Lösdriveri och straffarbete.

[Anita Berglund]

Min mormorsfar kom 1875 från Värmland till Ångermanland. Hans födelseort i Värmland är känd men under många år är han försvunnen förutom ett par uppgifter där det står lösdrivare 1865 och att han 1869 bli dömd till 4 Års straffarbete. Min undran är: vad betyder det att han är lösdrivare och har straffarbetet något med hans lösdriveri att göra? Var detta något vanligt på den här tiden, eller hade han möjligtvis gjort något brottsligt? Det skulle vara roligt om någon hade något att berätta om detta eller kunde tipsa mig om var jag kan hitta information. Med vänlig hälsning Anita Berglund.

[Rolf Liljhammar]

Hej Anita!
 
Lösdrivare var enligt 1885 års Lösdriverilag den som stryker omkring utan att söka att ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet.
Lagen ersatte en stadga om Laga Försvar från 1833. Laga försvar hade var och en med bestämd och stadig sysselsättning i egen, enskild eller allmän tjänst eller med erkänd förmåga att ärligen försörja sig.
Den som inte hade laga försvar behandlades som lösdrivare och måste ta tjänst som tjänstehjon.
Samhället reagerade mot lösdriveri i lindriga fall genom varning, i svårare fall genom tvångsarbete som kunde ådömas av länsstyrelse eller poliskammare. Tvångsarbete kunde ske i särskild anstalt, undantagsvis på kronohäkte.
Sverige hade inrättat två tvångsarbetanstalter, Svartsjö vid Mälaröarna utanför Stockholm, och den kvinnliga anstalten i Landskrona.  
(Har inte Jan Fridegård skildrat Svartsjö, - någon som vet ).  
Syftet med tvångsarbetet var att vänja de dömda till ett arbetsamt och ordentligt liv, så att de efter utskrivningen ha möjlighet att ärligen försörja sig.
Personer under 18 år, icke arbetsföra, åldringar, kropps- eller sinnessjuka överlämnades inte till tvångsarbete utan överlämnades till länsstyrelsen för omhändertagande och vård.
Tvångsarbetsanstalterna överfördes 1920 från fångvården till Socialdepartementet med en egen styrelse.  
I vart fall Svartsjö överfördes senare på nytt till Fång/Kriminalvården, men när detta skedde har jag inte kunnat utröna f n.
Lagen om lösdriveri, som tillämpades mindre och mindre, och under en tid enbart riktades mot prostituerade kvinnor, gällde faktiskt ända till 1965, då den ersattes med en lag om samhällsfarlig asocialitet, vilken nästan aldrig kom att tillämpas.  
Den lagen upphävdes 1981.
 
Tvångsarbetslagen och stadgan om laga försvar var en typisk klasslagstiftning, då det endast var de helt obemedlade som drabbades. Häktesjournalerna på 1800-talet och andra handlingar från Länssturelsens arkiv är fulla med anteckningar om att den-o-den släpps ut och meddelas sin skyldighet att skaffa sig laga försvar.
 
Ett tips: Titta i boken för Obefintliga i den Värmlandskommun din mmf senast var skriven. Det kan finnas något matnyttigt där.
 
Hälsningar
 
Rolf L.

[Anita Berglund]

1000 tack för den informationen.Det var mycket intressanta uppgifter speciellt om tvångsarbetslagen för lösdrivare. Hamnade alla Sveriges till tvångsarbete dömda lösdrivare på Svartsjö tvångsarbetsanstalt resp. i Landskrona, eller fanns det andra anstalter i tex Värmland? Finns dessa handlingar kvar, och var hittar man dessa i så fall? Du nämner Länsstyrelsens arkiv;finns dessa handlingar även på SVAR? Jag bor ganska nära SVAR i Ramsele och jag kommer att i så fall försöka hitta dessa där. Jag kommer också stt titta i boken Obefintliga för att se om jag den vägen hittar flera ledtrådar.
Med vänlig hälsning Anita Berglund.

[Elisabeth Thorsell]

Det fanns också sk kornoarbetskompanier där försvarslösa hamnade. Ett sådant fanns i Borghamn utanför Vadstena, där de fick ägna sig åt stenarbete. Jag har en karl som var straffad för stöld på 1840-talet, och när han suttit av det straffet hade han inget arbete, utan hamnade bums i Borghamn och fick vara där något år, innan någon i hemförsamlingen gav honom detta nödvändiga försvar. Det märkliga är att innan fängelsetiden var han skomakare, och efter arbetade han som murare, antagligen något som han lärt sig i Borghamn.
 
Kronoarbetskårens arkivalier ska enligt NAD-skivan finnas på Landsarkivet i Lund, och något är kanske filmat. Jag var i Ramsele förra året och förskte hitta något, men förteckningen var dålig, så jag gav upp.
 
Länsstyrelsearkiven är inte filmade utan finns på landsarkiven. Mycket omfattande, men kansliförhören, där lösdrivare förhördes, finns nog i serien protokoll.

[Elisabeth Thorsell]

Det hette alltså kronoarbetskåren, inget annat (stavfel ovan).

[Andreas Törnqvist]

Kronoarbetskårens arkiv, som förvaras på landsarkivet i Lund, innehåller såvitt jag minns ganska mycket handlingar från Karlskrona, som antagligen var en de sista förläggningsorterna för kåren (blev senare tvångsarbetsanstalt precis som Svartsjö), men också en hel del material från andra förläggningsorter, särskilt bataljonen på Karlsborg. Tyvärr är det i de flesta fall mer arkivrester än arkiv och t ex rullor och förteckningar var det väldigt ont om. Jag sökte för några år sedan efter en ana som hamnat på Karlsborg på 1840-talet(samma historia - en dom för stöld och ett eller två år utan laga försvar).
Jag hittade honom oxå trots frånvaron av rullor, i en korrespondensvolym fanns kopian av ett kvitto på mottagandet av den fångtransport från häktet i Linköping där han var med!
Till Elisabeth: Om du söker efter skildringar från Svartsjö, så missa inte Svartsjöfångar av pseudonymen Captivus (Victor Ahrendorff) utgiven på Axel Holmströms förlag 1910 eller 1911.

[Andreas Törnqvist]

Förlåt, det var Rolf och inte Elisabeth som funderade över Svartsjö i litteraturen!

[Rolf Liljhammar]

Tack för tipset!
Rolf

[Anita Berglund]

Tack för all intressant information. Det inspirerar att läsa och forska vidare.
Jag har dock en liten undran: är jag tvungen att söka ev. handlingar på min ana från Värmland på Landsarkivet i Göteborg (det är väl närmast) eller finns dessa uppgifter även i Härnösand? Jag tänker i första hand på om min ana har varit på tvångsarbetsanstalt i Svartsjö eller någon annan anstalt där värmlänningar brukar hamna.
Hälsningar Anita Berglund.

[Hans Högman]

Hej,
Det verkar som om tvångsarbete och straffarbete inte var samma sak. I NE finns följande text om straffarbete:
straffarbete, i äldre lagstiftning frihetsstraff förenat med plikt att utföra visst kroppsarbete. I praktiken förekom straffarbete i Sverige redan under 1600-talet. Straffordningen av 1653 upptog straffarbete som förvandlingsstraff. I 1734 års lag fanns bestämmelser om kroppsplikt med arbete, men termen straffarbete fanns inte i lagen. Lagkommittén förordade i sitt förslag till allmän kriminallag 1832 två slags frihetsstraff: straffarbete och fängelse. Det var dock först genom 1864 års strafflag som de två frihetsstraffen infördes i svensk lag. Till straffarbete kunde dömas på livstid eller viss tid, vanligen inte under två månader eller över tio år. Straffarbete och fängelse slogs samman till en form, fängelse, i 1962 års brottsbalk, som trädde i kraft 1 jan. 1965.
Straffarbete användes antagligen för grovare brott än lösdriveri (där de dömdes till tvångsarbete).

[Anita Berglund]

Oj. det här blev intressant! Min ana var försvunnen mellan 1861 och 1865 då han står som lösdrivare. Mellan 1866 och 1869 är han åter försvunnen och då var även en bonde som min ana var dagkarl hos 1861 försvunnen på okänd ort. 1869 döms min ana till 4 års straffarbete, och återfinns sedan 1875 i Ångermanland som landbonde. Det här sätter fantasin i rörelse och man undrar vad som har hänt under alla år som han var borta.  
Jag tänker kontakta Landsarkivet i Göteborg och även Värmlandsarkivet i Karlstad, är detta en rätt väg?
Än en gång, tack för all information.
Mvh Anita Berglund

[Anita Berglund]

I min sökning efter min anas förehavanden har jag nu kommit så långt att jag fått svar från Värmlands Arkiv att min ana blev dömd af Rådstufvu-Rätten i Gefle den 10 november 1869 till 4 års straffarbete för tredje resan stöld och 8 års förlust af medborgerligt förtroende. Borta 3-4 år -66. Detta innebär väl att det var frågan om ett straff och inte tvångsarbete p.g.a. lösdriveri. Värmlandsarkivet har kontrollerat fångrullorna för Karlstads fångvårdsanstalt under tiden 1865-69 men där har han inte avtjänat något straff under de försvunna åren. Tydligen fanns det ingen uppgift om var straffet skulle avtjänas vid domen 1869.  
Min undran kvarstår var han kan ha befunnit sig under strafftiden? Var kan man tänka sig att söka vidare?
Vad innebär 8 års förlust av medborgerligt förtroende? Vilka rättigheter förlorades då? Jag tar tacksamt emot information.
 
Med vänlig hälsning Anita Berglund

[Rolf Liljhammar]

Hej igen Anita!
Under Ordet är fritt: Frejdbetyg så finns det en del noteringar om förlust av medborgerligt förtroende.
 
Mvh
 
Rolf L

[Anita Berglund]

Rolf! Tack för den mycket intressanta informationen! Nu återstår bara det synbarligen ganska mödosamma arbetet att hitta var min ana befann sig under de gömda åren.  
Jag är tacksam för alla tips!
Hälsningar Anita

[Rolf Liljhammar]

Anita!  
Har du kollat själva domen, och utredningsmaterialet?  
Där kan det framgå var han befann sig innan farbror polisen fann det för gott att lägga sig i hans göranden och låtanden.
Nu förstod jag inte riktigt, sökte du honom även efter domen 1869?
Kolla i häkteshandlingarna, Länsstyrelsen tror jag, där bör det framgå vart han förflyttades efter det domen vunnit laga kraft. Sannolikt fanns det redan ett fängelse i Gävle vid den tiden och det är inte omöjligt att han i vart fall började avtjäna straffet där.  
Kolla med Riksarkivet, Fångvårdsstyrelsen, om det finns några journaler.
Har du riktig tur är det inte omöjligt att du finner mycket matnyttigt där.
 
Lycka till, berätta gärna.
 
Hälsn Rolf L

[Anita Berglund]

Så rätt tänkt,men så fel det kan bli....Jag har av två olika källor ( jag hade tyvätt inte kollat det själv) fått uppgiften att min ana blivit dömd till 4 års straffarbete 1869. Den uppgiften visade sig stå skriven mellan min ana och en annan person på raden ovanför i Hfl. När jag fick den uppgiften kontrollerad av Landsarkivet om vem domen gällde, så visar det sig att domen gällde personen ovanför i Hfl! Att min ana var lösdrivare 1885 stämmer dock och att han är försvunnen i flera år är också riktigt. Troligtvis får man tolka det så att han var en lösdrivare på luffen och ingen visste var han befann sig. Men där ser man vad en felaktig forskningsuppgift kan leda till onödigt arbete! Men man lär sig mycket under tiden... Tack alla för all information!
 
Ps. Landsarkivet förvarar i sina fängelsearkiv även fotografier på frisläppta fångar-det kan ju vara roligt att känna till!
 
Många hälsningar Anita

[Anita Berglund]

Årtalet då min ana stod som lösdrivare ska förstås vara 1865!
Anita.

[Anita Berglund]

Jag vill göra ett tillägg: Det var Värmlands-arkivet som var tveksamma om domen gällde min ana eller personen på raden ovanför i Hfl, och Landsarkivet som konstaterade fakta.
Så här långt önskar jag nästan att det var min ana som hade dömts - det skulle ha varit roligt att få se utdrag av fängelsejournaler och ett ev. fotografi av den dömde ( fanns fotografier förresten redan på 1870-talet - var inte det tidigt?)
Fortsättningsvis handlar väl min fortsatta släktforskning om idoga nybyggare och bönder i flera generationer, men det är väl inte så illa det heller....
Mvh Anita Berglund.