Olof Nilsson i Långaström.

[Ylva Lindqvist]

Enligt kyrkoräkenskaperna (Mortorp (H) EI:1 (1640-1646) Bild 147 / sid 263) lämnas testamentee efter Olof Nilsson i Långaström 1 adv 1690 (se bild1), men enligt mantal finns han kvar ända till 1694 (se bild2, 1692). Är det möjligt med en sådan fördröjning, eller är det olika Olof Nilsson?

[Kalle Birgersson]

Jag vet inte exakt vad som menas med "testamente" i kyrkoräkenskaperna. Men om det är det samma som idag, alltså en förklaring på hur man vill att ens arv skall fördelas, så behövde det inte göras vid döden. I det härad jag mest forskar på såg man vid den tiden ibland hur folk ansökte vid tinget om att få sitt testamente uppläst för tingsallmogen och gjort till allmän kännedom. Kanske det var något liknande här, att man kunde betala för att få prästen att läsa upp testamentet under gudstjänsten? Det vore ju ett mycket bra sätt att få ut informationen. Och i såna fall är det ju inget konstigt att detta skedde långt före döden. Men jag spekulerar alltså bara.

[Harald Nordius]

"Testamente" i kyrkoräkenskaperna betyder pengar som betalades till kyrkan efter en avliden person.

[Ylva Lindqvist]

Tack för era svar. Harald har rätt om betydelsen, så har jag alltid förstått det. Kvarstår då min ursprungliga fråga, om det är rimligt att han finns kvar flera år efter sin död i mantalslängden.

[Kalle Birgersson]

Nej, är han död skall han inte finnas kvar i mantalslängden. Olof Nilsson i Långaström har till och med själv signerat på slutet av mantalet 1692 att allt stämmer. Det måste således vara någon annan med samma namn. Men om den döde Olof Nilsson var gammal hade han kanske inte varit i mantalet på ett tag, de slapp när de uppnådde en viss ålder och inte längre drev något jordbruk.

[Kalle Birgersson]

Men är det verkligen för Oluf själv testementespengarna betalats, eller kan han ha betalat för sin hustru? Och överst på samma sida i kyrkoräkenskaperna betalar också en Oluf i Långaström testementespengar, dock 12 kopparmynt. Den summan verkar vissa andra betala för ett barn, och kanske det är vad Oluf också gjort den gången?