åre och Hoting men dom sa mest Kams där. Redan som liten palt åt jag Kams he he. Har fixat till en rejäl Recept, variationer och Receptsamling på dom här godsakerna Besök: http://home.koping.net/tiwa425/Palt/

[Per Molin]

Jag är född, uppvuxen och bosatt i mina hemtrakter. Kams i mitt hem  bestod endast av kornmjöl, salt och vatten. Kamsen var platt och åts tillsammans med lingonsylt. Den kallas i dagligt tal för fattigmans kams.
 
Traditionerna är olika. Ex. när julgrisen slaktades, gjordes bl.a. tjockpannkaka av grisens blod. Pannkakan innehöll fläsk och en del sparades till julhelgen.
När vi kom hem efter julotten stekte mor upp blodpannkakan, som vi åt med lingonsylt.  
Är det någon som känner till denna tradition.

[Eva Nordin]

Hej!
Är det någon, som vet vad glasögonvälling är för något? Min svärmor blev serverad det som barn och hon har antecknat, att hon nu först som vuxen fått reda på dess rätta namn. Tyvärr har hon inte angett det rätta namnet.
Hälsningar Eva

[Lars Eriksson]

Hej
Jag är liksom Per född och uppvuxen i mina hemtrakter, men däremot inte längre bosatt där. Dock minns jag det här med blodpannkaka efter julottan, fast med vissa skillnader. Mors blodpannkaka (hemgjord på julgrisen, naturligtvis) innehöll inget fläsk; pa juldagens morgon skar hon blodpannkakan i bitar och stekte upp den blandad med det som blivit över av risgrynsgröten plus stekte fläsk vid sidan om. Det var gött! Bara en gång om året fick man denna märkliga rätt.

[Ninnie Westergren]

Eva!
 
Glasögonvälling...ja inte vet jag, men jag tänker direkt på Sagosoppa!!!
 
Sagogryn finns fortfarande att köpa (ren potatisstärkelse skulle jag tro)!  
Om jag minns rätt var de förr röda och innehöll säkert någon inte helt nyttig färg som nu är borttagen, för numera är de vita.
Färg på soppan får man ändå, eftersom man tillsätter saft! Hemma användes nog bara hallonsaft, men det går säkert lika bra med ...selleri...förlåt jordgubbssaft! Gryn, vatten outspädd saft får koka och efter ett tag tillsätts russin, så de hinner koka med och bli mjuka och uppsvällda lagom tills sagogrynen är genomskinliga! Obs! Detta är direkt ur minnet och inget färdigt recept. Tror det på Sagogrynspåsens recept står även socker som jag brukar ta mycket mindre av, för saften är ju redan sötad!
 
Någon frukostvälling är ju detta inte utan en efterrätt! Men konsistensen stämmer rätt bra med välling och när den kallnat är det mera kräm än soppa! Ätes ljummen! Det svåra är att vänta till den blivit det!!!
Minns att det även gärna tillsattes en skvätt grädde i tallriken! Fy så många fula ovanor man fick i tidig ålder, troligtvis för att mamma varit mager och behövt gödas som barn!
 
Jösses så längesedan jag gjorde Sagosoppa nu! När barnen är stora så glömmer man lätt sina gamla älsklingsrätter, som ju inte alltid är så nyttiga för vuxna som lätt växer på fel håll av någon anledning!  
Det blir spännande att höra om min son som nyligen blivit far, kommer ihåg Sagosoppan och så småningom vill ha receptet!
 
Nu påminde du mig om en annan gammal favoritefterrätt!  
Klappgröt! Eller Klappkräm som den kallas i någon av mina gamla kokböcker. Kan nog beskrivas som en Tunn Mannagrynsgröt med en del av vätskan ersatt av saft...eller lös lingonsylt....som vispas utav sjutton medan den kokar (klappas) och sedan så att den kallnar, så att den blir lätt och pösig av all luft som klappas in! Underbar!  
 
Ninnie
...som alltid associerar namnet Nordin till Tant Elna (Nordin) i Sörnoret (Åsele) som vi hälsade på när jag var barn. Hon kallade min farmor för faster Hulda och var alltså barn till en av farmors bröder...tror jag...har inte riktigt full koll på saken då min släktforskning legat nere i många år.

[Ulla Bagge]

Pôssagubbssoppa - brukar ni äta det?
 
 
 
(Meddelandet ändrat av ulle den 18 december, 2008)

[Ulla Bagge]

Tott-ikring-kanta. Nåt smarrigt i juletider och som jag ska göra i eftermiddag.
 
Blåsväre (blåsväder) sa man också om klappgröt i Anundsjö på 1920-30 talet.
Åts ofta som efterrätt på söndagarna liksom glasögonsoppan.

[Ninnie Westergren]

Inget jag känner igen på direkten...men ska smaka på orden under dagen!
 
Tott-ikring-kanta...
....får mig att tänka på dottern som första gången hon fick smaka palt..nogsamt stoppade bit efter bit i munnen, slickade av smöret...och radade upp bitarna ordningssamt runt brämet på Ruska-tallriken!  
Vägrade äta dem! Det var tidigt 80-tal, då hon är född -80! Nästa gång det vankades palt, höll jag andan...skulle det bli godkänt eller ej?! Hon åt alla sina tilldelade bitar och ville ha mera!
 
Maken, från mittsverige, avstår fortfarande! Barn kan läras att äta det mor är uppfödd på...inte alltid makar! Jag gillar inte hans dopp i grytan heller! Men det är helt klart jag som har med mig mest konstig mat i bagaget från Västerbotten/Ångermanland/Österbotten!
 
Ninnie

[Ulla Bagge]

En pössagubb är en (äldre) man som är lite långsam och trög och kanske går i sina egna tankar.  
Soppan görs på torkad frukt, t.ex katrinplommon, aprikoser och päron, som man blötla över natten. Man redde soppan med potatismjöl. Den åts ofta till söndagsmiddag med en tunnbrödsmörgås har äldre släktingar berättat för mig.
Det var länge sen jag åt den soppan men minns att jag tyckte den var god. Nu i GI-tider är den alldeles för snabb. Fast katrinplommon ska vara bland det nyttigaste man kan äta - fulladdade av antioxidanter.
 
Och nu har jag tagit ut sista plåten med Tummakagor, som min skånska granne kallar dom smarriga bakverken. Mandelmusslor är en annan benämning på Tott-ikring-kanta. Fyndiga namn både i norr och söder tycker jag för man trycker ju ut degen med tummarna i formarna. Skulle tro att den kakan faller små barn bättre i smaken vid första försöket än palten. Kanske hade kamsen som är lite mjukare och snällare gått bättre.

[Barbro Persson]

Hej, min mamma brukade göra klappgröt då fick man gå ut med grytan och ställa den i snön ute och vispa tills det blev en hård gröt o så gott det blev. Min farmor gjorde sagosoppa den var så fint rosa.
Barbro från Ångermanland

[Ninnie Westergren]

Oj, Ulla!  
De där tillhörde ju de normala njutningarna i min familj, trots att jag inte hört de namnen! Fast Tummakagor tror jag däremot jag hört här nere!
 
Nästan lika ofta avnjöts de torkade frukterna som kräm med gräddmjölk!
Mandelmusslor med vispgrädde och hjortronsylt! MUMS!
 
Ninnie

[Bo Jonsson]

Till jul fanns det alltid BLANDSMETEN till julskinkan jag har inte receptet hur man gör den det enda som jag har är att messmör ska var till den den och grädde är det någon som kan grunden till den.
ha en bra jul
bosse

[Ann-Mari Bäckman]

Intressant Bo! Gå tillbaks till det första inlägget under den här rubriken och läs vad som skrivs om Blana (23 dec. 2003), tror jag det kallades också.
 
Min pappa skulle alltid ha detta till skinkan, inte senap.  
 
Ann-Mari

[Lars Eriksson]

Oppsteckt gröt'n!

[Ulla Bagge]

Messmör blandat med vispgrädde kallar vi för mesfil och äter till vitosten med lite kanel på.
Till skinkan har vi senap och äppelmos.

[Ninnie Westergren]

...och överbliven Kornmjölsgröt skuren i bitar och uppvärmd i mjölk...ätes som välling med en klick smör!
För att inte tala om uppstekt palt i bitar, med lite sirap på! Men det tror jag nämndes någonstans ovan också! Gott!
Det gällde att ta vara på allt och att variera resultatet med de få tillgängliga ingredienserna efter bästa förmåga! Fantasi saknades helt klart inte!
 
Ninnie

[Barbro Persson]

Man åt ju kallgröt (Kornmjölsgröt)Med sirap och mjölk inget fick förfaras.
 Barbro Ångermanland

[Lars Eriksson]

Sluringen!!