Huset Koltorpet

[Inger Johansson]

Har i min barndom hört talas om ett hus som hette Koltorpet. Ska ligga vid Gladhammar. Har även hört att Harald Wiberg  målade dessa hus då han målade teckningarna till boken Tomten. Är det någon som vet vad han hade som modell för boken Tomten. Vilka bodde där?  All information tas emot med tacksamhet    Mvh Inger Johansson

[Jöran Johansson]

Koltorpet (som kallas Koltorp på kartan) ligger i Hallingebergs socken, fast mindre än en km från Gladhammarsgränsen, under Stormbo (eller Stormandebo som det står på kartan), några km norr om Ankarsrum.  
 
Det är troligt att HW använde Koltorpet som förebild då han illustrerade Tomten. I varje fall har han hämtat motiv till många av hans teckningar från trakten kring Koltorpet. Han var född vid Ankarsrums bruk och hade släktingar i Koltorpet där han vistades tidvis som barn. I vuxen ålder blev det hans andra hem.
 
Är du intresserad av HW bör du skaffa boken Ingvar Storm: Harald Wiberg, ett konstnärsliv i naturen. Där finns mycket om Koltorpet. Den brukar finnas på antikvariat för 100-150 kr.
Hälsningar
Jöran Johansson

[Inger Johansson]

Tack för upplysningem ang Koltorp.
Kan det vara så att min pappas mormor och morfar bodde där någon gång. De hette Gustav Viktor Johansson född 1861 08 26 i Törnsvall och Kristina Lovisa Olofsdotter född 1855 12 12 i Hallingeberg, Stormandebo. Vad jag hört var Kristina Lovisa, sina sista år, blind i 22 år. De bodde och arbetade i Gunnebobruk,Gustav Viktor var kättingsmed där.Mvh Inger Johansson dotter till Sven Georg Johansson 1913 12 25 i Gunnebobruk,

[Inger Johansson]

Informationen att Kristina Lovisa och Gustav Wiktor Johansson bott där, på Koltorpet, har jag fått av min far, död sedan flera år. Han berättade det då han läste Tomten av Viktor Rydberg med teckningar av Harald Wiberg för mig som liten. Mvh Inger Johansson

[Inger Johansson]

Jag har beställt boken om Harald Wiberg på Biblioteket så nu väntar jag med spänning om att den ska komma. Tack för tipset. Mvh Inger Johansson

[Inger Johansson]

Har nu hämtat boken om Harald Wiberg. Fin och spännande. Tack för tipset. Mvh Inger Johansson.

[Bo Lindén]

Hej på er! Jag kan berätta lite mer om KOLTORPET. Från början av 1950-talet bodde mina morföräldrar där, fram till 1959. Därefter tog Harald Wiberg vid. Det finns egentligen två torp där. När jag växte upp kallades de för Vita Koltorpet och Röda Koltorpet. Mina morföräldrar bodde i det Röda Koltorpet, som Harald Wiberg tog över. Mina morföräldrar hade tidigare arrenderat en gård i Stormbo innan de flyttade ut till det som vi kallade Röda Koltorpet. Naturen kring de båda torpen samt Stormbo är så underbar så att jag besöker den minst ett par gångerper år. Våren och hösten rekommenderar jag. Våren är det gullvivor och lijekonvalj, på sensommaren svamp. På den tiden, -50 och 60-talen när det fanns 5st lantbruk i Stormbo och landskapet var mer öppet av betande djur, var det att gå i hagarna och plocka smultron och andra bär.  Det är ju så att man drömmer till baka tillbaka tillbaka till dessa tider som var . Med dessa rader hoppas jag att männskor skall hitta tillbaka till en inre harmomi, Besök denna byggd.

[Magnus Wiberg]

Jag vill berätta hur det förhåller sig med Harald Wiberg och upprinnelsen till hans tomteillustrationer. Familjen tog över nedre Koltorpet 1959. Tidigare hade vi bott i den gamla parstugan i Stormandebo by, några km därifrån. Jag vill minnas från 1948. Min far var mycket angelägen att få komma till Koltorpet, som skulle bli ledigt, då han upplevt mycket tid under sin tidiga barndom just i övre Koltorpet, där hans barndomsvän Gustaf Karlsson bodde med sina föräldrar. Där, berättade han ofta och med smittande inlevelse, hade han i julnatten tvingats gå ensam ut på det gamla dasset, som låg långt från boningshuset. När han satt där ensam i den tysta vinternatten, berättade han, kom tomten tassande från ladugården. Detta var när han var fyra år och inträffade alltså julnatten 1912. Den lille tomtegubbe han då såg teknade och målade han sedan av många , många gånger och det är den gubbe som långt senare kom att vara avbildad i hans många julkort och böcker. Själv måste jag nog också erkänna, att jag nog en hel del trodde på den där lille gubben, en förtrollnig som faktiskt inte bröts förrän jag och min fru 2008 flyttade från och lämnade mitt barndomshem, Koltorpet på Ekerö utanför Stockholm, då vi båda som pensionärer flyttade till skogarna utanför Eskilstuna.