Tack! Mycket intressant. Citat ur texten: ”Konsekvensen blev ett ökat antal fosterbarn och barnhemsbarn under 1800-talet. Endast 38 procent av de utomäktenskapliga, olegaliserade barn som föddes i Sverige år 1889 bodde med en förälder, oftast modern, när de var sex månader gamla. Nitton procent bodde i fosterhem, på barnhem, eller var omhändertagna av fattigvården. För drygt 42 procent är ödena okända, men ett rimligt antagande är att de var fosterhemsplacerade hos främlingar.”
Hela 42 procent var alltså fosterhemsplacerade hos främlingar och man verkar inte veta så mycket om dem! Texten är något oklar men en stor del av dessa verkar vara privat förmedlade. Kanske noterades de bara som ”inflyttade” i kyrkböckerna precis som den här lille gossen. På grund av de höga avgifterna ordnade mammorna själva fosterhem till sina barn, t ex genom att annonsera. I det här fallet förmodligen avgiftsfritt eftersom mamman var mycket fattig och den nya barnlösa familjen välbeställd.
Att adoptera detta barn var väl inte aktuellt vid den här tiden? Kunde de nya föräldrarna knyta det omhändertagna barnet juridiskt närmare till sig? Inledningsvis står det här barnet noterat som son (var det o k att man skrev så i kyrkboken?) men kallas senare fosterson. I bouppteckningen efter fosterfadern uppges att denne saknar bröstarvingar.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy