Lilla Ryckeltofta, vilken socken? -- och professor Sven Nilsson

[Gunnar Carlin]

Jag undrar vilken socken Lilla Ryckeltofta ligger i? Jag letar efter anorna till Sven Nilsson, på sin tid mycket känd professor i zoologi i Lund, (och mindre känd präst i V. Nöbbelöv). Jag har hittat hans födelsenotis i Asmundtorps kyrkbok 8.3.1787.  
Enligt Gunnar Brusewitz' förord till Fåglarna, Skandinavisk Fauna av S. Nilsson, flyttade familjen några mil norrut till Lilla Ryckeltofta i gränstrakten mellan slätten och den blånande Söderåsen.  
Jag hoppas kunna hitta familjen i någon husförhörslängd (saknas i Asmundtorp) och på så vis komma föräldrarna på spåren. Nu vet jag endast deras namn, Nils Nilsson och Tora Svensdotter.

[Anders Berg]

Lilla Ryckeltofta, eller Rycketofta, ligger i Frillestad socken. Ett litet ställe, bara en gård tror jag. Faktiskt så bodde mina anor Per Torsson och hustru där fram till slutet av 1700-talet, och flyttade sedan till Bårslöv. Kanske var det just Sven Nilssons familj som flyttade in efter dom!

[Gunnar Carlin]

Tack Anders,
Sven med föräldrar flyttade 1791 till Lilla Ryckeltofta, så det kan säkert vara så att de efterträdde dina anor.
Jag ser att den bevarade husförhörslängden börjar först 1815 i Frillestad, så det kan nog bli knepigt att hitta familjen. Kanske kan jag hitta någon utförligare dödsnotis med uppgifter om Nils och Tora, om nu familjen stannade i socknen?

[Gunnar Carlin]

Anders,
Jag har hittat Tora i Frillestads dödsbok 1797 Jan. 12 Skatte Åbo Nils Nilssons hust. Thora Svensdotter i L. Rycketofta av hastig feber, 49 år. Begr 3. sönd. efter ... men längre kommer jag inte. Maken Nils Nilsson verkar inte ha stannat i socknen till sin död.
Nu slog mig tanken att Nils och Tora flyttade till Ryckeltofta eftersom hon kanske hade sina rötter där. Har du möjligen någon indikation på att Tora kan vara släkt med din ana Per Torsson - (han kanske hade en bror Sven!) Det är förstås en väldigt vild gissning, men sådana har lyckats förut.
 
Hälsningar
Gunnar

[Anders Berg]

Gunnar, så vild är inte den gissningen. Släktingar hade ju förtur vid köp av en gård. Det lär säkerligen finnas uppgifter om detta i Luggude dombok omkring 1791. Nils Nilsson var tvungen att uppbjuda gården tre gånger och sedan få fasta på den. Det står säkert från vem han köpte gården och deras relation.
 
Namnet Sven förekommer inte i Per Torssons släkt vad jag kan se.

[Gunnar Carlin]

Omsider kom svaret på den andra frågan - från hästens egen mun:
 
Sven Nilssons självbiografiska anteckningar, Historisk Tidskrift för Skåneland, Lund 1923:
 
Jag föddes 1787 d. 8 mars i Alfastorp, en liten by i Asmundstorp socken, ett annex till Landskrona pastorat. Min fader Nils Nilsson var bonde och hemmansåbo; min moders namn Thora Svensdotter, begge bördiga från Tarstad af Tirups socken.  
 
Af sex syskon, som alla lefde till manbarhetsåldern, var jag det yngsta.
 
Min moder var en fromsint, lättrörd och religiös qvinna. Min far ... var en rask, entreprenant och förståndig bonde, odlade väl sin jord, fredade sin tillväxande skog och skötte väl sin torfmosse. Han hade först köpt sig ett hemman i Rönneberga by; men sedan han der, på inrådan af mönsterskrifvaren Smitt, uppfört en väderqvarn, och denna, då derpå söktes skattläggning, genom inverkan af en baron Bennett, då egare af Belteberga och af Kingelsta väderqvarn?, blifvit dömd att nedtagas ledsnade han vid att lengre der bo qvar, isynnerhet som byordningen i den tiden, i stora byhem, ofta föranledde superi och slagsmål, hvilka af min fader afskyddes. Han köpte sig derför ett litet hemman i Alfastorp, der jag sedan föddes. Ett par år derefter fann han det för litet och för magert för hans redan talrika hushåll, hvarför han sålde det och arrenderade tills vidare en gård i Arrarp af Herslöfs socken. Men några år derefter, då jag var vid pass 6 år gammal, köpte han 1/8 mantal rusthåll, Lilla Rycketofta i Fridlefstads socken, ett i skogen enstaka liggande hemman, der jag tillbringade mina gosseår, och der min fader bodde, då jag blef satt i Landskrona trivialskola.
 
Äfven roade min far sig att om aftnarna förtälja sagor, som han i sin barndom hört om troll, dvergar och jättar, stundom om gastar och spöken. Dessa berättelser hörde jag med den lifligaste uppmerksamhet, vanligen stående mellan hans knän och med händerna under kinderna. Jag kende ofta dervid en helig rysning genombäfva hela min varelse. Var det sent på qvällen, och ögnade jag, att det tecknade sig bli alltför rysligt, satte jag oförmärkt begge tummarna i öronen - för att kunna sofva om natten; men skedde berättelsen vid full dag, hade jag alltid courage att höra allt ihop. Och här vid min faders knän insög jag en oemotståndlig lust för folkets fornsagor.
 
I december samma år 1796 insjuknade min mor i en svår feber och led af obstruction. Läkare fanns icke. Min fader vände sig i sin bedröfvelse till presten, som qvacksalvade något i medicin, och från prestgården såg jag med glädje min fader hemkomma med en hop torkade örter, som presten ordinerat till decoct åt den sjuka. Det var S:te Hans blomster. Således decoct på Arnica montana åt en febersjuk! Efter några dygn väcktes jag och de öfriga barnen kl. 2 om natten af vår äldsta syster, som jemte min fader vakat vid sjuksängen, med den sorgliga underrättelsen, att vår moder höll på att dö. Hon var redan mållös och utan sans, då vi inträdde. En af mina systrar kunde ej hålla sig, utan gaf till ett häftigt skrik, hvarvid min moder uppslog ögonen, stirrade framför sig, men föll genast tillbaka - och slocknade. Der stod den arme fadren ensam, omgifven af 6 gråtande omyndiga barn. Anna, född 1775 [ej i födelseboken], var då 21 år, Bencta, född 1777, var då 19 år, Kersti, född 1779 [1774?], var då 17 år, Nils, född 1781, var då 12 år, Sven, född 1787, var då 9 3/4 år. Från den stunden flydde all trefnad från hemmet, ty husets goda genius var borta och återvände aldrig.
 
... under hösten 1814 dog min far ...