Följande kanske kan vara av intresse att läsa.
Översvämningarna i mellersta Norrlands kusttrakter i maj 1919
AV J. V. ERIKSSON Ur YMER, Tidskrift utgiven av Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi, årg. 1919, H. 2 o. 3.
I slutet av april och början av maj detta år inträffade i mellersta Norrlands kusttrakter en synnerligen riklig nederbörd. Denna föll den 28 april mestadels i form av snö samt de följande dagarna som rägn. Sitt centrum hade nederbörden ifråga, såsom Tabell I och kartan (fig.1) visa, i trakterna norr om Sundsvall mellan Ångermanälvens och Indalsälvens mynningar. Vid det här belägna Lagfors bruk uppmättes för tiden d. 28 april till 3 maj ej mindre än sammanlagt 152,9 mm rägn, motsvarande nära en tredjedel av den normala årsnederbörden för dessa trakter. Den sista april var i det närmaste rägnfri men redan den första maj började rägnet på nytt. Under de två följande dagarna var nederbörden fullständigt abnorm med kulmen lördagen den 3 maj. Härefter inträdde uppehållsväder.
Tabell I
Nederbördstation d.
28/4 d.
29/4 d.
30/4 d.
1/5 d. 2/5 d.
3/5 Summa
mm
Högbränna
10,5
2,7
-
-
20,5
12,0
45,7
Kasa
4,0
2,5
-
-
19,5
5,9
31,9
Skag
4,4
1,2
-
-
15,3
3,7
24,6
Östra Junsele
5,2
-
-
11,8
31,6
4,8
53,4
Multrå
7,0
-
-
6,0
22,5
41,5
77,0
Nordvik
-
-
-
-
19,0
20,0
39,0
Lungö
2,8
-
-
-
20,6
10,4
33,8
Härnösand
10,4
9,3
0,4
1,4
18,3
19,2
59,0
Lagfors
11,4
0,9
-
19,0
34,6
87,0
152,9
Oxsjö
6,2
-
-
9,2
32,3
31,2
78,9
Bispgården
20,0
0,2
-
7,1
28,5
20,0
75,8
Sidsjö
15,6
1,1
0,3
11,4
39,0
66,3
133,7
Häljum
23,2
0,1
1,3
8,4
35,2
46,4
114,6
Ströms bruk
14,8
0,4
-
9,4
30,2
22,0
76,8
Franshammar
17,5
-
-
15,1
24,9
23,7
81,2
Gäddtjärnsåsen
11,0
0,8
-
17,5
24,5
16,0
69,8
Norrdala
12,9
-
0,4
8,0
21,6
15,6
58,5
Bjuråker
11,1
-
0,3
7,8
22,6
13,0
54,8
Mo
-
1,2
-
-
21,8
19,6
42,6
Ramsele
10,0
1,8
-
6,0
32,8
18,0
68,6
Forse
20,3
1,8
-
7,4
32,0
28,5
90,0
Tuna
12,5
-
-
11,3
39,7
45,8
109,3
Snötillgången hade visserligen under den gångna vintern varit jämförelsevis ringa, men ännu den första maj låg någon snö osmält i skogarna och upplöstes hastigt av rägnet. Till följd av den dåliga snöbetäckningen var marken starkt tjälad, vilket hindrade att någon väsentlig del av nederbörden uppsögs av jorden. Allt rägn och smältvatten måste följaktligen söka sig väg till havet, förorsakande ett abnormt högvatten i alla mindre åar och bäckar. Då nederbörden var lokaliserad huvudsakligen till de stora älvarnas nedre lopp, påverkades dessas vattenstånd emellertid icke i besvärande grad. Däremot blevo översvämningarna i deras tillflöden närmast havet samt i de smärre kustälvarna på flera håll av katastrofal natur, särskilt som stränderna här icke äro bildade av höga nipor utan jämförelsevis låga. Dessa bifloders och småälvars vattenområden föllo så gott som helt och hållet inom området för den exceptionella nederbörden.
Den 4/5 nåddes vårflodens maximivattenstånd vid Måle, Mo, Skortsjö och Helgum, den 5/5 vid Långsele och Hällsjö, den 6/5 vid Björna och Franshammar, den 7/5 vid Orgnäs och den 9/5 vid Forsa. Alla dessa peglar äro belägna i mindre vattendrag, bifloder och kustälvar. Först flera dagar senare nåddes maximivattenståndet i de större vattendragen, i Ångermanälven vid Forsnäset och Forsmo den 16/5, och vid Sollefteå följande dag, i Indalsälven vid Ragunda den 13/5 och vid Svedje följande dag, i Ljungan vid Fagerviksby och Grönsta den 15/5, vid Torpshammar och Nedansjö den 18/5, vid Skallböle och Vifsta den 19/5 samt vid Västbo den 20/5. De häftiga rägnen den 28/4 -- 3/5 medförde i Ångermanälvens och Indalsälvens mellersta lopp en hastig stegring i den för årstiden normala stigningen, i de nedersta loppen av sagda floder samt i Ljungan till och med en så hastig stegring att en mindre sänkning omedelbart följde (Tabell II.).
Den svenska vattenståndsstatistiken är tyvärr ännu i allmänhet alltför kortvarig för att kunna lämna säkra medelsiffror. De hittills gjorda observationerna visa emellertid för pegelstationen Björna ett medelhögvatten om 168 cm och ett absolut maximivattenstånd om 210 cm. Härav synes framgå, att årets Högvatten i Gide älv, 152 cm varit lägre än normalt. För stationen Långsele (Faxälven) äro motsvarande siffror resp. 339, 384 och 290 cm, vilket antyder samma förhållande. Längre söderut, i Ljungan, finna vi för stationen Torpshammar 2 siffrorna 310, 621 och 451 cm, vilka visa, att här årets högvatten varit större än normalt, ehuru förut observerat maximivattenstånd icke uppnåtts.
Tabell II.
Pegelstation Vattenområde d. 1/5 d. 2/5 d. 3/5 d. 4/5 d. 5/5 d. 6/5 d. 7/5 d. 8/5 d. 9/5 d. 10/5 d. 11/5 d. 12/5 d. 13/5 d. 14/5 d. 15/5
Orgnäs Gide älv 31 32 35 90 120 180 234 188 174 170 160 156 150 150 140
Björna 69 70 80 120 150 152 148 140 130 125 121 117 108 105 105
Måle Husumån 57 57 80 90 88 87 85 84 80 75 73 72 71 70 69
Mo Moälven 307 317 448 575 570 560 558 550 505 455 442 414 386 348 330
Skortsjö 246 280 384 388 302 290 292 298 292 276 266 276 272 270 266
Forsnäset Ångermanälven 97 100 146 179 169 192 200 246 264 310 345 371 393 407 411
Forsmo 230 - 280 - 372 - - 420 - 444 - 480 - 510 -
Helgum 113 122 150 195 188 176 150 140 138 136 137 136 142 150 158
Långsele 152 166 210 270 290 274 250 224 220 218 214 210 210 218 228
Sollefteå 270 281 343 458 479 460 459 474 495 510 522 538 553 570 584
Ragunda Indalsälven - - - - 238 - 306 338 384 424 447 468 475 474 471
Svedje 68 70 85 181 172 160 180 198 216 244 272 287 293 296 294
Laxsjön 162 - - - 262 274 280 280 280 280 281 280 280 280 281
Fagerviksby Ljungan 49 52 71 85 97 105 109 111 116 119 120 123 126 128 130
Grönsta 34 41 56 74 76 79 86 93 100 106 111 108 110 110 112
Torpshammar 2 258 270 304 352 378 375 364 360 361 368 379 382 390 410 429
Nedansjö 10 17 34 82 115 122 126 122 118 122 136 160 118 191 201
Hällsjö 88 100 112 135 164 150 134 122 114 106 100 94 90 87 84
Skallböle 108 125 145 200 229 229 204 192 190 189 199 222 242 244 248
Vivsta -20 -18 2 62 112 130 116 108 92 84 76 80 106 128 137
Västbo 93 99 120 175 207 220 213 207 194 187 181 178 196 214 225
Franshammar Harmångersån - - - 119 176 206 204 186 170 150 140 131 122 111 104
Forsa 324 326 336 367 384 392 398 414 426 422 414 406 397 388 381
I Ljustorpsån (om man så vill en biflod till Indalsälven, infallande vid dennes mynning i havet), omkring vilken den största ödeläggelsen ägde rum, finnes ingen pegelstation. Ån rinner i krökar över ett flodplan om ett eller ett par hundra meters bredd, omgivet av 10-15 m höga nipstränder. Vid maximivattenståndet den 4/5 fyllde vattnet dalgången upp till halva nipväggens höjd och steg sålunda över de många näsen mellan flodkrökarna. Dessa näs pläga på grund av de gynnsamma fuktighetsförhållandena lämna en riklig och säker foderskörd åt traktens jordbrukare. Delvis äro de klädda med lövskog. På många ställen ha uppförts lador, varjämte ovan den normala högvattensgränsen en del odlingar ägt rum ävensom någon bebyggelse. Högvattnet medförde nu massor av sand och slam, som övertäckte näsen, på sina håll mer än halvmetertjockt. I vissa flodkrökar fylldes den ursprungliga flodfåran och strömmen skaffade sig en ny bädd genom näsens genombrytande. Stora arealer ängsmark och även åkerjord förstördes på detta sätt. Marken i fråga kan bli användbar på nytt först sedan sandlagret bortskaffats - en procedur vars kostnader dock torde överskrida jordvärdet - eller, där slammet ligger tunnare, nedplöjts. Många år torde gå, innan ny mylla bildats ovanpå sandlagret. Niporna angrepos våldsamt och många hektar åker, trädgård och skogsmark underminerades och bortspolades. På sina håll torde dalgången på detta sätt ha utvidgats. Man kunde vid åsynen av dylika högvattensverkningar icke frigöra sig från den tanken, att exceptionella högvattenskatastrofer kraftigt kunnat medverka vid utformningen av en del svenska floddalar av samma, icke alltför sällsynta typ som Ljustorpsåns.
Åtskilliga uppe på nipkanten byggda boningshus och uthus medföljde vid niprasen. Ett par gårdar, byggda på lägre mark, skadades betydligt, då vattnet här steg upp till takbandet. Flera 10-tal hölador på näsen bortsköljdes, varvid åtskilliga tiotusental kg hö gick förlorat. Alla kraftstationer vid Ljustorpsån skadades och försattes delvis ur funktion för längre tid. Särdeles illa åtgånget blev Lagfors bruk, tillhörigt Sunds aktiebolag, i det här såväl corps de logis som en del äldre och nyare byggnader bortsköljdes med inventarier. Samtliga broar över Ljustorpsån med bifloder förstördes, varvid 2 personer omkommo, Särskilt må nämnas den nya, stora bron av armerad betong över åns mynning, uppförd 1917-1918 för en kostnad av c:a 125 000 kr. Alla flottningsbyggnader förstördes, och då de ej under året hinna repareras, kommer virket - det som ej spolades bort - att kvarligga till nästa år. Högvattenskadorna i Ljustorps landsfiskalsdistrikt uppskattades på följande sätt i runda summor:
Flottleder 450 000
Vägar och broar 300 000
Jordbruk 225 000
Industrianläggningar och kraftstationer 100 000
Byggnader, inventarier och material 175 000
Summa kr: 1 250 000
Även från Boteå distrikt, kring Björkån, ett av Ångermanälvens nedersta tillflöden från norr, rapporteras en vidsträckt ödeläggelse. Det här belägna Björkå bruk (trämassefabrik) formligen bortspolades liksom de mycket dyrbara flottledsbyggnaderna utefter ån. Dammar och kraftstation ramponerades högst betydligt. Vad som ej bortsköljdes, begravdes i sand och grus, varjämte ån bröt sig ett nytt lopp och underminerade niporna nere vid Ångermanälven, så att tusentals kbm jord rasade över vägarna och avskar förbindelserna. Broarna spolades bort. Skadorna vid Björkå bruk upptaxerades till c:a 800 000 kr, vartill komna skador å vägar, broar, järnväg, jordbruk m.m., c:a 200 000 kr. Illa åtgånget blev också Lo stålpressningsfabrik ej långt från Björkå, där skadorna beräknas till över 100 000 kr.
Den genom Sundsvall flytande Selångerån steg likaledes över sina bräddar, Samtliga broar mellan staden och Norrmalm bortsköljdes utom en. Kajerna längs ån ramponerades, varjämte vattnet steg upp på gator och i parker (fig. 2), så att en del privategendom skadades. Skadorna ha av stadens byggnadschef och polismyndighet upptaxerats på följande sätt:
Broar 113 300
Kajer 55 000
Gator och vägar 10 680
Vattenledningsverket (damm och sandupplag) 15 500
Avloppsledningar och brunnar 2 000
Byggnader 22 700
Jord och diken 5 700
Maskiner och fabriksmaterial 5 000
Lösöre 4 000
Material (ved, timmer m. m.) 14 345
Summa kr: 248 225
En annan stad inom området, som likaledes hemsöktes rätt svårt, var Sollefteå. Tvärs genom stadens storgata skär en liten bäck, Hullstabäcken. Redan den 4 maj började densamma antaga hittills oanade proportioner och endast de mest energiska åtgärder med sandsäckar och jordpåfyllning hindrade den från att ta nya vägar genom själva staden, där den skulle förorsakat oerhörd förödelse genom att underminera hus, skära sönder gator etc.
Ännu svårare var måhända tillbudet vid Bruksån, som faller ut i Ångemanälven strax öster om staden. Tack vare den omständigheten att några dammar längre uppåt ån förmådde motstå vattentrycket och därigenom hindra c:a 15 000 timmer att komma i drift räddades stadens elektricitetsverk, Sollefteå bruk och en del andra anläggningar från fullständig förintelse. De skador som översvämningen förorsakade inom Sollefteå stad ha upptaxerats till c:a 121 000 kr., därav för broar c:a 101 000 kr. Skadorna skulle fått högst betydligt större omfattning, om ej den i Sollefteå förlagda militären funnits till hands för att med sandsäckar och jord dämma på de mest hotade punkterna. Utan dessa fördämningar skulle med säkerhet bl. a. elektricitetsverket ha kringskurits och underminerats, något som ensamt fördubblat skadesumman. En beväringsman omkom under dessa arbeten.
På flera håll skadades järnvägsbankarna. Särskilt var detta fallet med Sollefteå-Hernösans järnväg, som följer Ångermanälvens högra strand och här korsar en mängd mindre tillflöden till nämnda älv. På så gott som alla dessa skärningspunkter, omkring ett 20-tal, genomskars och förstördes banvallen, vilket gjorde att järnvägsförbindelsen mellan de båda städerna för ett par veckors tid avbröts. Även Sundsvall isolerades på samma sätt, dock endast för några dagar. Skadorna å järnvägarna fördela sig på följande sätt:
Sollefteå-Hernösands järnväg 35 240:--
Ånge-Sundsvalls järnväg 15 000:--
Norra Helsinglands järnväg 1 545:36
Summa kr: 51 785:36
Stora vägskador åstadkommos därigenom att broar och trummor voro för små för att kunna genomsläppa vattnet, som därför måste söka sig andra banor, ofta utefter landsvägarna, som härigenom förvandlades till flodfåror. Men på många håll orsakade rägnet direkt andra skador å vägarna genom att åstadkomma jordflytning i branta sluttningar samt på annat sätt. Så ägde vid båda landfästena till den nya Forsmobron en del - dock dessbättre ofarliga - undermineringar av glacisen rum.
Följande flottleder förstördes helt eller delvis:
Skadebelopp
Landsjöån
1 800
Ytterån 9 000
Moälven 48 000
Faxälven 145 000
Inviksån 14 000
Björkån och Loån 200 000
Bollstaån 15 000
Högsjöån 75 000
Ljustorpsån och Viksjöån 450 000
Helgums- och Gådeån 105 000
Harrån 2 000
Selångerån 8 500
Hungravsån 40 000
Huljeån 30 000
Järkvisle- och Lommerån 12 000
Bredsjöån 15 000
Hovermoån 125
Högån 300
Gerån 8 000
Gussjöån 1 000
Gastsjöån 2 000
Tomttjärnbäcken 1 000
Malmån 15 000
Edsbyströmmen 1 500
Bergsjö landsfiskaldistrikt 1 500
Diverse 99 975
Summa kr: 1 300 700
Under det forsarna i de större älvarna ännu till allra största delen äro outnyttjade, har överallt i de mindre vattendragen kraften tillvaratagits i stor skala och kraftstationer anlagts för resp. orters behov av belysning m. m. I allmänhet ha dessa kraftverk skadats vid översvämningarna, dock måhända i mindre grad än man haft anledning förmoda. C:a 20-30 kraftstationer rapporteras mer eller mindre ramponerade. Beloppen för dessa skador äro ungefär följande:
Västernorrlands län 80 200
Jämtlands län 12 500
Gävleborgs län 8 050
Summa kr: 100 750
De i det föregående anförda uppskattningarna av översvämningsskadornas belopp ha till största delen hämtats från de rapporter, som av länsstyrelserna i de tre hemsökta länen infordrats från landsfiskalerna. På grund av olika rubricering, utförlighet, taxeringsstandard m.m. äro dessa uppgifter emellertid rätt svåra att konnektera och jämföra. Särskilt äro de siffror, som gälla större skadegörelser mycket approximativa. En preliminär sammanställning av samtliga skadebelopp meddelas emellertid i tabell III. Siffran 37 400 kr. för jordbruksskadorna i Gävleborgs län kan möjligen på grund av missuppfattning av den taxerande gälla Ljusnans vanliga våröversvämning och icke skador, förorsakade av det exceptionella rägnet i början av maj.
Tabell III.
Skadornas art Västernorrlands län Jämtlands län Gävleborgs län Summa
Industriella anläggningar, kraftstationer, kajer, m.m. 1 117 800
17 000
23 200
1 158 000
Flottningsbyggnader, dammar, timmerrännor m.m. 1 270 300
27 400
3 000
1 300 700
Järnvägar, landsvägar, broar och vägtrummor 958 500
11 600
27 200
997 300
Jordbruk samt övrig fast och lös egendom 578 000
2 500
37 400
617 900
Summa kr. 3 924 600
58 500
90 800
4 073 900
Till jämförelse må nämnas, att de vid 1916 års katastrofartade högflod i de större älvarna (förorsakad av samtidig hemflod och fjällflod) uppkomna skadorna då taxerades till c:a 3 500 000 kr. Den direkta jämförelsen försvåras dock därigenom att vid uppskattningen av årets högvattenskador den efter 1916 inträffade allmänna prisstegringen sannolikt influerat rätt betydligt.
Fig. 3. Genom översvämningarna avbruten landsväg mellan Slätt och Stavre i Ljustorpsåns dalgång.
Provisorisk väg är anlagd till vänster.
En tanke, som vid betraktandet av de anförda siffrorna lätt tränger sig i förgrunden är den huruvida ej i vårt land liksom på andra håll något kunde göras för åstadkommande av en högvattenskadeförsäkring. Svårigheterna härvidlag äro emellertid rätt stora. Genom de stora topografiska olikheterna mellan skilda svenska floddalar, dessas större eller mindre sjörikedom, den stora olikheten i vattenståndsvariationerna i landets skilda delar, de svenska flodernas »ungdom» geologiskt talat, som gör, att flodloppen ännu alltjämt äro underkastade geografiska förändringar, den svenska vattenståndsstatistikens kortvarighet m.m. försvåras riskberäkningen i mycket hög grad. Men nästan all slags försäkring erbjuder ju i riskhänseende en viss osäkerhet. Man behöver i detta sammanhang ej hänvisa till så svårberäkneliga saker som t.ex. krigsriskförsäkringen under den stora ofreden 1914-1919. Även en känd och välberäknad försäkringsgren t.ex. livförsäkringen kan ibland erbjuda överraskningar, såsom detta och föregående års epidemier av »spanska sjukan» visat.
Även en annan omständighet kan vara av intresse för frågan om försäkring mot högvattenskador. Dylika skador drabba dels privatpersoners egendom, dels sådan tillhörig det allmänna eller sammanslutningar såsom industriföretag, flottningsföreningar, vattenkraftsbolag etc. Givet är, att hos sådana sammanslutningar intresset för en försäkring måste vara vida större än hos privatpersoner, som ofta rygga för premiekostnaden.
Tabell IV
Län Allm. egendom
Enskild egendom
Summa
Bolag
Enskilda
Västernorrlands län 920 100
2 688 100
316 400
3 924 600
Jämtlands län 11 600
44 400
2 500
58 500
Gävleborgs län 22 600
20 600
47 600
90 800
Summa kr. 954 300
2 753 100
366 500
4 073 900
Granska vi siffrorna i Tabell IV, finna vi, att endast c:a 9 % av skadebeloppet faller på enskilda personers egendom under det att ej mindre än 67,6 % eller ungefär två tredjedelar drabba bolag m.m. Skador å allmän egendom, allmänna vägar, broar samt statens järnvägar ingå i slutsumman med 23,4 %.
Våra möjligheter att någorlunda exakt upptaxera alla slags vattenskador äro för närvarande rätt begränsade. Särskilt gäller detta vissa skador å jordbruket, om vilka man ibland har mycket svårt att säga, hur långt framåt i tiden de sträcka sina verkningar. Men ett omsorgsfullt tillvaratagande och bearbetande av allt hithörande material är av stor betydelse och skall i sin mån bidraga till att föra frågan om en högvattenskadeförsäkring i Sverige närmare sin lösning.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy