Min fars avskrift:
Malin Zackariasdotter i Östergraninge född, män gifft till Gudmundrå sochn. Effter denne Malin sändes Sjul Pålsson, båtzman.
Denn 14 septembr.
Hust: Malin Zackariasdotter, som skall lärdt hafwa hust: Kerstin i Nordsjö at få godh boskapzlycka, och finnes fol: 54, kom tillstädes och sadhe hustro Kerstin lugit på henne. Hust: Kerstin swarade, om hon liuger så will hon alldrigh ärfwa Gudz rijke. Tollfmannen Mikael Olofsson berättade emot hust: Kerstin, at hon hafwer en gångh betaget honom hans boolycka, så at han eij kunde få smör, ehuru han lätt kierna. Derföre slogh han henne i synen medh en skåhl af samma slagh som kiernadt war. Af hwilket slagh han och sedan togh i en flaska till skougz medh sigh att dricka och när han kom till skougz lågh i flaskan 2 stoora smör-klimpor. Bemellte h: Kerstin kunde intet öfwertyga h: Malin gifwet henne någet sallt, ähr och elliest h: Kerstin tweetahligh i ty at intet h: Malin hafwer warit sidste stoore böhnedagen hoos henne wedh kyrkian i Långsele och till lijfwet undsagdt om hon på henne skulle något bekiänna. Ty heela församblingen ther betygha /: sadhe gevaldigeren Israel :/ intet sedt Malin
sid. 57.
wedh kyrkian den dagen, uthan hon warit i predikan i Graninge, den som hr: gouverneuren lätt dher holla. Pastor loci praesummerade hust: Kerstin liuga på h: Malin efftersom h: Malin alltijdh warit enfalldigh och jembwähl i samwetz swagheet.
Efftersom h: Kerstin hafwer gifwet h: Anna i Näs markmiöhl, frågades hwar hon dhet tagit? Hon swarade sigh blifwet af tingzrätten twingadt så att hon dhet af sitt egit hufwudd togh. Icke williandes upröija bem:te h: Malin Zackariasdotter. Omsijder bekiände h: Kerstin tagit markeemiöhlet hemma hoos sigh, i wäggierna, där marken äther emillan barken och wedhen. Ty sådant finnes mäst allestädes i hennes huus och så bruka någet hwar ått booskap och elliest små barn som huudhlösa äre.
Vid: Rs: pag: 67.