Transporter i Stockholm

[Odd Valleryd]

Hej
Jag har en ana som var Järnbärare vid Slussen på 1840-talet, flera decenier.
Han bodde nästan framme vid Långholmen. Hur i hela fridens namn kom han till o från sitt hårda arbete ?
Gick han hela vägen eller var roddarmadammernas service en självklarhet? Vad tror ni, eller kanske någon forskat.
När isen kom ? Fanns det alternativ? Eller var det självklart bengång som gällde?

[Sven-Ove Brattström]

Jag vet inte hur din ana gjorde. Men det är inte särskilt långt från Långholmen till slussen.

[Odd Valleryd]

Tack Brattis, jag förstår ju att du inte vet hur min ana gjorde eftersom du inte vet vem det var. Inte heller jag kommer nog att få fram hur han tog sig till jobbet. Jag hoppas ju dock kunna få fram lite om det vanliga sättet att transportera sig i Stockholm tidigt/mitten 1800 talet.
När du säger inte särskilt långt, vad jämför du med då , Trondheim - Handöl ?
Folk flyttade ju till städer o tätorter, inte för den sanitära mysigheten (det stinkande Stockholm var ju känt för sina epidemier) men för närheten till allt, o då funderar jag på om det var med flit han gick 3 km till ett  av tidens hårdare arbeten.
MVH/Odd

[Maud Svensson]

Jo, nog gick han, för det var enda möjligheten för en arbetare runt mitten av 1800-talet. Och det ansågs inte som någon långpromenad - det tycker bara vi som är bortskämda med bilar och allmänna kommunikationer (och rör på oss alldeles för lite).  
 
Men det var bara under sommarhalvåret han hade sitt arbete vid Slussen:
Vid sidan av sitt ordinarie arbete, hade flertalet järnbärare olika bisysslor. Arbetet vid vågar var ju säsongsbetonad och under hela vintern gick bärarna sysslolösa. Många arbetade hos bryggare eller sysslade med olika vedarbeten. Att driva små krogar var även en vanlig bisyssla bland järnbärarna och deras hustrur.
Järnbärarna var dessutom ålagda att utföra vissa uppdrag för staden, bl.a. att biträda vid eldsvådor, att tjänstgöra som extra polisbetjänter vid högtidligare tillfällen och i orostider. De fick även bära lik, såväl koleralik som kungliga lik.
Källa: Stockholms stadsarkiv (som förvarar Järnbärarämbetets arkiv) - läs mer här:
www.ssa.stockholm.se/Anvand-arkiven/Skraarkiv-inledningar/Jarnbararambetet-i-Sto ckholm
 
I Per Anders Fogelströms Ur det försvunna finns ett kapitel om olika tiders kommunikationer och transporter i Stockholm, Från bärstol till tunnelbana.

[Odd Valleryd]

OK
Tack Maud o Sven-Ove
/Odd

[Maud Svensson]

PS.  
Om du inte redan hittat det: August Blanche skrev om järnbärarna i Stockholm på 1840-talet - kan nu läsas på nätet:
http://runeberg.org/blanjarn/ - hoppa till sid 22 om du vill läsa om arbetsförhållandena.

[Sven-Ove Brattström]

Avståndet mellan Långholmen och Slussen är ca 2,5 - 3 km. Det tar inte särskilt lång tid att gå när man är van.
Jag brukar gå till mitt kontor i Bromma när det är vinter och snö, det är strax över två km. Det tar ca 20 - 25 minuter.  
Ett tips - Maud hänvisar ovan till Stockholms stadsarkiv i den länk hon lagt in. Det verkar som de har mycket material i sina arkiv om järnbärarna i Stockholm, både som yrkesgrupp och som individer.
 
(Meddelandet ändrat av brattis 2013-09-21 16:57)
 
(Meddelandet ändrat av brattis 2013-09-21 17:06)