Avskrifter ur domboken för Skinnskattebergs häradsrätt

[Leif Gson Nygård]

Domboken ger en utomordentlig inblick i människornas liv för länge sedan och ofta kan man där finna den helt avgörande pusselbiten vid fastställandet av släktsamband, särskilt i de fall kyrkoböckerna har förkommit.  
 
Eftersom jag har mina anor i Skinnskatteberg, har jag kommit att intressera mig för domboksmaterialet därifrån. Men även Ljusnarsberg, Ramsberg och Västerbergslagen (Grangärde, Norrbärke och Söderbärke) ligger mig varmt om hjärtat.
 
Jag har avskrivit ett protokoll ur domboken för Skinnskattebergs bergslags häradsrätt som jag här delar med mig av. Protokollet innehåller intressanta genealogiska upplysningar och levnadsomständigheter för personer som var skuldsatta vid Hed hammar 1715.
 
När jag inte har kunnat tyda hela eller delar av ordet, punktmarkerar jag detta. Varje punkt står för en bokstav. Har jag kunnat tyda ordet men är lite osäker, anger jag detta med (?) omedelbart efter ordet.
 
Sidangivelse saknas. För källhänvisningens och ordningsföljdens skull, anger jag varje sida i protokollet inom en klammer [].
 
Jag hoppas en och annan har glädje av utdraget!
 
 
18-19/2 1715 (Instämda för skuld vid Hed hammar åren 1694-97)
 
[1]
Följande nedan, som bokhållaren Magnus Steen wid Jönsarbo låtit till detta ting instämma, att wara honom answarige och med honom liqvidera om deräs rächenskaper wid Heed hammar i Skinnskattebergs Sochn under de 4 åhren, Näml. ifrån 1694 och till 1697 bägge inclusive som han förwaltat dehpositionen wid samma hammarwärck, sampt in för Rätten tillstå deras skuld, och afbyda slut öfwer de onödigtwis förorsakade ansökningar såwähl som /
[2]
som om det stridige, i fall något sådant skulle finnas, woro följande, om hwilkas tillstånd, sedan bruksbokhållare Petter Akerman befullmächtigat af bemte Steen hade deras skuld efter böckernas anledning oprifwidt, Nämnden och Allmogen giorde denna utsaga och berättilse:  
 
Lars Ersson i Torskbäcken, som ballanceres för 57 dl. 29 ? öre kmt, är för månge åhr sedan i armod död och ingen arfwinge efter honom här i orten; Erick Jacobsson i Haraldsiön som d. 13 april 1697 utgifit sin obligation till Magnus Steen på 32 dl. 16 öre men sedermehra och samma åhr något derpå betahlt, så att skulden skall blifwit 25 dl. 8? öre, går nu för tiden och tigger; Johan Ohlsson i Läckebo, som i lika måtto d. 13 april 1697 utfäst genom obligation att betahla till Steen 17 dl. 23 öre men ej mehra derpå skall afsat än 2 f..ågt för 6 dl, som skedt d. 22 decembr. i samma åhr, ligger siuk i armod och är ofärdig af .utleferne; Lars Ersson i Öfwerkärn, som giöres skyldig 4 dl. 12 öre, är förlängst död, och inga barn efter honom, undantagande de som gådt ut för soldater; Erik Ersson ibidem, som opföres för 16 öres skuld, långe sedan död uti armod och mågen, som honom intet ärfdt, han någre åhr efter, emottagit torpet öde; Arfed Sigfridsson i Skihlå-torpet, som efter dess d. 22 maij 1704 till Steen gifne revers blifit skylldig 15 dl. 17? öre är död i stor fattigdom barnlös; Anders Swensson i Rödningen, som påföres skuld till 39 dl. 13 öre är förlängst död och hustrun ifr. wettet; Oluf Ersson i Öfwerkärn hwilken giöres 16 öre skylldig, är längesedan med döden afgången i armod, så att barnen intet ärftt; Sammaledes Lars Andersson i Skihlå, som påföres 1 dl; Johan Ohlsson i Ställberget, hwilken en skuld om 40 dl. 7 öre påföres, utgådt för rotsoldat och blifwit död; Lars Lafwar i Tackbyn debiteres för 9 dl., men efter långligit elände och sängliggiande död i armod; Jöns Assarsson i Skihltorp, giöres skylldig 1 dl., men härom åhret utmarcherat för artilleriekusk och blifwit död; Anders Ohlsson Trust wid Skihlån, som blifwit debiterad för 3 dl. 16 öre, har för 18 åhr sedan begifwidt sig med hustru och barn till Småland; Johan Ströms hustru wid Koppargrufan, är förskrifwidt i stembningen och skall heta Johan Swenssons hustru, hwilken påföres 7 öre, men för samma förswarade ej heller tillstädes; Joan Persson Björks moder, giöres skyldig 2 dl. 16 öre, men länge död, och sonen hängd; Per Spirbad (eller Spirbach?, min anm.), som påföres 26 dl. 19 öre är längesedan med hustru och barn förrymb åt /
[3]
åt Norge; Jacob Israelsson i Lerkuhlan skall häfta för 169 dl. 3 öre sedan han afsatt 60 dl. på sin obligation af d. 13 april 1694, men död, och andra creditorer låtit en execution gå öfwer änkian, så att hon nu får mer emellan; Per Larsson ibidem, hwilken påföres 148 dl. 14 öre doch har dess skuld efter obligation warit d. 3 april 1694, 180 dl. 18 öre, föder sig med allmosor och bettlande; Hustru Anna Hansdotter dersammastädes giöres skylldig 71 dl. 27? öre sedan hon betahlt på sin obligation af d. 3 april på 104 dl. 3? öre, men död, och dess förinnan all hennes egendom för Skärwiks fordran eniqverat; Per Larsson, förr i Ugelforsen, står i ballance för 148 dl. 28 öre, men blifwit ryttare och sedan död, hwars hustru och barn äro härifrån orten; Mårten Hollm, opföres för 313 dl. 1 öre som Magnus Steen d. 27 sept. 1697, då directeuren Brandts anseenliga fordran wardt intechnat, inrigilerade, doch utan att angifwa någon wiss summa, mest för directeurens prutension sedermehra till all dess egendom eneqverat och sedan blifit artilleriekusk sampt ändtel. död; Per Andersson i Allmenningbo skuld angiwes till 14 dl. 18 öre, men har blifwit dragon och marcherat ut för 15 åhr sedan wid pass; Christopher i Hedsmohra giöres skyldig 23 dl. 17 öre, hwilken nu går med tiggarestafwen; Mågen Johan Christophersson påföres 13 dl. 28 öre, men är för någon tid sedan i fattigdom död blefwen.
Förutan dessa förberörde debitorer äre och andra af stembningen wordne inrychte, som bo i andra sochner och landsort, och ingen kunskap hafwa om denna citation, efter den ej widare blifwit swarandena antydd, än genom publicerade 2ne resor uti Skinnskattebergs Sochnestuga, Neml. Anders Arfedsson i Hägernäs, Anders Månsson i Räfsnäs, Per Ohlsson i Grymse, Påhl Påhlsson i Gräsberget, Oluf Nilsson i Karsbo, Samuel i Hägernäs, Erich Thomsson på Allmenningen, Anders Eskelsson, Per Jacobsson ifrån Sandkärn, alla nu för tiden wistande i Ramshytte Sochn, såsom och Per Persson ifrån Bisen uti Söderbärkie Sochn, sampt Oluf Johansson körare nu boende i S. Tulinge och Hed Sochn, hwilket med det förra blef allenast i häradsboken intagit och observerat, helst Rätten uti /
[4]
uti desse swarandes frånwaru och wid så fatta omständigheter ej widare kunde åt det instämbda måhlet giöras.
     Dhet hade bokhållaren Magnus Steen wid Jönsarbo till detta ting uttagit stemning förutan andra på nästföljande, som skohla giordt skuld wid Heed hammar i Skinnskateberg Sochn ifrån åhr 1693 till och med 1697 som han samma hammarwärck förwaltade, med påstående, att de med honom in för tingsrätten måtte liqvidera, och kännas wid deras skuld, Neml. Hans Nilsson i Tårskbäcken, Erik Nilsson byggmästares änka, Johan Ohlsson i Hulta, Ingebor Johansdotter ibidem, Oluf Andersson hammarsmed wid Hed hammar, smeden Bengt Bengtsson i Glyfsån, Nils Larsson i Stellberget och Anders Andersson i Glyfsån, hwilka ärenden bruksbokhållaren Petter Akerman efter fullmacht af d. 3 uti innewarande månad uti Steens siuklighet nu utförde, opwisades Hans Nilssons obligation af d. 25 febr. 1698 på 62 dl. 24 öre kmt, sampt byggmästare änkias Kerstin Olufsdotters d. 23 juli 1697 daterade skuldbref på 148 dl. 17 öre. D. 23 sept. sama åhr intechnat, hwarpå efter annotation på obligationen d. 14 octobris nästderefter blifit allenast lefwererat en ko till hammarsmeden Oluf Andersson för 26 dl. och d. 26 nov. åhret efter en brädda kohlskrinda med hö till Steen  sielf, som ej är till penning utfördt; Dessutan framwiste Akerman bruksböckerna, hwaraf och särdeles af 1697 åhrs bok war att intaga, att Johan Ohlsson är worden debiterat för en transport ifrån 1696 åhrs bok af 10 dl. 4 öre och för bekostnad på länsmannen för besutning 1 dl. 16 öre som giör 11 dl. 20 öre, men deremot crediterat för en kohlskrinda hö Ao 1698 d. 11 martij lefwererat för 2 dl. 16 öre och för en lös kohlskrinda hö d. 3 jan. 1699 lfwererat för 2 dl., som tillhopa rächnat giör 4 dl. 16 öre så att saldo, som nu fordras, blifwer 7 dl. 4 öre; Äfenwähl skall dottren Ingebor Johansdotter efter sama boklydelse och en särskillt med henne opställt och sluten rächning ballancera för 1 dl. 31 öre såsom och hammarsmeden Oluf Andersson efter lång och många åhrs rächning för 316 dl. 30? öre, sampt smeden Bengt Bengtsson för 54 dl. 2 öre; Jämbwähl Nils Larsson i Stellberget för 12 dl. 8 öre. Men Anders Andersson i Glyfsån debiterat för en t:a spannmåhl till 20 dl. berächnat, hade Magnus Steen sielf genom bref till Akerman frikallat och förmählat /
[5]
mählat sama skuld wara clarerat. Hans Nilsson i Tårskbäcken upwiste för sin dehl nu denna tingsrättens i sama måhl, som han nu är instämbd före; d. 17 sept. 1708 åtföjd av resolution, däruti Hans Nilsson giöres ifrån Steens tillmähle och denna skuldordran fri, i anseende därtill; att Hans Nilsson giordt uttaget wid bruket på fadren Nils Hanssons wägnar, under hwars lydno han då stådt, och att han ej ärfdt sin fader, utan endast bördet i egendomen , sedan den genom execution för öfwerinspectoren Stierndahl brifwit eneqverdt, med mehra, hwarföre och bokhållaren Akerman sedan han härom af domen blef underrättad, lät derwid förblifwa byggmästare änkian Kierstin Olufsdotter encierade, att hon fuller giordt rächning med bokhållaren Steen och sin mans skuld, och gifit derpå handskrift, sampt pantsatt honom sina ringa creatur och försekrat honom om betahlning för bristen uti husen, som hennes man med stor bekostnad där nyl. låtit opbygga wid torpet, hafandes icke allenast Steen straxt fådt den ena konn och getterna men den andra konn blifit hema lembnad och sedan död, utan är och hon sama åhr drifwen ifrån torpet, som allenast skall wara kunnigt(?). Och alldenstund obligationen befinnes således wara ställt som nu förmähles på creaturen och husen hwilka sednare warit wähl byggt och conditionerade, det Nämnden jämpte det att denne änkian straxt blifit af länsmannen föst ifrån torpet, och nu är helt fattig, betygade; Förden skull blef och hon, Kierstin Ohlsdotter, ifrån allt anspråk i så måtto fri och ledig förklarad. Johan Ohlsson styfsohn Per Andersson i Hulta, sade sig ingen särdeles kunskap hafwa om den stiuffadren, som förlängst sedan blifwit död, åförde gälden, ej heller bryr han, som icke warit dess arfwinge sig något derom, doch kan han minnas, att Steen låtit af honom panta 3 getter till sin betahlning; Dem doch stiuffadren löst med hö sampt miölk och smör, men sedan hafwa andra creditorer låtit ifrån stiuffadren eneqvera och borttaga all hans egendom, hwilket sednare Nämden äfwen besannade, hwarföre och han ifrån denne fordran skiähl. wardt af Rätten befriad. Ingebor Johansdotter nämnde och bedyrade, att hon aldrig tagit ut något hos Magnus Steen, ej heller befwarat /
[6]
warat det något, fast en af hans böcker synes en lång rächning på henne wara förd, utan måste någon af hennes systrar det hafwa giordt, och hennes nampn wara förskrifit i ty hon om sina 46 åhr, då hon ett litet barn warit, komit ifrån sina föräldrar, tiänt 12 åhrs tid bortta och för 20 åhr sedan blifwit gift; Detta bewittnade sammaledes Nämden och närwarande Allmoge, hwarföre och i anseende dertill att bruksboken i det måhlet är twifwelachtig, emedan genast skönjades att Johan Ohlssons egit nampn först stådt för rächningen, men sedan med anat bläck dottren Ingebors nampn tilllagt, Rätten fannt skiähl. att ifrån detta käromåhl frisäga Ingebor Johansdotter. Erik Anderssons hustru Elisabet Nilsdotter i Råstwändaretorpet, androg till sin exculpation, att hon knapt kan minnas sin fader Nils Larsson i Ställberget, så späder war hon, då han gick af med döden, yrkade och, att hon aldrig ärft sin fader till en salföres wärde, utan execution och utmätning gådt öfwer all hans egendom, som ändå på långt när icke hinte(?) till creditorernas förnöjelse, hwilket Nämden med sin utsaga likaledes bestyrkte. Derföre och Rätten hustrun Elisabet Nilsdotter ifrån allt answar för fadrens nu påtalte gäld frikallade. Hwad för öfrigit widkommer smedernas Oluf Anderssons och Bengt Bengtssons skuld, så är det nu en sak som intet hörer til utredande af denna domstohl, utan den lofl. Bergstingsrätten, såsom sitt behörige forum, doch blifwer imedlertid Oluf Andersson, som försutit stembningen och alldeles uteblifwit efter d. 2 Punct i Kongl. Procedoförordningen d. Ao 1695 belagd med 2 dl. smt. böter.  
[D. 19 Februari]
     Bokhållaren Magnus Steen wid Jönsarbo, som Nämbden ifrån Heed berättade wara sängliggande och siuklig, hade genom fullmacht af d. 3 uti innewarande månad anförtrodt bruksbokhållaren Petter Akerman att wid detta ting liqvidera och lagl. afgiöra med hans debitorer wid Heed hammar, som han genom stembning härtill låtit inkalla, hwarföre och bemte Akerman sama stembningsmåhl emot dem anförde, framläggiandes 1694, -95, -96 och 697 åhrs bruksböcker för hwilka åhr Magnus Steen Heed hammar förwalltat, deraf hwar och /
[7]
 och en skuld.. (enärs?, min anm.) ballance klarl. skall kunna inhämptas, Neml. Oluf Michelssons i Haralsiön om 25 dl. 22 öre kmt, derpå och d. 16 octobris 1697 är gifwit obligation, som hustrun tillstådt och .. Thomas Funck attesterat; Påhl Ohlssons i Skräppebo om 5 dl. 1? öre; Per Christopherssons i Holmsjön om 17 dl. 21 öre; Jacob Sigfridssons om 16 dl. 16 öre; Johan Håncks i Skihlå om 15 dl.; Stor Johan Ohlssons ibidem om 4 öre; Bengt Carlssons i Allmenningbo om 5 dl. 2 öre; Matts Mårtenssons i Långwiken om 3 öre; Anders Larssons i Ugelforsen om 110 dl. 12 öre; och Johan Hanssons ibidem om 255 dl. Per Christophersson i Holmsjön fullmächtig af Oluf Michelsson i Haralsiön inwände att Oluf Michelsson icke skall wara något skyldig till Steen, efter Steen fådt den hästen wähl stillt tillbaka, som honom blifwit crediterat, förmodandes och att blifwa befriat ifrån de honom påförde legon, efter hästen warit rent af försåld. Påhl Ohlsson i Skräppebo enciperade, att hans swägerska Lisbeta Thomasdotter hade tient hos bokhållaren Steen, då han war wid Schilån och derpå fådt att fordra 6 dl. kmt, hwarföre Påhl hermed förkläder förnögdt, och således skall ett aftahl wid Steens afträde ifrån Heed hammar blifit dem emellan giordt, att Påhl Ohlssons skuld wid bruket skulle dermedelst blifwa klar, och ingen hafwa af den andra att fordra. Akerman regererade, att detta Påhls blotta tahl fordrar bewis, hwarförutan det ej kan attenderas emot böckernas klara innehåld. Per Christophersson sade wid rächningarnas opläsande för honom, att han bytte en oxe med Magnus Steen och fådt en sämbre igen, hwarpå honom blifwit lofat 10 dl. kmt. mellangåfwa, såsom och att kopparslagaren Johan Johansson som warit under Steens hand, slagit honom en tand ur munnen, hwarom de blifwit förlikte, att kopparslagaren skulle ge Christophersson 2 plåtar och 4 k:r öhl, hwarföre och Steen gådt i caution, och påtagit sig dessa plåtar att betahla. Öhlkannorna har han fullen fådt, men plåtarna intet, hwilka ej heller märckas honom i rächningen wara godtgiorde. Det icke heller finnes om de 10 dl. på oxebytet, påståendes då sig snarare skohla få att ordra af Steen än /
[8]
än Steen af honom, när rächningen rätt blir afsluten. Sammaledes förebahr och Per Christophersson fullmächtig af Jacob Sigfredsson, som är siuk, att Sigfridsson efter Steens anmodan huggit 8 stafrum weed på Ugelforsskogen, som honom af rätta ägaren blifit fråntagen, och att han lefwererat sidste åhret till Steen ett tiog  halm för 6 dl. som ej finnes i rächningen, hwilka bägge poster doch borde komma honom tillgodo och af rächning på skulden. Akerman replicerade, att sådana Christopherssons dicentes intet böra gies witsord, efter böckerna som hwart åhr äro sluten, intet nämbna derom, och sidste boken jämbwähl förmähler, att en reen rächning blifwit afsluten emellan Steen och Sigfredsson uti Påhls i Skräppebo närwaru. Johan Hånck i Skihlå tillstod ändtel. efter något jämkande, sin skuld om 15 dl. kmt. Samaledes Stor Johan Ohlsson dersamastädes, dess de har påförde 4 dl. kmt. Carl Bengtsson i Allmenningbo widgick fuller sin afl. faders Bencht Carlssons skuld om 5 dl. 2 öre, men förbehölt sig, att få frampt rächningssedel och qvittera skulle wid närmare efterseende, finnas i hans gömor, slikt till godo niuta. Matts Mårtensson Wines änkia Lisbeta Andersdotter sade sig ingen kunskap hafwa om den mannen påförde gäld. Den doch ej större är än 3 öre kmt, som han d. 15 aug. 1697 wid kyrkian bekomit, och annan ell. mehra rächning finnes intet honom haft wid Steen; doch utlät hon sig desse 3 öre wilja betahla. Anders Larsson i Ugelforsen, som i böckerna hade en widlyftig rächning, nekar de sig hafwa på en gång fådt 6 1/8 t:r råg, som d. 18 april 1694 såsom första uttaget äro honom påförd. Dessutan påstod han, att Magnus Steen ett åhr tagit af honom 18 lass hö som han bärgat i Forskärret, det han legdt af en smed Mats Ersson wid nampn, det åhret han kom tillbaka till Larsbo, för hwilket hö Anders Larsson sade sig aldrig fådt någon förnöjelse, hafandes alltid förmehnt om en rätt rächning blifwen med honom giord, sig skohla stå wid pass 30 dl. att fordra. Akerman gaf härå till swars att wähl kan warit möjeligit, det Anders Larsson fådt en stor post med råg på en gång ut, skohlandes eljest nogsampt wara bekant huru wid bruken practiceres att /
[9]
att man anten i cladden och dagboken, ell. och på särskilt spannmåhlsconto de små poster specificera och sedan i hufudboken adderat införer, särdeles som denne post är den första af all handelen. Derföre han sig trygger wid boken, som är reen och i alla andra måhl richtig funnen, men hwad hört widkommer, så skall det wara en obewist swår beskyllning, hwarföre han reservera sin principal och örigt laga nöja. Johan Hansson i Ugelforsen hade och en mycket widlyftig rächning uti böckerna med Steen, hwilken äfwen oplästes, hwad ej giordes någon annan påminnelse, än att 2ne poster woro utur hans credit sluten Neml. att Steen tagit af honom en kohlat mila emellan Heed hammar och Ugelforsen, jämbwähl den sidste hösten som Steen skulle ifrån bruket, afhändt honom en mihlwed emellan Forsen och Heed hammar, anförandes härjempte denne Johan Hansson med större dehlen af de öfriga debitorerne, att de aldrig kunnat förmå Magnus Steen att sluta rächning med sig, hwarken då han war qwar wid bruket el. sedan då han bodde här på Skinnskattebergs Backe, det de efter en nu inför Rätten repeterade. Men bokhållaren Akerman swarade, i synnerhet till Johan Hanssons exception om mihlkohlet och mihlweden, att den er så långt efteråt oförsynt hans principal tillagde beskyllning fordrar bewis, hwilket som swaren den ej äger ell. med sig hafwer, sedan han i så god tid blifit stämd; alltså måtte han derföre med laga räpst(?) ansees, och i allmenhet gaf Akerman det swaret ifrån sig, att debitorerne åro af en elak advocat opslutade att neka till skulden och framföra den osanning, att de intet fådt sluta rächning, hwilket han påtog sig, om det entränger, wilja bewisa, warandes wederspehlet nogsampt bekent, och att hans principal Steen, sedan han kom ifrån bruket, med all flit sökt att få Hed hammars debitorer till liqvidation och slut med sig, derföre här för framl. häradshöfdingen wällborne h:r Pehr Gyllenhöök sig beswärat, att han intet fådt dem till sig att sluta rächning, och förden skull d. 3 octobris 1698 utwärkat stembning på dem att inför Rätten d. 25 i samma månad liqvidera om skuldfordringarna , men ej många sig inst- /
[10]
inställt; Sedermehra och förutan andra anmahningar till några i synnerhet, her landscammereraren då warande cronobefallningsmannen Johan Åhman uppå Steens klagan d. 24 maj 1704 utfärdat alfwarsamma ordres till länsmannen Måns Philipsson, att så i sochnestugan, som annorstädes Steens opgifne debitorer kunde träffas(?) dem antycka och ansäga, att de sig d. 26 juli sama åhr till rächnings slut och liqviderande med honom uti Skinnskatebergs kyrkioby skulle infinnas, men slikt har äfwen mehrendehls fåfängt aflupit, så att de fläste ej kommit tillstädes; Yttermehra har och länsman Philipsson efter högwällb:ne h:r landshöfdingens d. 30 aug. 1714 gifne resol. d. 12 sidstl. sept. uti allmen sochnestäma till d. 22 i sama månad samankallat dem till liqvidation, men allenast några få wid detta liqviderande kommit tilstädes, öfwer hwilket allt nu producerades richtiga bewis, så att klarl. kan erfahras, att icke hos Steen, utan desse motwilliga och tredskande debitorer skulden stådt, derföre Steen nu ultimat måst söka stembning på dem till detta ting; I anledning hwaraf fullmächtegen Akerman begärte att ändtel. slut med desse debitorer ang:de skulden såwähl som alla förorsakade omkostningar, den Akerman på sin inlagde designation specificerer till 105 dl. 28 öre kmt, förutan domblöhnen. Resolutio: Alldenstund Oluf Michelsson i Haralsiön finnes i bruksboken af åhr 1697 crediterat för den till köps af Steen undfångne hästen till samma wärde, som in debito är utförd, och de 28 dl. 16 öre för hästlegan och omkostningen på länsmannen som hästen tagit tillbaka , intet blifwit Michelsson till last förde, utan utsluten i obligationen d. 16 octobris 1697 på 25 dl. 22 öre kmt, som med wittne är utgifwen; Förden skull blifwer samma fordran för ständig och creativ(?) förklarad. Samaledes kan Rätten ej undgå att gifwa bokhållaren Magnus Steens böcker wid Heed hamar hwad de ifråga inkallade debitorer widkomer witsord, emedan de finnes rena, omacullerade och oraderade, och alla persedlar mycket omständel. med dag och åhrtahl äro specificerade, sampt hwart åhr för sig /
[11]
sig afsluten, warandes och wähl af rächningarna att skönja, att debitorerne måst hafwa under samma tid både haft kunskap af rächningarnas innehåld och deras slut jämbwähl bewisat, emedan Steen en och anan post dem tillgodo på giorde erindringar(?) uti deras credit infördt, sampt ökat priset på kohlen när hans principal det tillåtit, med flera rächningarnes richtighet styrkande omständigheter, hwilka rächningar och stundom uti wittnenas närwaru, som däruti mentioneras, blifwit afsluten, så att Rätten ej heller något twifwelsmåhl drager om den posten af 6 1/8 tunna råg Anders Larsson i Ugelforsen påförd, hwilken af alla endast bestrides, besynnerl. efter det af credit befinnes, att han sama winter förut lefwererat 130 stigar kohl, och således intet orimmeligit att 6 1/8 t:a råg blifwit honom, som hade till fordra, på en gång lembnad. I anseende till hwilket allt Rätten pröfwar skiählet(?) att äfwen erkänna för ständig Anders Larssons opgifne ballance om 110 dl. 12 öre, Påhl Ohlssons i Skräppebo om 5 dl. 1? öre, Per Christopherssons i Holmsiön om 17 dl. 21 öre, Jacob Sigfridssons ibidem om 16 dl. 18 öre, och Johan Hanssons i Ugelforsen om 255 dl. kmt; Doch lembnas desse gäldenärer frihet att wid nästa ting lagl. utföra med Magnus Steen om det som de nu andragit till att få afsättia på skulden, men der de sådant försuma, eller icke gitta honom nöjachtel. öfwertyga, skall då executionen af förberörde deras skuld obehindrat gå för sig, åläggandes såwähl Olof Michelsson genast, som i denne sednare händelse de öfriga nästberörde saml. debitorer Anders Larsson, Påhl Ohls., Per Christophersson, Jacob Sigfridsson och Johan Hansson wid nästa ord. ting förflytande, hwardera erlägga till bokhållaren Magnus Steen tio dl. kmt. uti wedergällning för de af deras tröghet honom förorsakat omkostningar. Men Carl Bengtsson i Allmenningbo, Johan Hånck och Stor Johan i Skihlå sampt Matts Mårtenssons änkia i Långwiken blefwe ifrån expensers erläggande befriade, allenast e sina små widgådde skulder utan widare förhahlande sig afbörda. Härjämpte blef på begäran i protocollet observerat att Knut Carlsson i Emthyttan i höstas wid liqvidationen till- /
[12]
tillstådt sin skuld till Magnus Steen om 2 dl. 12 öre kmt, det och sohnen Per Knutsson nu ostämbd inför Rätten widkändes.
 
Källa: Domboken för Skinnskattebergs bergslags häradsrätt
Ordagrant avskrivet: Leif G:son Nygård