Rättvik (W) F:10 (1810-1821) Bild 301 / sid 494

[Kenneth Mickelsson]

Hej!
Behöver hjälp med att läsa sista stycket på dödsrunan för Göras Lars Hansson från Gärdebyn i Rättvik. Får inte ihop avslutningen på sid 494. Stycket som börjar med under plågornas och lidandes stunder.

MVH
Kenneth

[Markus Gunshaga]

Hej Kenneth!
 
Det var en poetisk dödsruna! Jag tyder slutet på texten såhär:
 
”...Under plågornas och lidandets stunder suckade han: jag elände
matk och vandringsman igenom mång farl[ig]a stigar, jag söker mitt rätta Fä-
dernesland, och aftonstunden förbidar, jag finner här ingen säker ort, jag
hasta vill och skynda mig fort, dit jag får glädje och hvila. Förledne
Ondag, den 23 dennes blef han på ett Christeligt sätt befordrad till hvila uti
Fahlu Kyrkogård.”

[Kenneth Mickelsson]

Tack för hjälpen!
Nu blir texten att stämma. Funderar över ordet matk.
Vad betyder det eller skall det ordet bytas mot något annat?
Kanske mark eller mask.

MVH

Kenneth

[Markus Gunshaga]

Hej igen Kenneth!
 
Det stämmer, matk är en äldre stavningsvariant av mask – men när jag nu för säkerhets skull slog upp ordet mask / matk i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) upptäckte jag att det förr i tiden inte bara handlade om våra dagars daggmask utan även användes för att beskriva ”ryggradslösa krypande eller krälande djur eller larver (mindre, i synnerhet vinglösa) insekter; ’kryp’; lägre stående djur”. Det låter ju som att det framförallt är de två sistnämnda betydelserna som användes i dessa poetiska sammanhang, såsom i dödsnotisens "jag elände (eländiga) mask"?

[Kenneth Mickelsson]

Vad bra då vet jag. Prästen lade säkert till en del för att få till en bra predikan.

Tack för hjälpen!

[Markus Gunshaga]

Jag tyckte att texten påminde lite om en dikt, och upptäckte nu att det tydligen är en psalmvers! Om man får tro prästen som nedtecknade dödsrunan har alltså Lars Hansson ”under plågornas och lidandets stunder” framsuckat vers nr. 9 ur den psalm som från 1816 hade nummer 58, och som tydligen fanns med i den svenska psalmboken redan under 1600-talet (jag blir dock inte klok på vilket nummer psalmen hade då):

 
Jagh älend matk och wandringzman
Igenom mång fahrliga stijgar
Söker mitt rätta fädernesland
Och afftonstunden förbijdar
Jag finner här ingen säker ort
Jag hasta wil och skynda migh fort
Tijt iagh får glädie och hwijla.
 
(https://books.google.se/books?id=fy5HAAAAcAAJ&pg=PA143&lpg=PA143&dq=hasta+wil+och+skynda+&source=bl&ots=UVldNfC2Lb&sig=ACfU3U3ViqHlY47FNkN6sGGdSjhTShvbQg&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjDtOmtmaz0AhVypIsKHZ2ID2AQ6AF6BAgcEAM#v=onepage&q=%22hasta%20wil%22&f=false).