Före efterkrigstiden, dvs i praktiken före 1950, fanns det egentligen ingen organiserad socialtjänst i Sveriges kommuner. Man skötte dessa adoptioner via barnmorskorna och en del privata och offentliga aktörer. Allmänna Barnbördshuset fungerade mer eller mindre som den där korgen som finns utanför brandstationerna i USA. Barnhemmen tog hand om lite äldre barn en stund om de nu inte fanns en institutionell anledning att ha dem på institution. Det var inte förrän på 90-talet som kommunens socialtjänster började med "barnskydd" och "barns rättigheter".
Nåväl; du har en väldigt intressant historia där om du följer den källa som Maud har hänvisat dig till. Gossen och sedermera mannen hänger kvar i familjen till en bra bit över 20 år. Han är tydligen inte det enda adoptivbarnet. Sedan kan man fundera på hur det hushållet fungerade med två adoptivbarn och en soldat som troligen (har inte kollat hans stamkort) var utstationerad i första världskriget.
En nyfiken fundering; Maud, var hänvisar prästen utflyttningen till i husfr västervik AII;5? Sidan 3381 finns inte i Västervik AII:5 eller AII:6.
Han finns någonstans i rullan som av någon anledning inte har höga pagineringsnummer i AD.
Hans födelsedatum växlar också, ingen av registren har födelsebokens datum, den Maud skriver.
Han återfinns i SB1950 (som vi givetvis inte kan länka till
) inom Västervik som cykelreparatör och make 1943-10-30.
Vet inte om jag kan posta data från stängda register?
Hans värnpliktsnummer är definitivt fel i SB1950 då han inte heter Erik Hedström.
Stockholms inskrivningsområde (Io 1), Inskrivningsområdesexpeditionen (A, AB) D4f:173 (1959) Bild 5350 (AID:
v831553.b5350, NAD:
SE/KrA/0473/B01001Ö)
Intressant var det. Jag postar inte mer än så här då jag inte har uppgift om personen är vid liv. Vi närmar oss dessutom sekretessbarriären.