Bönderna Anders Persson, Gammal Håkansson, Truls Torkelsson i Sörby (1720) m.fl. i samma socken

[Markus Gunshaga]

Tillfällighetsfynd 1720 rörande bönderna Anders Persson, Gammal Håkansson och Truls Torkelsson i Sörby med flera personer i samma socken:
 
Göta hovrätt. Huvudarkivet, vol. BIIa:27 (brottmålsutslag 1719–1720), ärende nr. 321.
”Extraordinarie Tingsrättens i Wästra Göinge härad ransakning och dom, öfwer Solldaterne af H:r General Major Billsteins Regimente, Jöns Bergfelt, Per Rosenquist och Erich Löfgrén, som d: 6 Augusti sistledne hos några bönder i Sörby öfwerwåld och hemgång skola föröfwat: klagandes Anders Perssons hustro Ingjärd Nillsdotter, att då Bergfelt och Rosenquist i hennes stugu inkommit, skall Bergfelt, när han strax på begjäran eij fått mat, äfter hon ey förut wetat deras ankomst, slagit henne under örat, samt stött henne mäd foten, att hon raglat fram åt golfwet. Straxt äfter, då hennes Mann hemkommit, skall Bergfelt, frågandes om han wore wärd i gården, fått honom i håret, och stött honom emot wäggen, samt Rosenquist slagit honom på munnen att bloden sprutat ut, hwarpå Bergfelt skall jagat mannen med en sten kring gården, och sedan jämte Löfgrén som mäd andra Solldater, dem han ey känt, tillkommit knubbat och stött honom mäd näfwen samt trampat honom med fötterne wid porten, till dess han, wid Kyrkjoherden Platii ankomst sluppit undan. Sedermera skall ock Bergfelt stött omkull Ingjär Nillsdotter, såsom ock med wärjan henne förföllgt, samt tillfogat hennes tjänstegåsse Troed blodwite.
     Detta är af Solldaterne Bergfelt, Rosenquist och Löfgrén ey tillstått widare än att Bergfelt, som mäd Rosenquist haft på den gården pollet, skall allenast tagit igen mot Anders Persson, den där skall; då mat fordrades, sagt sig sett så stor herre förr, och farit Bergfelt först i håret. Berörde Kyrckjoherde Platius, genom dess under edeligit bestyrckande utgifne attest, hafwer betygat sig, uppå begjäran, kommit till Anders Perssons gård, att bjuda till styra owäsendet, då han funnit för sig några Solldater, och ibland dem Bergfelt och Löfgrén, jämwäl sett Anders Persson stå på Hans Torkelssons tomt, så blodig och medfaren, att han honom knapt igenkänt, såsom ock åskådat huru som Bergfelt stötte Anders Perssons hustru för bröstet, att hon for omkull och slog sig, förbannandes sig Bergfelt, att han torde slå en kula i Bonden ehwar han funno honom. Bergfelt har sådant ey welat widgå emädan han det ey skall minnas, och därjämte warit drucken.
     Löfgren hafwer bekjänt, att mädan han satt på Krogen, skall Bergfelt mäd utdragne hår på axlarne liggande, kommit dit och sagt sig wara af några bönder öfwerfallen i qwarteret, då Löfgren, på hans begjäran, fölgt mäd till Anders Perssons, men intet slagsmål skola de bägge föröfwat, widare än Löfgren, som han ock själlf tillstått, då Anders Persson och dess hustro wore utgångne uti stugun sönderslagit bytter, fat och sådant mera, som är wärderat för 5 D:r 12 /: Smt. Äfwen hafwer Bergfelt widgått, att han straxt, därpå gått i Hans Torkelssons stugu och där slika husgerådssaker fördärfwat, som till lika pris wärderade äro; hafwandes äganderne också häröfwer klagat samt påstått betalning därföre. Sedan allt dätta sig tilldragig, berättas af Bönderne Gammal Håkansson, Trulls Torkellsson och Jöran Månsson i Sörby, att Bergfelt och Löfgren mäd dragne wärjor kommit utur Anders Perssons gård och gått i Nills Perssons, och då bönderne täpt igen dörren, skola desse Solldater stött dem upp, samt en af dem hugget Sissa Tuesdotter ett hugg i hufwudet, som är besiktigat, och ärret befunnit twå finger bredt, därföre läkaren i lön 5 D:r Smt fordrat, hwaräfter de mäd blotta wärjor skola rusat på bönderne, hwilka nappat till hwar sin stång och hållet fram för sig, gåendes baklänges utpå och öfwer gatan igenom Gammal Håkanssons portlucka, då Gammal af Bergfelt skall blifwit huggen i wänstra handen twärt öfwer knoken på mällanfingret, därföre läkarelön är fordrad 3 D:r Smt. Bergfelt och Löfgren hafwa på tillfrågan wid Tingsrätten ingen ting haft wid desse bönders berättellse att inwända; utan en skyllat sig de warit druckne, gifwandes Löfgrén Anders Persson skulld till alltsammans. Tingsrätten har om där första owäsendet som i Anders Perssons stugu skall förelupit, samt om jagandet på gården icke något wist kunnat sluta. Menn som Bergfelt straxt därpå hämtat Löfgren från Krogen och thess willjande gått tillbaka och stött Anders Perssons hustru omkull, fördärfwat och sönderslagit bohagstyg, öfwerfallit Gammal Håkansson och Sissa Tuesdotter mäg hugg och slag, hafwer Tingsrätten dömt Bergfelt och Löfgren såsom farnötesmän efter 1, 2, 21 och 35 Cap: Edsörsb:n samt 27 Cap Konungsb:n LL. mista högra hand sina; deras lösa gods till skjöflings gånga, sedan däraf först äro guldne gäld thera, samt läkarelönen 8 D:r Smt och skadan för de sönderhuggne bohagstingen 10 D:r 24 /: Smt, jämte såramålsböterne, äfter 10 Cap Såram: will. L: till twegille 6 mark för hwart såret på Bonden Gammal Håkansson och hustro Sissa Tuesdotter till treskiptes,samt därofwanpå att wara biltoge öfwer allt Sweriges Rike; Dock sådant Kongl. Rättens ompröfwande underställt.
      Ehuruwäl hustro Ingiärd Nillsdotter sig beswärat, att hon i stugun af Solldatren Bergfelt, och hennes man såwäl af Bergfelt som Rosenquist genast därefter skola wara slagne, mäd mera som i förstone förelupit, hwaröfwer klagas; likwäl som hwarken genom wittnen äller på annat sätt wisas uti hwad upsåt, de den gången till Anders Persson inkommit, äller om sådant af annor skillnader dem emällan timat, emädan de på bägge sidor stå i stridige berättellser, så kan, under sådan beskaffenhet den ena äller den andra i dy mål något straff icke påläggas; Menn emädan Bergfelt straxt därpå ifrån Krogen tagit mäd sig Solldaten Löfgrén, och jämte honom thess willjande att skada giöra gått tillbaka i Anders Perssons gård, därest äfter Kyrckjoherden Platii attest Bergfelt icke allenast hustro Ingjärd för bröstet stött, att hon omkull fallit, utan ock äfter egit widgående i hennes så wäl som Hans Torkellssons stugu åtskillige käril sönderhuggit och fördärfwat, jämwäl sedermera Bergfelt och Löfgrén mäd dragne wärjor gått från bemälte Anders Perssons och sökt hem till bönderne Gammal Håkansson, Trulls Torkellsson och Jöran Månsson dörren, som igentäpt war, upstött, genom wärjehugg illa sårat hustro Sissa Tuesdotter i hufwudet förfölgt Gammal och Trulls in till Gammals gård, därest han i luckan af Bergfelt blifwit i wänstra handen huggen: fördenskull finner Kongl. Rätten att desse Solldater Bergfelt och Löfgrén såsom farnötesmän enligit Tingsdommen sig till Edsöres straffet skylldige gjort; menn i anledning af Kongl. M:tts förordningar om slika måls Leutererande d. 23 Aprilis 1714 och d. 10 Junii 1719 warder straffet för Edsöres brottet sålunda lindrat, som de hwardera skola wid Regimentet afstraffas mäd tretio par spö tre slag af hwart paret och dessutom äfter häradsdomen af d. 19 sistledne Augusti återgällda skadan för de sönderslagne bohagstingen Tio D:r 24 /: Smt och betala den utsatte läkarelön åtta D:r Smt, hwilka böter om ingen annan tillgång finnes, böra i föllje af Kongl. förordningen den 4 Martii 1685 tagas af deras innestående äller fölliande lön.
     Resolutio Kongl. Rätten pröfwar rättwist, dät skola Solldaterne Jöns Bergfelt och Erich Löfgrén för deras föröfwade Edsöres brott afstraffas wid Regimentet, hwardera mäd Tretio par spö tre slag af hwart paret, och dessutom äfter häradsdomen af d. 19 sistledne Augusti återgällda skadan för de sönderslagne bohags tingen tio daler 24 /: Smt och betala den utsatte läkarelön åtta D:r Smt, hwilka böter, om ingen annan tillgång finnes, böra i föllje af Kongl. Förordningen d. 4 Martii 1685 tagas af deras innestående äller föliande lön.
     Jönkjöping den 14 Octobris 1720.
N: Lilliecreutz.     H: G: Strömfelt     J: Clerck
     Gudmund Nordhbergh.     Samuel Auséen.
Leonhard Hägerhielm.     B: Bering.”