Arvsskiften och lottdragning

[Anders Gradin]

Hej
Undrar om någon kan hjälpa mig med följande:

1879 dör min farfars  far 55 år gammal och är ägare av ett hemman i Boteå Socken, Ångermanland. Han har tre söner samt en dotter. Eftersom yngste sonen är 6 år gammal skriver han ett testamente där änkan skall sitta i orubbat bo fram till dess att yngste sonen fyller 12 år.
1886 är det dags för arvskifte och då har man lottdragning om vem som skall överta hemmanet. Min farfar Nils som är mellanbroder får den vinnande lotten och skall överta hemmanets skulder samt ersätta de andra syskonen med kontanter. 1890 får han lagfart på hemmanet.
4 år senare så blir det sk sämjedelning där äldste brodern Per kliver in och äger halva hemmanet. Han får lagfart på hälften av fastigheten (alltså inte frågan om hemmansklyvning) Köpekontraktet kan inte återfinnas men ett omfattande och detaljerad delningsdokument finns bevarat.
När äldste brodern Per dör 1927 köper min farfar tillbaka den halvan av broderns änka och dotter.
Min fråga är om detta förfaringssätt med lottdragning var vanligt och i så fall spekulationer till varför man tillgriper lottdragning. Var det inte vanligt att äldste sonen hade första tjing på att överta driften? och varför den äldste sonen senare återkommer och blir delägare i hemmanet.

Någon som stött på detta i andra sammanhang och finns det någon som kan spekulera i orsakerna?

Tacksam för ideer och uppslag
Anders Gradin

[Lennart Altin]

Den som läser Häradsrättens Småprotokoll i olika delar av landet kan konstatera att olika landsändar använder skilda sätt att låta föräldrars arvejord överföras till nästa generation. I Ångermanland där de flest gårdar består av skattejord, förutom enstaka kronoutjordar, kronotorp och delar av gårdar eller byar som är kronojord, så brukar de manliga sönerna kasta lott sinsemellan om vem som skall få köpa ut de övriga. Hur det sedan blir beror på sönernas vilja och pengatillgång. Döttrarna nämnds inte och får sitt arv utanför den uppgörelsen. De följer alltså de gängse seden.

[Anders Gradin]

Tack Lennart!
Kul att veta att detta var ett gängse förfaringssätt i Ångermanland. Då kan jag väl bara konstatera att min Farfar inte hade riktigt musklerna att köpa ut sin bror utan att de kom överens om att dela på jordbruket istället?
Anders Gradin