Hej Lars-Peter!
Det vet man ju inte utan att känna till bakgrunden. Men det var fullt tillåtet fram till 1901 års förordning för vem som helst att lägga sig till med i stort sett vilket efternamn som helst (adliga namn hade ett visst skydd).
Man sade bara till prästen att man i fortsättningen ville vara känd under namnet Öman eller Nyman eller Ekberg eller vad man nu hittade på. Prästen skrev in det i böckerna och sedan kan man ofta se att det tog ett tag innan prästen började använda det automatiskt om vederbörande. Tog man det nya namnet t ex 1822, gifte sig 1824 och fick barn 1826, 1828 och 1830 så kan man nog räkna med att prästen missat namnet vid minst ett av tillfällena, kanske två.
Öman är ett typiskt borgerligt namn; kanske någon som var hantverkare eller hade någon affär eller kanske var skeppare eller så. Borgerliga namn var nästan alltid sammansatta av naturfenomen - ek och berg, lind och gren osv.
En del borgerliga namn har dock sitt ursprung i soldatnamn; vissa regementen använde borgerliga namn istället för de typiska soldatnamnen och om en soldat i ett sådant regemente efter avsked började i ett borgerligt yrke var det inte ovanligt att han omvandlade (dvs bara behöll) sitt soldatnamn som ett civilt namn (däremot var det inte så populärt att behålla ett typiskt soldatnamn som Modig, Svärd etc - då kunde man bli tagen för soldat och meniga soldater hade ingen hög status).
Mvh Ingela