Per Högström:
Beskrifning öfwer Sweriges Lapmarker
kap 1-4
Texten är tillkommen 1747. Maskintexten är inskriven efter facsimilutgåvan av Lars-Olof Delsing vid Lunds universitet. Den är korrekturläst en gång av honom. Maskintexten innefattar endast kapitel 1-4, inte förordet. Fotnoterna i utgåvan är inte inskrivna, men fotnotsreferenserna i texten finns med.
41 Rådfrågar man sig med de Skribenter, som fordna tider talt något om Finnarna, så finnes på deras lefnadssätt föga skildnad ifrån det Lapparna nu idka. Schefferus bewisar det samma och til öfwerflöd anförer både Taciti (b) och Saxonis (c) utlåtelse om Finnarna, som til större delen låter lämpa sig til Lapparnas lefnadssätt och opförande denna tiden. Hwad altså Schefferus talar om Lapparnas migrationer, då de antingen friwilligt, eller med wold blefwo afsöndrade ifrån Finnarna, sådant måste, efter mit omdöme, ej förstås om Lapparna i gemen, utan om wissa hopar och flockar, som antingen sjelfmante funno sig befogade at gifwa sig ifrån ena orten til den andra, eller och med wold blifwit bortdrefne, på samma sätt, som alla Tiggarelappar på landsbygden i Wästernorrland
# 42 blefwo i wårt minne derifrån drefne och tilhollne at förfoga sig til Lapmarken, hwarifrån de eller deras fäder woro komne.
§. 5. Om man fördenskull frågar hwad tid Lapparna och Finnarna skildes ifrån hwarandra, så lärer näpligen något annat swar kunna gifwas, än at de blefwo den tiden söndrade, på hwilken de sednare begynte öfwergifwa sit förra lefnadssätt, bygga sig ordentliga hus och bruka jorden. Men at föra sådant til någon wiss tid, lärer ej eller wara möjeligit, efter man ser sådana skildnader dageligen. Ty, så snart en Lapp, på de ställen jag warit, begynt som Nybyggare bruka jorden (hwilket i somliga Lapmarker oftast sker), så blir han ock straxt Finne, bygger sig straxt hus, talar, kläder sig och lefwer som en Finne, ändock hans Syskon och slägtingar bo i Tjäll, tala Lapska, kläda sig och lefwa i alt annat som Lappar. Och sådana Lappar, som på det sättet blifwit Nybyggare, har man swårt före at til alt deras opförande skilja ifrån annat Finskt folk. Imedlertid lärer man dock måst tilstå, at någon besynnerlig tid warit, då de mera enhälligt lade sig på åkerbruket, nämligen de som bodde närmast intil Botniska hafswiken och i de öfrige delar af Finland; då man ock fant nödigt at kalla dem med särskildta namn, och således göra en skilnad uppå dem, som på deras skiljaktiga lefnadssätt förnämligast war grundad.
§. 6. Om nu Finska Nation hade någon tilförliteligare
# 43 kundskap om sit ursprung ifrån äldre tider än dess så skulle man ej hafwa swårt före få rätt på deras härkomst. Det skulle wara wärdt, om någon kunde anställa en nogare jämförelse emellan desse språken och de östra folkens tungomål, som man förmenar wara i någon slägtskap med de gamla Scyther, då det stode at utröna, om icke alla desse folkslagen woro en slägt eller afföda af dem.
§. 15. Imedlertid, och at komma til det, som något säkrare är, så blir det i alt fall wist, at Lappar och Finnar warit i början et folk, som jag sagt wara af Scheffero bewist, och är förnämligast af bägge språkens öfwerensstämmelse så klart och oemotsäjeligit, at intet mer kan twiflas derpå. Förnämligast som jag ock rönt, at undertiden de Lappar, som warit aldralängst ifrån Finland boende, hafwa i somliga mål haft med Finnarna enligare ordformer, än de som bodt dem närmast, etc.
Den tiden de woro en nation måste de af andra folkslag en lång tid blifwit kallade Finnar, Fennar, eller Fanner, samt i äldre tider antingen Himantopodes (b), eller Pygmæi (c) eller Cyclopæ (d),
§. 17. Men at Lapparna i sednare tider, sedan de blifwit skilde ifrån Finnarna, antingen alla, eller en stor del af dem, blifwit kallade Skridfinnar/ Skrikfinnar, Scritobini och [skridhiphinoi], af det Swenska ordet skrida eller skrinna, för deras skridskor eller skidor de hade på fötterna, omrörer äfwen Schefferus mångestädes (q), under hwilken tid de woro et fritt folk och hade förmodligen sina egna Konungar in til Konung Magni Ladulås tid, som regerade år 1277. Men huru de då kommo under Sweriges krona, samt sedermera under och utur Birkarlarnas wälde, utförer samma Schefferus widlyftigt (h). Så wäl som tiden då deras grannar begynte kalla dem Lappar (i);
# 83 emedan en Ox=Ren öfwer tu år heter warrek eller årrek. Öfwer tre år wobbee. De som då utskäras (k), kallas herke; men osnöpte sarves. Öfwer fyra år kaddotus, ware sig herke eller sarves. Öfwer fem år kåsetas (NB alla sarves blifwa mäst i den åldren slaktade). Öfwer sex år makanas. Öfwer sju år nammalappo. Sedan kallas de öfwer alt herke ehuru länge de lefwa och äro antingen Kör=Renar (wojemherke, rankjo) eller Lass Renar (raidoherke, guorbmeherke . Et Waja eller Renko öfwer tu år, kalla de woignial. Öfwer tre år woignia rodno. Sedan kallan de alto så länge de lefwa. Rodno alto en Gall=ko, då hon för ålder ej mer kalfwar. Hela sin Renhjord öfwer alt kalla Lappen ålo....
Mera om dessa motsättningar mellan bönder och lappar skulle kunna anföras från
denna tid, ty åtskilliga händelser, som belysa avogheten mellan de renskötande
nomaderna och bygdernas folk, ha lämnat spår efter sig i häradsrätternas annaler,
men det redan berättade må vara tillfyllest för att åskådliggöra ett spänningsf
örhållande, vilket företer märkliga likheter med det, som under 1600-talet uppstod
mellan bönderna och de nyinflyttade skogsfinnarna.
139
på samiskt område mer allmänt (det nuvarande landsnamnet Finland betyder
antagligen Sameland). Han berättar om ett område djupt inne i .Finnland. som
kallas .Härdalarna., ett namn som inte kan återfinnas i nuvarande Finland. Det
anses därför troligen syfta på Härjedalen.
I en Kungl. Resolution den 16 mars 1681 för allmogen i Ångermanlands ådal och
Såletha (Sollefteå) gäll, punkt 9, omnämnes att några bönder och finnar i Ramsele och
Resele socknar samt några lappar i fjällen, mot förra och gamla vanan, då älgar och
andra djur fångades med gravar och giller, nu betjänade sig av hundar och skidl
öpande varmed skogarna av älgdjur utöddes. Vid straff förbjöds sådant otidigt och
överflödigt djurfällande och bortjagande med hundar, skida och bössa och tilläts
allenast att de (älgarna) fångades med gravar och giller som av ålder varit brukligt.
Sidorna 116 och 117
Omnämnandet av .finnar. det vill säga samer, i rättssaker i Undersåkers tingslags
häradsrätt åren 1636 och 1637 visar att det fanns samer i området redan på 1600-talet.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy