Det var folk som officiellt var skrivna i socknen men som försvunnit, dvs. man visste inte var de höll hus. De kunde naturligtvis föra en ambulerande tillvaro i socknen, men vanligast var att de givit sig av någonstans och inte tagit ut flyttbevis.
En orsak till att de inte tagit ut flyttbevis var att det inte var någon id?, ingen annan socken ville ha dem. Man kunde inte flytta in i en ny socken utan att kunna visa att man kunde försörja sig. Varje socken var nämligen ansvarig för fattigvården av de i socknen skrivna.
Jag har i min släkt exempel på en kvinna som i över 20 år bodde hos sin dotter i grannsocknen men var skriven i sin egen socken eftersom den nya socknen inte ville ta emot henne eftersom hon inte hade något arbete och de inte var säkra på att dottern verkligen kunde försörja modern.
Vissa socknar - nämligen de som inte hade fattighus - skrev ibland upp sina fattighjon sist i Hfl också. Fattighjonen i sådana socknar gick på rote, dvs. de bodde ett visst antal dagar i varje bondgård, hjälpte till med vad de kunde och fick mat och husrum (och ibland kanske någon kasserad klädtrasa), och så flyttade de vidare till nästa bondgård. Fattighjon som gick på rote hade alltså ingen fast bostad.
Ingela
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy