Spöstraff på 1850-talet.

[Siv Johansson]

Om en person bosatt i S. Finnskoga, döms till 40 par spö för stöld, blev det 80 slag eller?  Vart utdelades dessa, på tingsplats i sockenstugan eller??

[Maud Svensson]

Man slog 40 gånger med två spön samtidigt, så visst kan man säga att det blev 80 slag.
Du kan läsa mer om forna tiders straff här:  
www.algonet.se/~hogman/slbrott.htm#Straff

[Calle Lindström]

Hejsan Siv, i domen bör framgå hur mycket slag det blev. Ofta dömdes till XX par spö, 2 (eller 3) slag av paret. Dvs av varje par spö slogs det två eller tre gånger, sedan byttes spöparet ut. I det av dig relaterade fallet innebar det således 80 eller möjligen 120 slag. Om jag minns rätt låg maxstraffet runt 40-42 par spö, mer kunde en rygg inte klara utan att sluta med döden.
 
Vänligen,
Calle

[Siv Johansson]

Tack Maud och Calle för er hjälp. Troligen dog min ana av detta straff eller av följderna, han står noterad i hfl som död 1854 (S. Finnskoga AI:5 s. 200) men inte i dödsboken. Blev han måntro begravd utanför kyrkan och därför inte inskriven i dödboken. Finns det någonstans man ev. kan bekräfta detta?
Mvh Siv

[Siv Johansson]

Hej igen.
Fel av mig, han dog inte av spöstraffet eftersom det utdelades någon gång under 1830-talet. Men ingen dödsnotis har hittats i församlingen.
Mvh Siv

[Margaretha Johansson]

Hittade information om spöstraff i boken Det gamla Piteå av Alfhild Axelsson (Accidenstryckeriet i Piteå AB 1979). Skriver en sammanfattning av vad hon berättar: En person född 1825 i Piteå och uppvuxen där berättade 1908 för en Norrbottenstidning hur spöstraffet gick till. Spöstraffet var ett förvandlingsstraff för böter, kunde böter erläggas slapp fången spöstraffet. Spöstraffet användes vid ringare brott och endast till män. Kvinnor bestraffades, åtminstone i Piteåfängelset med björkris.
 Spöpålen stod invid fängelset och tätt intill den allmänna landsvägen, så det fanns alltid gott om åskådare. Fångens handleder ombands med ett rep, som gick i pålen med vilket han hissades upp så högt att armarna sträcktes och han endast med tåspetsarna kunde beröra marken. Överkroppen till midjan var naken, men nedre delen av kroppen täcktes av ett fårskinn för att skydda ljumskarna.  
Spöna voro i längd 6 kvarter (omkring 8-9 dm)av rätt grova men smidiga björkvidjor och 3 dylika utgjorde ett par. Av varje par utdelades 2 slag. Den som verkställde slagen hade 3 spön i handen när han slog till och med dessa utdelades 3 slag i ryggen varefter spöna lades åt sidan och 3 nya togs till nästa slag. Till varje par spö borde således ha givits 120 slag men det hade blivit sed att ej utdela fler än högst 117. Det var alldeles tillräckligt, ty efter några slag lyste redan ryggen i regnbågens alla färger och skinnslamsor satt på spöna. Särskilt ruskigt var synen av en som flera gånger slitit spö.