Jag har ingen ansknytning till Ärla, men ville ändå dela med mig av nedanstående gruvliga och tragiska obduktionsprotokoll, som jag hittat i Medicialhistoriska databasen vid Linköpings universitet. Kanske kan det vara av intresse för någon som forskar på Ärla.
http://pub.ep.liu.se/medhist/ Mvh,
Anki Hagberg
Näshulta
Protocoll hållet öfver den Medico Legala undersökning, Som nedannämnde dag blifvit företagen å Flickans, Stina Lotta Carls dotters i Lilla Hällaren och Ärla Församling, döda kropp, till följe af erhållen Remiss ifrån Höglofl, Landshöfdinge Embetet af innehåll, att Bonden Eric Larsson i Lilla Hällaren, Söndagen den 20:de November, så slagit ofvannämnda Flicka att hon deraf dödt.
Flickan Stina Lotta Carls dotter, som den 16:de October detta år fylde 10, år, hade vid pass 14 dagar före den 20:de November blifvit antagen uti tjenst hos ofvannämnde Eric Larsson. Hennes Mor har blifvit död för 4 a 5 år sedan, och hennes Far, (.Bror till Eric Larssons Hustru), upgafs vara artillerist vid Svea Artillerie.
Maja Stina Anders dotter (.Eric Larssons Hustru.) och deras Dräng Olof Olsson ginge Söndagen, den 20:de November, klockan omkring 9 f:m: till Gudstjensten i Ärla Kyrka. Eric Larsson med båda sina Barn, Gossen Lars 4 3/4 år och Flickan Anna Lotta 2. år blefvo de enda hemmavarande. Eric Larsson var då, enligt sin Hustrus intygande, redig till sinnes, nychter och till sinnes stämning sig fullkommeligt lik. Tillgång till 2 co bränvin, som fants i huset var honom icke från stängd. Han upgafs äga den oseden, att stundom förtära mer deraf, än han kunde tåla, och att, i detta tillstånd, vara häftig till sinnes, sträng och stundom i någon mohn Våldsam.
Dottren Stina Ols dotter i Södertorp 15. år gammal, hade klockan half till 12 om middagen kommit till Lilla Hällaren och i förstugan träffat Eric Larsson, sysselsatt med granrisqvistars handlenande och utläggande derstädes. Under samtal med honom, märkte hon, att Eric Larsson var något rusig, men anmärkte icke då någon upretad sinnesförfattning hos honom.
Stina Ols dotter geck derefter in i stugan och en stund derefter Eric Larsson. Båda Barnen voro då inne i stugan och då dörren till förstugan vid ett tillfälle af dem öpnades, så blef tjenste flickan Stina Lotta af Stina Ols dotter sedd i förstugan, visande ett ängsligt och sorgeligt utseende. Stina Lotta hade litet derefter inkommit i stugan, men ingendera af dessa båda flickor tilltalade den andra Dock anmärkte Stina Ols dotter, att Stina Lotta oroligt och ängsligt fästat sin blick på Eric Larsson, som dervid yttrat: ”bläng på mig Du, jag sitter väl qvar; Jag har Skåpet på den ena sidan och Bordet på den andra och faller intet af stolen:” Då börjde Stina Lotta att gråta; hvarvid Eric Larsson åter yttrade under vrede: ”Jag har brändt mig på Eldtången ock det för din skuld Moster som icke vill säta”, hvarvid han tillagdt för Stina Lotta en anvisning till helfvetet.
Lilla Sonen Lars skall till en flere dagar derefter, till Lilla Hällaren kommen grannhustru hafva yttrat, att hans Far Eric Larsson, slagit Stina Lotta med Eldtången, hvilket han äfven sjelf vid arresteringen skall hafva erkändt. Men ofvannämnde Flicka Stina Ols dotter hade under sitt ofvanbemälte besök vid Lilla Hällaren, som påstod en half timme, icke kunnat se på Stina Lotta att hon då var slagen, ehuru omständigheterne af bränningen på Eldtången m:m: föranleda till denna förmodan.
Då Hustra Maja Stina Anders dotter och Drängen Olof Olsson kommo hem ifrån Kyrkan klockan efter 2. e.m, funno de Eric Larsson, jemte båda Barnen sofvande i Sängen; men saknande tjenstflickan Stina Lotta, gingo de ut att söka henne, och funno henne död, liggande med hufvudet på en Snöplog vid ett Äppleträd nära Stugans gafvel, vänd med högra sidan nedåt marken, klädd i tröja, i en genom nötning mycket trasig kjortel, trasigt linne, förkläde, Ullstrumpor på fötter och ben, men med endast en känga på ena foten. Till Klädernes våldsamma sönderslitning var intet tecken, äfvensom icke eller till någon Blod å dem, å Flickans Kropp, ej eller på marken. Luftens temperatur var öfver 0 grader. Sedan flickans Stina Lottas döda Kropp blifvit inlagd uti en Bod, hvartill Drängen Olof Olsson gömde nyckeln, begaf sig hustrun Maja Stina med sina Barn till Pålskällan i Lilla Medlösa Socken, utan att väcka Eric Larsson. Hon återkom icke till Lilla Hällaren, förrän darpåföljande Tisdag, sedan Mannen blifvit af Fjerdingsmannen bortförd.
Genom de fråger, som med lika mycken varsamhet som enkelhet framstäldes till lilla Gossen Lars, har anledning yppats därtill, att Stina Lotta efter liden handa verkan, befunnit sig vid ett tillfälle på trappan, som föres till Förstugan, och derifrån fallit på hufvudet ned i marken ifrån 6? qvarters höjd, qvarliggat där en stund, men sedan under qvidande och jämmer krupit till Äploträdet, där hon sedan befants död liggande.
Vid likets yttre undersökning, voro följande förhållanden att anmärka:
1:o Hullet något ringare än vanligt vid denna ålder, men utan all missbildning och utan tecken till sjukdomsanlag.
2:o En starkt mörkröd blånad började med en spets vid 10:de Ryggkotan, och sträckte sig därifrån triangulärt utföre hela Ryggen samt sidvårts öfver båda Höftbenens öfre ränder (.cristae saperiores osscium innominatorum.) till samma Bens öfre och främre utskott (. Spina anterior superior) å båda sidor och följande äfven samma båda Bens främre ränder utföre, nedåt båda Lårens yttre sidor; Hvarvid märkes, att hela denna starka blånad intog utan minsta afbrott hela den qvadratyta, (.öfver Ländkotor och Sätets tjocka Kött, (nates sell clunes) som begränsas af ofvannämnde yttre linier av Uti oafbrutit sammanhang sträckte sig samma blånad ännu vidare öfver båda Lårens både bakre och yttre sidor till 3 tum nära hvardera Knävecket. Endast Lårens främre yta var fri. Hvar som hälst på denna yta som Knifven genomskar Hud och Muskler, träffades starkaste blodutgjutningar i cellulosan samt uti och emellan Musklerne. Likaledes äfven vid Ryggmusklarne; Alt i förening med betydlig svullnad, men utan öppet Blodsår.
3:o Täta men spridda blånader här och där af olika form på båda Benens (.crurisutriäesqve) både yttre och äfven främre sidor.
4:o En annan hisklig blånad hade sin äfven oafbrutna utsträckning från 1:sta Ryggkotan, tvärt öfver båda skulderbladen, och intagande hela deras Yta ända ned till deras nedersta vinklar, sammanhängande äfven öfver hela denna del af Ryggen med en litet utdragen spets nedåt ända till emellan 8:de och 9:de Ryggkotornas processusspinose, så att spetsen af denna blånad på en Knapp tum nära sammanflöt med den under
N:o 2 beskrifne nedre blånaden. Vidare sträckte den sig till och öfver båda axlarne och därifrån sammanhängande intog hela den vänstra armens hela yta rundt omkring ända ned till Handleden med stark svullnad särdeles omkring Armbogs ledgången med ymnigaste blodutådringar i och under huden, samt i de Muskulösa delarne och sådan contundering i de senare, att förarmens (antibrachie) muskel = fästen på öfvre armpipan (os hum?ri) aflossat och dess halfva nedre ända Låg blottad i blodextravasatet, likväl utan fracktur och utan öppet Blodsår i huden.
Hela högra öfverarmen (.Humerus). var intagen af dylik blånad, men något mindre Qontunterad och med endast tätt strödde Blånader rundt omkring förarmen (Ant?brachium).Naglarna voro blå.
Vid Hufvudets yttre undersökning före kom en oval blånad, intagande högra ögonbrynet och af 1 ?. tums vidd i sin största diameter med ett litet Blodsår i dess medelpunkt. En dylik symmetrisk på vänstra sidan, dock med den skilnad, att den sträckte sig öfver och intog trackten af Tinningen och Aponevrosis temporalis samt Musculus temporalis med ett litet Blodsår i samma aponevrosis, med därunder liggande blodutådring som äfven genomträngt Muskeln. En rund blånad af 3/4 tums diameter under hakan. Sedan hufvudets yttre betäckningar blifvit frånskiljde, förekommo följande därunder varande blodutådringar:
1:o En af 2 tums diameter midt öfver sutura Lambdoidea och fagittalis, där ossabregonatis förena sig med os occipitis i margo sagittalis och lambdoideus.
2:o En af 1?. tums diameter öfver angdlus mastoideus ossis bregmatissin?stre.
3:o En trekantig triangulär med 2 tums sidor å samma ställe på högra Sidan. vid hufvudskålens öpnande förekom ett tunt lager af blod utådring på flere ställen emellan cranium och hårda hjernhinnan särdeles på de ställen som svara emot nyss nämnde blånader, så att dura mater på desse ställen var lossad från cranium. Hårda hjernhinnan (.dura mater). var till sin nästan hela pars cephalica starkt inflammerad, äfvensom arachnoidea och pia mater. Hjernans blodkärl voro till det högsta updrifne. Dura mater, afsköljd i vatten och torkad med linne, visade emot dagen altigenom en hög röd färg. Stora hjernans bakre lober voro på ytan af deras substantia cortiealis äfven starkt inflammerade, äfven som lilla hjernan. Vattnet i hjernkamrarne var Blodfärgat, och i basis cranii utgjuten blod till en knapp matsked. Intet bildningsfel Kunde i hjernan uptäckas.
Bröstets innanmäten voro alla i naturligt godt skick, utan sjukdoms symptomer eller missbildning; men såsom följd af det häftiga våldet på skulderbladen och ryggen emellan dem, var lungornes hela yta emot ryggen starkt inflammerad.
Bukens samteliga innanmäten voro likaledes friska och utan tecken till sjukdomstillstånd; men småtarmarne voro till en lindrig grad inflammerade, icke genom något å dem anbringat direct våld, men consensuett genom Huvudskadorne och den ytterst häftiga retningen på Ryggmärgen.
Lilla Hällaren i Ärla Socken d: 5. December 1825.
E S Bogman.
Af de flere Personerne af båda könen, som voro närvarande vid undersökningen, underskrifver
Olof Söderberg
kronofjärdingsman.
I öfverensstämmelse med de iakttagelser, som uti Besigtnings Protokollet inne fattas, förklaras de beskrifne skadorne i Hufvudet vara till deras verkan ovillkorligt dödande; äfven som att den utomordentligt häftiga retningen på hela Nervsystemet, af Ryggradens och öfrige delars vidsträckta mörbultning, icke kan annorlunda anses än såsom ovilkorligt dödande, hälst som, om än hufvudskadorne icke funnits, och om än Nervretelsen af de öfrige icke genast haft lifvets förlust till påföljd; så hade likväl oacktadt Läkare konstens alla åtgjärder, så gränslösa Bulningar upkommit att ett hectiskt dödsätt icke kunnat förekommas; hvilket attesteras icke allenast på förr aflagd Embetes Ed utan och nu med denna min Edeliga förpligtelse, så sant mig Gud hjelpe till Lif och Själ, bekräftas.
Eskilstuna den 15 December 1825.
E S Bogman.