Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-27

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Nu så här inför julaftonen och all den mat man sätter fram, kom jag att tänka på min far. Han skulle alltid ha messmör blandad med vispad grädde till skinkan! Messmöret var väl gott, men inte till skinkan, tyckte jag.
 
Jag fick för mig att det här var något speciellt för Öviks trakten. En väninna hade en bekant från Övik som också åt messmör i vispad grädde.
 
Min far var född på Domsjö herrgård (farfar var rättare där). Min farfar kom från Mo, min farmor från Högsjö och de växte upp på Norrbyskär.
 
Kanske jag sätter fram detta på julbordet imorgon, men med tanke på all den grädde, så kanske inte.
 
Så nu till min fråga. Är det någon fler som känner igen den här specialit?ten?
 
God Jul!
 
Ann-Mari Bäckman

[Stefan Söderlund]

Hej,
Blana är ett måste till julbordet. Det kallas även ibland meseruppa.
 
Blana:  
Ca 2/3 lätt vispad grädde som blandas med 1/3 messmör. Proportionerna kan varieras beroende på tycke och smak. Garneras med lite kanal ovanpå.
 
mvh
Stefan

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Meseruppa känner jag igen. Kallades även mesefil.
 
E?n Jon-Masen åt på en matservering första gången. Halsingen har dom en hel skål med mesefil och öste en försvarlig mängd på tallriken. Det var första gången han kom i kontakt med senap. Den var hemgjord därav skålen. Hans min när han smakat var inte som om det varit mesefil, och hans bekymmer att få i sej portionen han tagit, gjorde att städningen nog måste ske ordentligt, framförallt under bordsskivan. För tallriken skulle ju vara tom när han ätit.
God Jul
rune

[Ann-Mari Bäckman]

Hej Stefan!
 
Kanske det blir Blana imorgon i alla fall. I vilken del tror du att den här blandningen är vanlig? Är det Övik, eller var? Min mamma kommer från Anundsjö, men jag tror inte att de hade Blana på julbordet.
 
Ann-Mari Bäckman

[Stefan Söderlund]

Ann-Mari,
jag vet inte hur vanligt det är med Blana på andra ställen än Ö-vik, jag är uppväxt i Ö-vik och där var det ganska vanligt med Blana.
 
God Jul
Stefan

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Varför meseruppa?
Mesosten hade torkat så den var som en sten. Den revs på rivjärnet och blandades med grädden, då blev det en yppelig anrättning.
 
Historien om Jon-Mas?n är ur verligheten.
 
Undrar om inte Blana följt Ångermanälven oppöver. Förut var den nog ganska vanlig oppe i Vilhelmina. Dom körde mycket lass till Arnasjö (Anundsjö), så det kom nog därifrån. Hur det är nu vet jag inte.
mvh
rune

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Farmors meseruppa kom in i tankarna, så måste ju försöka få till nåt liknande. Hon hade vid kärningen surgrädden (grädden sparades så det blev nog mycket för kärnan), som blandades med riven getost. Så försökte mej på med vispad grädde och messmör, men antingen är minnet sämre än jag tror, eller också var det alldeles för bedrövligt med smaken (=tyckte den var menlös) i det jag fick till. Kan jag skylla på att grädden inte är sur eller att messmöret inte ens varit i närheten av lukten av en get?
Eller är allt för hygieniskt och pastörierat idag?
 
Kryddning av mat är inte nåt som brukar funka för mej. Det där att krydda och smaka av brukar vara en kass sysselsättning från min sida.
Så finns nån som kan eller vet vad man kan krydda anrättningen med för att få lite mer getostliknande smak?
mvh
rune

[Bodil Westberg]

Rune
Skillnaden i smak ligger nog i att du använt messmör istället för riven mesost!
Jag har med mig samma tradition från min mor,men hon växte upp i Hässjö, och hon kallade röran av vispad grädde,kanel och mese som skulle vara till det rökta på julbordet för smeeta. Min man som kockar på vårt lilla pensionat serverar det alltid när vi har viltbuff?, och det brukar vara mycket uppskattat av våra gäster.

[Rune Edström (Rune)]

Hej Bodil
och tack  
Får nog skaffa en mesost som läggs på tork, så får jag prova vid senare tillfälle. Men det borde ha varit den mesost som Jämtlands Mejeriförening hade en get utanpå förpackningen. För det jag gjorde var inte alls i närheten av farmors kärnfil med frisk och syrlig smak, med riven mesost. Tror du det går blanda dit citron för att få den smaken?
Gott Nytt År
runne

[Bodil Westberg]

Hej Rune
Att fråga mig om matlagning är nog inte det rätta,har de senaste 20 åren knappt stått vid spisen men min man hälsar att citron är nog ingen bra id?, då skär sig grädden. Han tycker du ska pröva att låta grädden stå sedan du vispat den, så att den nästan surnar,då får du kanske den rätta syrliga smaken. Det var nog sättet man hade förr att ta vara på allt(även sur grädde) som gav upphov till den här och andra specialiteterna som vi bevarat.
Bodil

[Karin Edvardsson]

Har följt er diskussion om vispgrädde och messmör med intresse. Jag är uppvuxen i Frånö, Gudmundrå och första gången jag smakade denna läckerhet var förra sommaren vid ett besök på Ulvön. Där på restaurangen serverades denna jättegoda sås till den rökta fisken bland annat, vilket var en riktig höjdare. Naturligtvis frågade jag vad såsen bestod av och fick svaret vispad grädde med messmör.
 
Från Karin i messmörets huvudstad - Östersund

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Var en sväng uppåt fjället och fick rätt på att dom använde Gammeldags messmör som fanns att köpa i butiken. Sånt har vi inte varit bortskämda med på våra 2 butiker. Bara det ljusa, med lite smak.
Fick till en betydligt bättre smak, nu är det bara å prova hur mycke man blandar. Den här gången blev det för mycke messmör.
Så te sest blir de nock
mvh
rune

[Sari Wilhelmsson]

Prova med Creme Fraiche som ju är en slags syrad grädde.
 
MvH Sari

[Barbro Sjödahl]

Hej:
 
Jag heter Barbro Sjödahl och arbetar på Sollefteå museum. (vi öppnade museet i det s.k. apotekshuset på Storgatan i Sollefteå 2003-06-06) Vi håller på museet att samla in gamla matrecept med anknytning till Sollefteå kommun. Är det någon som ser detta och har en recept som ni skulle vilja skicka till museet vore vi tacksamma. Förhoppningen är att vi skall få ihop en liten samling med olika recept med lokal eller personanknytning till Sollefteå.
 
Hör gärna av er om ni har några frågor till
Barbro Sjödahl
Sollefteå Museum
Storgatan 59
881 81 Sollefteå
 
eller på telefon 0620- 68 29 80
 
Med vänliga hälsningar
 
Barbro Sjödahl

[Birgit Schoultz]

Jag undrar om meseruppa är detsamma som mesesluring. Jag är född i Vilhelmina och vi fick som barn sluringen som ensamrätt. Tycker att smaken skulle kännas ungefär lika som den ni beskriver. Men jag kanske minns fel det är 45 år sedan jag sist åt den.
 
Med vänliga hälsningar  
Birgit

[Rune Edström (Rune)]

Hej Birgit
Nja tror inte att meseruppa och sluringen är detsamma. En gissning är att sluringen (som bör vara flytande? och man kan dricka) är att dom tar från mesegrytan när dom håller på koka mesen. Eller att mesen blandas i mjölk och kokas upp, så det blir som en välling. Någon som har en bättre id??
 
Meseruppa eller mesefilet är ju vispad grädde och färdigkokt mesesmör eller mesost.
 
Försöker nog Gräddfil före Chreme Fraichen, men är ensam som avsmakar anrättningen, å satserna blir lite stora ibland, så det tar sin tid.  
mvh
rune

[Margareta Nilsson]

Min mormor gjorde Blanna på färsk mesost (den är mjuk och kärv i smaken) och grädde. Hon växte upp på Björknäs i Kramfors, hennes föräldrar var födda i Högsjö.

[Ann-Mari Bäckman]

Eftersom man förr i tiden tog till vara på allt ätbart, så blev det väl så att man blandade ut den torkade mesosten eller messmöret med grädde. Senare kunde man kosta på sig färsk messmör eller mesost i sin Blana.
 
Ett annat bra exempel är ju fattiga riddare, fast mamma använde sig inte av pannkakssmet, utan hon stekte det torra vetebrödet i smör. Sedan doppade hon dem i en blandning av kanel och socker. Gudomligt gott! Fast nu för tiden har man ju aldrig några torra brödskivor.
 
Är det någon som vet om ordet Kams är ett ångermanländskt ord för potatispalt? Vi sa palt hemma, men jag har ett svagt minne av att mamma, som kommer ifrån Anundsjö, ibland sa Kams.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Stefan Söderlund]

Angående Kams eller Palt finns det hos Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå en artikel om Paltjakt i Vintebladet 1996 som beskriver det hela.
Där står det bl.a. som förklaring till ordet Kams: samlingsnamn för ålderdomliga nordeuropeiska maträtter där vegetabilier och animalier ältas ihop (därav ordet kams av kamsa 'älta') och kokas i vatten eller vassle eller steks i flott
 
mvh
Stefan

[nancy forssell]

Klening vad är det för nått?

[beritnightingale]

kams är palt eller kornmjöl kokat i vatten,
också kallad flatkams till skillnad från feitkams  
som dessutom innehöll fläsk.
 
klining är smörgås.
 
Mvh. Berit

[nancy forssell]

Just det så heter det klining, jasså det är en smörgås bara, trodde det var nått dom smetade på smörgåsen.

[nancy forssell]

Men kamsen, stekte man inte den eller gjorde man det då man värmde upp den?

[christina forslöf]

När det gäller blodkams, som man åt till jul hos min morfar så kokades den i saltvatten.
När den sedan skulle ätas, stektes först fläsk i pannan. När det var klart så lade man i kamsen, skuren i mindre bitar, i flottet och hällde på mjölk, som fick koka in en aning.

[Bodil Westberg]

Nancy
Om klining skriver Lewi Johansson i Bebyggelse och Folkliv i Frostviken
 -Av finaste kornmjöl bakade man relaivt tjockt tunnbröd av vanlig storlek, d.v.s en halv m i diameter. Kakorna naggades bara på den ena sidan och fingo icke sprödgräddas. Den onaggade sidan beströk man med råmjölk, ifall man råkade ha sådan, eljes med en tunn smet av antingen vete- eller potatismjöl och mjölk, varefter man med grovsidan av en mässingkam liksom ådrade denna beläggning. Sedan höll man kakan på en käpp framför en lammande klar eld tills det påsmetade hade torkat och helst blivit en liten aning brunt. Sedan kakan kallnat, beströk man den osmorda sidan med svagt saltat smör ju tockare desto bättre, hade man tillgång till sirap penslade man på dettnt med en hartassI senare tid sockrade man hellre. Kakan veks därpå dubbel med smör mot smör, jämnklipptes i kanten och delades i tre lika stora delar-
Så någon vanlig smörgås kan man väl knappast kalla Kliningen
Bodil

[Rune Edström (Rune)]

Hej Berit
Kams och palt är nog samma sak, palt kanske är modernare, när folk skulle prata svenska, så finfalke begrep.
 
Riktig feitkams innehöll fårfeta, som stattne på läpparna och i munnen, när man sköljde ner den med mjölken
 
Fläskpalt är nog ersättning, när fårfetan tog slut.
 
Men bäst tyckte jag om flatpalten, som man fick rulla runt i smöret som smällte på den. Mums fillibabba.
mvh
rune

[nancy forssell]

Det lät ju gott.Nej det var ju ingen vanlig smörgås precis.

[Anita Berglund Eriksson]

I Näsåker, där jag bor, är kams en nationalrätt.  Vår författare Pelle Molin, har i berättelsen Kams i boken Ådalens poesi skrivit en frejdig, humoristisk och dråplig historia där pojken Jonas bakar kams för brinnande livet till sig och sina syskon.
 
Kams a l? Pelle Molin är mycket enkelt att göra och smakar bäst med lite stekt fläsk, lingonsylt och skirat smör. Så gott, så gott!
 
Här kommer receptet:  

 
Mvh Anita

[Anita Berglund Eriksson]

Birgit och Rune nämnde sluring i ett par inlägg ovan. Den sluring som åts i Ångermanland, och som jag en gång har smakat, gjordes av en tunn pannkakssmet med lite socker i. Smeten rördes tunn tillsammans med stekflottet av stekt fläsk. Det stekta fläsket lades ovanpå den tunna pannkakssåsen och rätten åts som ensamrätt. Denna rätt var vanlig i de ångermanländska skogsarbetarhemmen i början och mitten av förra seklet. Sluringen ansågs som kraftig och närande, och åts gärna av de som behövde kraftig föda för sitt arbete.

[Rune Edström (Rune)]

Hej Anita
Vet intet om hur sluringen var gjord, har nog aldrig smakat den, men det låter kraftig mat som nog behövdes. Åt du den med sked, för de skulle man göra?
 
Kolbullen var lite  tjockare pannkakssmet i stekpannan. En par cm tjock som hoppa lite när flottet trängde opp vid sidan. Den har jag provat att skära bitar ur och äta i köjen. Å dom smaka gott och inte var dom brända heller. Så har själv försökt göra, men det som heter fläsk nuförtin måste man ju steka i smör, så fläskflott i nog mängd går ju inte få till. Det brukar aldrig lyckas mig att få till en kolbulle, den bränns (av för hög värme?  dålig sorts fett?). Vet inte om jag blir så sugen så jag köper ett paket flott för att prova, på riktigt.
rune