Nedanstående uppgifter är ur herdaminnet angående Swartz, att skylla på honom att det inte finns några kyrkoböcker är väl ganska hårt? Domkapitlet eller vilka det var som styrde över honom kan väl aldrig ha tillåtit om han inte förde några böcker under ca: 15 års tid?
Sedan han genomgått Karlstads skola och från 1693 gymn. stud. i Åbo 1700, prästvigd i juni 1707, kom som krigspräst till svenska arm?n i Finland 1708, bataljonspräst vid Närkes och Värmlands regemente 1709-11-06 med konungens stadsfästelse därpå 1716, tillika kominister i Brattfors 1722, regementspastor vid nämda regemente 1728-01-05.Under sin tjänstgörning som krigspräst hade han under 4 svåra gjorda campagner, en åt Riga och Skåne och 2:ne åt Norge, mycket ont utstått och lidit enligt domkaplitets skrivelse till Kungliga Majestät 1720-03-30.
Hans väg till befordran var knagglig. Något pastorat fick han aldrig, ehuru han sökte en
mängd, företrädesvis regala och trots att han både i lärdom och leverne givit prov av en
rättskaffens lärare och att han med berömlig flit förestått dess predikoämbete. När han 1733 sökte Rudskoga pastorat, hjälpte det icke ens att han erbjöd sig att emottaga den efterlåtna gamla och för ålderdomen till sängs liggande änkan, som är dess släktinge, under sin vård och skötsel.( Änkan var Christina Strömberg som var kusin med Eriks svärfader Olof Wallengren)
När han av mångåriga krigsstrapatser och fatiguer samt åtföljande fattigdom trött
och uppgiven år 1735 lämnade detta jordiska, efterlämnade han sin änka och sex omyndiga barn i yttersta elände. Hon fick ta sin tillflykt till sina mågar, men år 1758 beklagar hon sig hos domkapitlet över att dessa är hemsökta av sjukdomar med åtföljande fattigdom, så att på min höga ålder ej annat synes mig förestå än käpp och säck. Slutligen erhöll hon den kongl. nådegåvan, som blev ledig efter framl. änkeprostinnan Elisabet Kolthoff (änka efter kh i Steneby Magnus Sylvius