Blue Bird av Hull

[Niklas Antonsson]

Hej!
Är det någon som vet om Evert Taubes Ballad om briggen blue bird av hull är en sann berättelse?
 
Det skulle vara kul att veta!
Mvh Niklas

[Rolf Liljhammar]

Jag ansluter till frågan:
 
Är Blue Bird en sann skildring.
 
Jag har hört två säkra uttalanden från de som  
visste
 
1) Karl Stranne, som stod surrad lyckades  
göra  
sig fri, klättrade upp i riggen och när skeppet  
slog i klippstranden lade det sig på sidan och  
Stranne klev iland, torrskodd.
 
2) Briggen Blue Bird av Hull är enbart en  
fantasiskapelse.
 
Så, som sagt, någon som vet???
Rolf L

[Lars-Erik Johansson]

Ryktet som jag har hört är att Evert Taube hyrde en sjöbod som ägdes av familjen Stranne och att han skrev briggen Blue Bird där personen har funnits men inte med på någon båt.
Så kan det va ?

[Jan Ek (Janek)]

Denna cachelagrade sidan på Google bygger väl på uppfattningen att det är en påhittad historia.
 
Det samma gör en resesida från Aftonbladet: Det kristallklara vattnet är bra för snorkling och dykning. Bada, sola och vandra runt på ön är det man kan göra på Hållö. Titta på fyren där Evert Taubes morbror var fyrvakt en gång i tiden. Inspirerad av sina besök på ön skrev Taube ”Balladen om briggen Blue Bird of Hull”.
 
Men så finns en tredje referens till Briggen på en sida (med kass layout) från friluftsfrämjandet i Ljungskile som talar om ett minnesmärke nära Lyckorna Husvagnscamping?? Något historiskt vid målet: Vid campingen finns en staty över förlisningen av Blue Bird of Hull, denna gripande histora och melodi av Evert Taube sätter extra sprutt på mörkerkänslorna. Minnesmärke för en fiktiv händelse? Men jag antar det är möjligt...

[Stephan Skougaard]

Följer med spänning denna utredning medan jag söker på Stranne i Smögen på gulasidorna.se och får 11 träffar!

[Anders Ryberg]

Evert Taube har skrivit en del om bakgrunden i en  
av sina böcker, han skriver där något om att inte  
låta sanningen stå ivägen för en god historia  
eller något sådant. Jag tro det är i Ultra marin  
eller Jag kommer från ett brusande hav. Det verkar  
som om han skapat texten med inspiration från  
flera verkliga händelser och bättrat på där det  
behövts.

[Ingrid Bergström]

Så här står det i Jag kommer av ett brusand hav om sanningen bakom dikten: ... en man e kvar ombord. De va en liten pojk, som Strannes pojk, den yngste. Ja hade ju sett?en surrad te rors på briggen. Sen hadd?en i alle fall klättra opp i riggen, min far. Den id?n hade han fått kantänka! När nu skuta törna på Sandö så geck riggen överbord i ett enda tag å då slängdes pojken inover lann i ett vant han höll sej fast i å som pendla inover och mitt i detta så damp han, förstår sej, men när han damp så damp han i en damm åv oppspolet vann, min far! Där blev han våt. Men de va han innan Det är Samuel Frisk som berättar, och det handlar om Nymph av West Hartlepool, men Balladen om Blue Bird, står mitt i berättelsen. Blue Bird nämns tidigare, det var en yankee, som blev bärgad.
Ungefär samma sak (men inte om pojken Stranne)står i boken Smögen och Hasselösund av Ljungdal(1993). Där handlar det både om räddningsjournaler och Frisk.

[Jan-Erik Eriksson]

Detta fann jag på en sida på internet det är utdrag från Lysekils tullkammare på 1870 talet och är från hösten 1871
 
Den 26 augusti kl 3 fm vid Tryggö, Engelsk-amerikanska Skeppet Blue Bird, kapten William Taye, på resa från Riga till Boston med hampa. Besättningen äfvensom lasten och fartyget, som efter verkställd raparation fortsatt resan, bergade.
 
Läs mer på Sven H Gullmans hemsida

[Thomas Börjesson]

Kan tillägga att Evert Taube hade äldre en broder som drunknade på samma plats i början av december 1906 (lite osäker på årtalet).

[Ingrid Wikberg]

Enligt Mikael Timms biografi om Evert Taube (1998), så baserade Taube sin ballad om 'Briggen Blue Bird av Hull' på den olycka som inträffade år 1871 då Blue Bird från New York gick på grund.  
Scenen med den kvarglömde rorgängaren som är surrad vid rodret och går under med fartyget  utspelades i verkligheten på en annan båt: Nymph men den gången slungades rorgängaren i land och överlevde och båten bröts sönder mot klipporna.  
Så Taube använde riktiga händelser som gav honom inspiration i diktandet.

[Jan-Erik Eriksson]

Ingrid om Du läser på Sven Gullmans hemsida ovan så är även Nymph nämnd men det var kaptenen som omkom.
 
Den 26 augusti kl ? 7 fm vid Sandö nära Hållö, Engelska Briggen Nymph, kapten Storm, på resa från Viborg till Boston i England med trälast. Besättningens bergad med undantag av kapten. Fartyget vrak men lasten bergad.

[Ingrid Bergström]

Historien om Nymph berättas nu också i en bok Ett liv vid Havet. Karl Villy Jonsson berättar av Helena Fernandez (2004). Karl Villy är dotterson till Samuel Frisk. Historien är ungefär densamma som den i Jag kommer av ett brusand hav som jag citerar ovan. Men det står tydligt att det handlar om en engelsk pojke, Strannes hade inte med saken att göra. Och läser man citatet ur Taube noga står det ju bara att De va en liten pojk, som Strannes pojk, den yngste., inte att det var han.

[Steve Palmquist]

Precis ett liknande skeppsbrott skedde vid Vinga ungar, mindre skär med grund utanför Vinga. Min farfar Charles Palmqvist som var överlots på Vinga gick ut i orkanen med de andra lotsarna som var i tjänst i lotsbåten för att rädda besättningen på en norks båt.  
Alla besättningsmännen räddades men trots fötvivlade försök att rädda en 14 årig pojke (om jag minns hans ålder rätt?) som surrats fast vid rodret för att inte sköljas överbord, så lyckades detta inte utan den stackars pojken (som var skepparens brorsson) drogs ned i djupet med båten.  
Detta beskriver min farfar i en av sina böcker Winga (tror jag det är). De är ju allesamman fullkomligt förtvivlade och skepparn vill ju över till sin brorson för att om inte lyckas rädda honom, så följa honom i djupet och de blir tvungna att hålla tillbaka mannen med våld.  
Jag tror inte jag har fällt så många tårar efter att ha läst en beskrivning om skeppsbrott eller andra ruskigheter etc. i en bok. Det är en så ryslig och tragisk beskrivning av dessa lotsars kamp, med fara för sitt eget liv, att envetet försöka rädda den där stackars pojken.
 
Kanske har detta inte direkt något med Everts pojke som led samma fruktansvärda öde, att göra, Det säger väl bara att det inte var helt ovanligt.  
 
Min farfar och lotsarna på Vinga fick utmärkelser för hjältemod av Norska staten. Samtidigt (om jag inte minns fel, det är skrivet ur minnet) med detta, var Everts pappa fortfarande fyrmästare på Vinga, åtminstonne hade han varit det åren innan.  
 
M.V.H. Steve

[Jojje Lintrup]

Om man analyserar Evert Taubes texter, finner man att de består av ett konglomerat av händelser och personer, som han blandat och gjort andra historier av. Fritiof Andersson, t.ex. var namnet på en sjöman på det skepp Taube reste till Argentina med. Den figuren fick sedan vara ett slags alter ego till Taube i åtskilliga texter. Här ett citat från min egen hemsida om Argentina: Myten om den besjungna Carmencita kom till i byn Cerro de la Gloria som är belägen mitt i Bah?a Samboromb?n, som egentligen är den yttersta delen av Rio de La Platas estuarium. Hon hette egentligen Cecilia Cortejarena och var syster till Taubes kamrat Jos? Cortejarena. Familjen, av baskiskt ursprung, hade en estancia, San Mart?n de Samboromb?n, ca tre kilometer från byn. Hon kom att bilda modell för visan, men namnet var i själva verket hennes mors, Carmen Mattiauda de Jaca Cortejarena. Och visst hade Taube dansat med Carmencita, men någon romans var det aldrig fråga om, om man får tro Cecilias egen version. Förmodligen rör det sig om en för Taube typiskt konglomerat av personer och händelser, som han passat ihop till en bra berättelse. Visan kom ju till hela 27 år efter hans vistelse i Samboromb?n. Döttrar till estancieros, godsägare i Argentina, vistades för övrigt inte på lantliga krogar, boliches, utan dansade möjligtvis vals vid någon bal hemma eller hos någon granne.
I sommar kommer en av familjens nuvarande medlemmar till Sverige på besök. Jag tror att han möjligtvis är barnbarn till Carmencita. Jag får se om jag får chansen att träffa honom, och i så fall fråga lite mer om den relationen...
Hur som helst, så måste man säga att Taube var mycket skicklig i skapandet av alla dessa fiktiva historier - och som god fabulör, visste han att det bästa stoffet till goda historier är stulna ur verkligheten.

[Steve Palmquist]

Ja, Jorge den goda historien och konsten, skapas i ett konglomerat av diktarens upplevelser.
 
Saludos: Steve

[Peter Funke (Aningen)]

Beträffande den konstnärliga friheten gäller väl det samma Taubes Fritiof Andersson? Många har utan att darra på manschetten namngett personer som den riktiga Fritiof, bl.a. sägs på detta Forum att han föddes i värmländska Långserud 1879, medan andra säger att Fritiof var ett alter ego för Taube själv.
 
Jag vill minnas att Taube hade roligt åt det där i Edward Matz TV-serie om hans liv. Där berättar trubaduren att han vid Masthuggstorget i Göteborg en gång hejdades av en gammal sjöbjörn som med bestämdhet hävdade att det var han som var Fritiof. Han tyckte därför att Tåben skulle ge honom en femma till en pilsner som tack. Evert Taube sade sig ha skänkt Fritiof en slant, vilket i sig låter som en skröna...
 
Från Bosses Taubebiografi på Internet om bl.a. Fritiof Andersson med referenser till Inga-Britt Fredholm: I Evert Taubes tidigare visproduktion förekommer sjömannen Fritiof Andersson i många visor. Ibland är Fritiof hjälten i visan, som kamrat till berättaren och ibland är han själv berättaren. Man ska kanske akta sig för att sätta likhetstecken mellan Fritiof Andersson och Evert Taube själv, även om han själv har gjort det vid många tillfällen. Fritiof Andersson är en diktad figur som till stor del har lånat drag från personer som Taube har mött eller hört talas om och till en mindre del fått drag av Taube själv eller hans egna upplevelser. Fritiof verkar vara en idealgestalt som Taube i yngre dagar gärna själv identifierade sig med. (Fast det här handlar ju egentligen om Blue Bird förstås...)

[Carl-Fredrik Hanzon]

Thomas har alldeles rätt. Evert Taubes äldre bror Fredrik Gerhard Taube, född 1886 24/9, drunknade just utanför Hållö fyrplats 1906 7/12, alltså endast 20 år gammal. Han var då eldare på en båt, men skeppets namn nämns inte i [EÄ]. Det var dock säkerligen inte Blue bird of Hull eftersom det tidsmässigt inte alls stämmer.
 
Det är ändå knappast någon tvekan om att broderns tragiska förlisning, måste utgöra en av del av bakgrunden och insprirationen till Blue bird of Hull. Evert var då 16 år, och händelsen måste ha utgjort en av de mest omskakande händelserna under hans ungdom. Vädret i början av december kan nog för övrigt ofta vara just så stormigt och dramatiskt som det beskrivs i visan. Men med artistens självklara konstnärliga frihet, har Taube här vävt ihop flera autentiska händelser till en fiktiv men icke desto mindre oerhört stark och engagerande d:o i diktens/visans form. Han tar den verkliga förlisningen av Blue bird of Hull 1871, och väver ihop denna händelse med broderns tragiska drunkning, samt tillsätter detaljer (sanna eller inte) som han torde ha hört hos familjen Stranne, från vilka han även lånar huvudpersonernas namn. Resultatet blev oavsett grad av sanningshalt ett mästerverk. Här framträder den omisskännligt kreative och genialiske Evert Taube.
 
Steve, under vilken tid var din farfar överlots på Vinga? Var han fortfarande kvar där under andra världskriget, då Vinga var en viktig utpost för kustartilleriet?

[Steve Palmquist]

Jag läste med stort intresse ditt inlägg Carl-Fredrik, om Fredrik Gerhard Taube, då jag kände nästan alla de andra syskonen (till Evert) Taube. Jag har dock aldrig mött Evert själv.
 
Min farfar blev överlots på Vinga omkring 1908 (eller -09) då det samtidigt uppfördes en bostad till överlotsen på ön den s.k. Biskopsgården. Innan det, hade han förstås varit ordinarie lots där. 1921 blev han överlots i Göteborg vilket jag, om jag inte minns fel, tror berodde på att man slog ihop flera av Göteborgs skärgårds lotsplatser till en och han var överlots där som jag minns det till sin pension i början av 1940-talet (han gick bort 1946). Jag är själv uppvuxen om somrarna på Vinga, där vi arrenderade ett hus, för det var ju min fars, mästerlotsen Harald Palmqvists, arbetsplats (och där han dessutom var född 1915). Och visst minns jag Kustartilleriets övningar med jämna mellanrum på Vinga och bunkern de hade övergivit sedan kriget, ängs ut på halvön Gattulven...ja, där lekte vi ofta!
Bara yterligare en liten annekdot...smiley. Min farmor och farfar möttes faktiskt p.g.a. att en av Everts systrar, Märta Taube Ivarsson förde dem samman under Olympiaden i Stockholm 1912. Flera av Evert bröder var lotsar, Vilhelm (Ville), Gunnar och Gösta och bodde granne med oss på en annan lotsö Ängholmen (mellan Saltholmen och Långedrag) så kom jag på ännu en historia som jag tror handlade just om Fredrik Taube (kan ha varit någon av de andra tolv...) Dessa ungar Taube lekte ju på samma ställen som vi gjorde nästan hundra år senare och där längst ut på Gattulven fanns en djup ravin kallad djävulsklyftan. När mamma Taube (Julia? nej jag minns tyvärr inte hennes namn) ringde i vällingklockan för måltid, så skulle denne Fredrik som alltid var hungrig ha sprungit och tagit ett jätte språng över denna ravin. Vilket alltid förvånade oss att han lyckats med, när vi fick höra den historien, så bred och djup som den är. Tänk att sådana historier kunde leva kvar på 1960 och 70--talet fortfarande...!!!
Ursäkta att det blev så långt,fast det handlade ju också en del om Taube, och Vinga är mig djupt kärt!
 
M.V.H. Steve

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Steve!
 
Tack för innehållsrikt mail! Det är intressant att höra om Vinga och om familjen Taube. En färgstark familj, med många personligheter måste det ha varit.  
 
Det fanns en speciell anledning till min fråga. Din farfar eller din far (kanske troligare den senare) borde rimligen ha träffat den unge kustartilleristen Ingemar Hanzon, som stationerades på Vinga någon gång i början av 1940-talet (han var född 1921) i samband med beredskapen, och blev kvar där under större delen av andra världskriget. Min far hade ju som varande östgöte inte någon egentlig anknytning till Göteborgområdet, men det hela kanske hade något att göra med att hans morbror, överstelöjtnant Carl-Gustaf Eng, vid tillfället tillhörde KA-staben. Han (min far, alltså) blev så småningom erbjuden stamanställning, men avböjde och flyttade hem till Östergötland (Kisa). Hade han tackat ja, kanske det inte hade varit jag som skickat detta inlägg...
 
Min far talade en hel del om Vinga, och jag vill minnas att jag tidigt, kanske vid tre års ålder eller så, kunde skilja på t.ex. en fyr, en fyrbåk och en lotsutkik. Jag ritade också dessa, utan att överhuvudtaget ha sett någon av dem i verkligheten. Och jag har själv (måste jag erkänna) aldrig varit på Vinga.

[Martin Harnevie]

Gjorde nyligen en del efterforskningar om briggen Nymph. Dess förlisning och historia. Jag hittade lite om briggen Bluebird också.

Bland mina slutsatser:

- Briggen Nymph var inte från West Hartlepool eller Hull utan från Robin Hood's Bay. Den var registrerad i Whitby. Den var 81.5 fot lång och var registrerad för 186 ton (ursprungligen specifierad för 212 ton). Den var byggd hos S P Austin i Sunderland, 1847.

- Briggen Nymph tillhörde Storm-familjen, då en av Englands största redarfamiljer med huvudsäte i Robin Hood's Bay.

- Briggen Blue Bird hette egentligen Bluebird och var från St John, New Brunswick i nuvarande Kanada. Den hade ett tonnage på 145 ton.

- Pojken som överlevde var ca 12 år och inte 19 år. Han var sannolikt kaptenens son James Skerry Storm.

- Pojken överlevde genom att klamra sig fast i ett vant på stormasten. Inte genom att klättra i riggen. Hade han klättrat i riggen skulle han a krossats mot klipporna. Men genom att svänga i vantet nådde han ända upp till Engelsmanskleva.

- Pojken var inte surrad till rors.

- Nymph använde med största sannolikhet Colling & Pinkneys rullrev, dvs inte sviktade stumpar. Men termen kan fortfarande slentrianmässigt ha använts.



https://www.dropbox.com/s/yeg4no3i4bt94v3/Nya%20r%C3%B6n%20om%20Nymph_MartinHarnevie_r001_20180723.pdf?dl=0