Längsta titeln

[Nils Hård af Segerstad]

I ett protokoll från 1754 har Carl Fredrik Bielke denna titel (med moderniserad stavning):
"Presidenten uti höglovliga kungliga statskontoret samt riddaren och kommendören av alla kungliga majestäts ordnar högvälborne herr greve."
Denne "högbemälte herr greve och president" köpte ett halvt skattehemman i Onslunda i Tensta socken av min anfader Jan Bengtsson.








Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen EXIIb:59 (1754) Bild 4760 / sid 469 (AID: v948653.b4760.s469, NAD: SE/RA/420422)

[Markus Gunshaga]

Hej Nils!
 
Vilken rolig tråd du startat! Den fick mig genast att tänka på den maffiga titel jag fann i 1874 års generalmönsterrulla för Wendes artilleriregemente, då min farmors morfars far mönstrades av Carl Victor Gustafsson Leijonhufvud (1822–1900); denne herre tituleras nämligen på följande sätt i rullans ingress:
 
”Översten och chefen för Kungliga Svea Artilleriregemente, tillförordnande generalfälttygmästaren och chefen för Artilleriet, tillförordnade ledamoten i Krigsundervisningskommissionen, före detta adjutanten hos Hans Majestät konung Oscar I, hovmarskalken hos Hennes Majestät Änkedrottningen, Kommendören av kungliga Nordstjärneorden av första klassen, riddaren av kungliga Svärdsorden, kommendören av kungliga norska Sankt Olofsorden av första klassen, kommendören av kungliga Danska Dannebrogsorden av första klassen, kommendören av Mexikanska Guadeloupeorden, ledamoten av kungliga Krigsvetenskapsakademin, friherre Carl Victor Gustafsson Leijonhufvud".
 
Det kan tilläggas att Leijonhufvud sedermera lade till titlarna riddare av storkorset av Italienska kronorden (1878), riddare av första klassen med briljanter av Ryska Sankt Annas orden (1879) och riddare av andra klassen av Preussiska Röda örns-orden (1888) – men tituleringen vid generalmönstringen 1874 är ju maffig nog    Kanske var det vanligare att militärer lyckades "samla på sig" många titlar och utmärkelser på en gång?

[Nils Hård af Segerstad]

Hej Markus!


Ja, det var en maffig titel!


/Nils

[Gunnar Jonsson]

Sen kan man ju ha en undertråd i ämnet med längsta titeln i ETT ord.
Carduansmakaremästaregersällen.

[Jörgen Tollesson]

"...mästaregesäll" - finns det något sådant? 

Gesäll var man ju innan man blev mästare. Först lärling, sedan gesäll och slutligen mästare.

[Bo Persson]

Carl Victor Gustafsson Leijonhufvud hade inte bara många titlar; han var synnerligen uppskattad, både som hovman och militär, och fick en mängd uppdrag - se Elgenstierna, del 4, Leijonhufvud tab. 59. Hans för oss släktforskare mer välbekante son Karl K:son Leijonhufvud (Svensk adelskalender, Ny svensk släktbok) hade mera modest titulatur (kapten, kort och gott) och ägnade sig i stället åt genealogiskt och biografiskt författarskap och kulturhistoria och hembygdsforskning, i synnerhet efter avskedet från det militära.

[Bo Persson]

Mästargesäll är enligt SAOB belagt på 1600- och 1700-talen: "(förr) om den äldste gesällen i en värkstad o. d. (som kunde företräda mästaren): värkgesäll; äv. allmännare, om utlärd o. gm invigning i gesällskapet upptagen gesäll", med hänvisning till Sune Ambrosiani, Från de svenska skråämbetenas dagar (1920), sid 168.