Stockholms stads arbetsinrättning, Dihlströms, öppnades 1844 vid Stora Glabruksgatan sedan området inköpts samma år. Huvudbyggnaden var uppförd 1801. Namnet fick inrättningen efter gårdens tidigare ägare, klädesfabrikanten Pehr Dihlström.
Den var avsedd att vara en försörjningsanstalt för bostads- och arbetslösa, men användes också för att ta emot arbetsdömda. Även barn togs in där, över 900 barn finns upptagna genom åren, en del bara 7-8 år gamla.
Dihlströms var från början tänkt att hysa 150 män och 50 kvinnor, men antalet blev efterhand mycket större - i fattigvårdsstyrelsens statistik finns uppgift om att upp till 810 personer samtidigt tagits emot. Förhållandena var således urusla, i en läkarrapport berättas om den dåliga lufttillförseln och trångboddheten - tre sängar ställdes på varandra och ändå fick många ligga på golvet.
Hjonen arbetade bland annat med gatsopning. De var lätta att känna igen, då de alla hade samma uniform - enkla kläder av buldan, ett grovt tyg som annars främst användes till säckar och liknande. De bar skor med träbottnar, så det hördes också när Dihlströmarna kom klampande.
Dihlströms var kvar vid Stora Glasbruksgatan till 1906, då flera av husen revs för Katarinavägens framdragande. Inrättningen flyttades till det då nybyggda Högalids vårdhem.
Arbetsinrättningen i Maria känner jag inte närmare till, men även på Kungsholmen fanns en liknande försörjningsinrättning, ”Grubbens”.
Källa: Per Anders Fogelströms antologi Okänt Stockholm, där det finns en skildring av förhållandena på Dihlströms, skriven 1881 av August Stenberg.