Så det stämmer nog väldigt bra att de lade till Jekkelien efter namnet. Om de gjorde det för att de trodde hon hette det Och säger man Djäkneliden lite fort och på svenska så kanske en norrman/kvinna uppfattade det som Jekkelien.
Att skrivaren var norrman spelar ingen roll. Det går ingen språkgräns i riksgränsen, så att man i de värmländska gränsbygderna talar "svenska" och så fort man kommer över gränsen, så talar man "norska". Svenska och norska är i grunden samma språk, och i gränstrakterna, där riksgränsen i det dagliga livet inte betyder mer än en sockengräns, så råder ingen språkförbistring. När någon från den värmländska gränssocknen Södra Finnskoga kom till Oslo, så hade man alltså inte svårare att göra sig förstådd än någon från grannsocknen på andra sidan gränsen.
För 150 år sedan, före radio och TV, var dessutom dialekterna mer levande och genuina än i dag; något rikssvenskt läsuttal förekom inte. Och enligt ortnamnsboken för Älvdals härad (s. 25) är det lokala uttalet
Jäcklia eller
Jäkli.
Att man la till ortnamnet efter personnamnet beror helt enkelt på att det var vanligt att göra det i Norge.