Kära Eva: Eftersom Du är intresserad av allt så kanske jag kan tillfoga något, inte om de personer individuellt Du vill veta mer om, men deras yrke!
jag är själv lots son (och skulle kanske varit lots själv om tiderna inte hade förändrats under 60-talet!? men jag intresserade mig aldrig djupare för det...) Min far Harald Palmqvist (Mästerlost i Göteborg) gick till sjöss tidigt (som så många andra pojkar i sjömansfamiljer i slutet av 20- och början av 30-talet) De skulle igenom hela utvecklingen från jungman(n)i flera år och gå igenom olika funktioner på ett segelskepp, till att gå Navigationsskolan senare och bli styrman komma ut till sjöss som styrman igen och bli Sjökapten innan de blev lotslärlingar i ett bestämt område, i fars (och våra förfäders) tillfälle Göteborgs skärgård. De så kallade Vinga lotsarna (senare Göteborgslotsar) vr nästan alla av gamla lotssläkter. Hans far, min farfar Charles Palmqvist var Överlots (dvs. chef för lotsarna i området från 1909-1940) Först vid lotsplatsen Vinga som senare samlade Brännö och Hönö lotsarna under Göteborgs lotsplast och där farfar förblev Överlots till sin pensionering omkring 1940 (därefte skrev han under de sista 6 åren av sitt liv, 4 publiserade böcker och ytterligare 2 manuskript om sitt metiér sjömannesn/lotsens yrke och erfarneheter. Min far blev efter sin elevtid (lotslärling som var en betald yrkestid!) Kronolots, därefter (jag kommer inte ihåg hur många år de skulle ha titeln kronolots före de blev Mästerlotsar.
Min far var åtminstonne Åttonde generation av lotsar från far till son (den förste kände lotsen, i min faders fars etc. familj och före dem tillbaka till 1600-talet, alla hade de varit lotsar vid samma lotsplats bott på samma lotshemman (intill kronan tvåsngsutköpte dem i slutet av 1800-talet och gården blev Kustartilleri 4 i Göteborg)Jag är den förste som inte är lots i raden av fäder och söner (och detta var inte ovanligt bland de andra Göteborgs/ Vingalotsarna). Så skulle de alltså ut på havet igen då och då och tog tjänsteledigt som min far t.ex.. Farsan var Kapten på det Norska skolskeppet Christian Radich två år före jag föddes (då var han 41 resp. 43 år/när jag föddes) senare hade lotsarna på Vinga; 7 av dem inkl. farsan, det sista (galna rent ekonomiskt!) segelskepps rederiet i Sakndinavien: Sonja, som gick i konkurs kanske när jag var 5 år (1963?,)jag minns skeppet mycket väl! det förde timmer till Polen och DDR. Dessa män brann för sitt Kall (det var inte bara ett yrke, men just ett kall, för att inte säga en besatthet...De älskade havet och segelfarten och tyckte att de nya trista tankbåtarna etc. inte gav dem något tillbaka!!!) Min farfar skrev i sina böcker om att efter 4 generationer var man lotsadel alltså de hade ärvt (eller snarare kämpat sig till sin ställning som experter på sin skärgård och hamn ideras fall Göteborgs skärgård!) jag hoppas jag inte har uttråakat dig med denna berättelse Eva. Men när man i 17 åar har vuxit upp med en far med ett Kall som hette att vara lost och sjöman vill man ju gärna dela med sig av erfarenheten...Min far var jheller inte unik på det sättet, bland sina kollegor åtminstonne inte i Göteborg!!!
M.V.H. Steve