ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Varför sparades gamla kyrkböcker?  (läst 345 gånger)

2021-11-20, 14:08
läst 345 gånger

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 53
  • Senast inloggad: 2021-11-30, 14:44
    • Visa profil
En enfaldig(?) fråga: Varför sparades gamla kyrkböcker och samlade damm? Jag förstår att det behövdes räkenskaper för stat och kyrka, att det tillkom kyrkolagar på 1600-talet som krävde att uppgifter skulle insamlas med mer eller mindre aktuella data om invånarna och deras leverne, osv. Men varför sparade man gamla inaktuella uppgifter på lösa papper eller böcker? Tradition? Bevara kyrklig egendom? Andra skäl? Det dröjde väl rätt länge innan bestämmelser om arkivering tillkom?

2021-11-20, 15:04
Svar #1

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4607
  • Senast inloggad: 2021-12-06, 16:40
    • Visa profil
Detta var en intressant fråga, Lennart! Jag har själv funderat över detta, för som du säger finns det ju massor av bevarade kyrkoarkivalier och dokument som för samtiden måste ha tett sig som ”gammalt skräp” utan någon relevans för den aktuella kyrkliga verksamheten eller folkbokföringsarbetet. Efter att ha uppmärksammat din fråga undersökte jag därför kyrkolagen, och lyckades nog hitta en rimlig förklaring på de stora mängderna bevarade kyrkoarkivalier. I 1686 års kyrkolags 24 kapitel § 8 sägs följande (1686 års kyrkolag / utgiven av Samfundet Pro fide et christianismo, 1936, sid. 85–86):
 
”Wid Biskopens ankomst til en Probst- eller Prästegård, […] framtages Kyrckioböckerna, uti hwilka, under wissa Blad och Titlar införes
1. Inventaria på alt thet som Kyrckian äger, i löst och fast, med all then underrättelse som ther til hörer.
2. Kyrckiones inkomster, af hwad Namn the och måge wara.
3. Prästegårdz Inventarium, och dhes tilhörige ägor.
4. Bänkelängden, har uti Åhr efter Åhr, the förändringar som dher wid skee, skola uptecknas: […]
5. Räkningen på inkomst och utgift, för hwart åhr särkilt, under Credit och Debet rätteligen författad […].
6. Hwad som i Sochnestämma slutit är, Kyrckiones nödtorft angående.
7. Hwad sälsamt i Sochnen sig tildragit hafwer, bestående af ens eller annans synnerlige gode eller onde bedrift, eller och thet, som utom Naturens ordentelige skickelse, i Elementerne, eller på quicht och dödt, sig teer och wijsar, som wärdt är at upteckna.
8. Visitations Acterne.
9. Alle Brudefolck, med dheras och Föräldrarnas Namn, samt underrättelse, hwadan the äre komne, och hwad Witnesbörd the haft hafwa.
10. Alle Barns, så ächtas, som oächtas, med dheras Föräldrars och Faddrars Namn, födelse- och döpelse Dag, så och Orten ther the födde äro.
11. The aflednas Namn, som i Kyrckian eller på Kyrckiogården äre begrafne, med kort underrättelse om dheras Lägerställen, stånd, wilkor, lefwerne och ålder.
12. Theras Namn, som tijd efter annan flyttia in uti, eller utur Församlingen, med efterrättelse, hwadan the komne äro, huru the sig förhållit, och hwart the fara.”.
 
Dessa punkter förklarar ju de olika kyrkoarkivaliernas tillkomst (kyrkoböcker över födda, vigda och döda, in- och utflyttningslängder, bänklängder, kyrkoinventarium, sockenstämmoprotokoll, anteckningar om anmärkningsvärda händelser) och skulle nog även kunna förklara varför allt har sparats. Det sägs ju att prästen måste plocka fram och visa upp allting vid varje biskopsvisitation, men kyrkolagen specificerar inte hur långt tillbaka i tiden de efterfrågade arkivalierna behövde sträcka sig eller hur länge efter varje biskopsvisitation de måste sparas – och därför tror jag att prästerna helt enkelt har ”tagit det säkra före det osäkra” och sparat allt material som rör de tolv ovanstående punkterna, för att slippa stå till svars inför biskopen när denne dök upp och skulle hålla visitation enligt kyrkolagen.
 
Annars skulle man ju kunna tänka sig att den ovannämnda bestämmelsen från 1686 mildrades efterhand, så för säkerhets skull undersökte jag även boken Sveriges kyrkolag af år 1686 jämte dithörande stadganden, som utkommit till 1 mars 1910 (tryckt i Stockholm 1910), sid. 273–274, men där finns mycket riktigt inga nyare direktiv rörande 24 kapitlet § 8. Alla de arkivalier och anteckningar rörande kyrkan som beskrivs i kyrkolagen 1686 skulle alltså finnas kvar ännu 1910, och man skulle nog kunna säga att den präst som slängde någon kyrkobok, lösblad eller anteckning som tillkommit under åren 1686–1910 bröt mot kyrkolagen. Ibland ser man ju dock att nyare material såsom flyttningsattester från 1900-talets senare del har gallrats, men detta hänger väl ihop med den moderna arkivlagens intåg i  kyrkans folkbokföring.

Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2021-11-20, 15:53
Svar #2

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 53
  • Senast inloggad: 2021-11-30, 14:44
    • Visa profil
Stort tack Markus för utförligt och detaljerat svar!

Rädsla för överheten skulle ju därmed ha varit det motiv som oavsiktligt blev till gagn för alla oss släktforskare och historieintresserade. En naturlig följdfråga kan då bli om det finns belägg för att det fördes nån diskussion inom kyrkan, eller mellan kyrkan och andra myndigheter, om det rimliga i allt arbete att bevara och hålla ordning på alla kyrkböcker. Eller om några kyrkliga företrädare råkade illa ut för att de på ett eller annat sätt bidrog till att äldre böcker förkom?

2021-11-21, 17:28
Svar #3

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 53
  • Senast inloggad: 2021-11-30, 14:44
    • Visa profil
En ytterligare fråga är då om sparandet av gamla, inaktuella kyrkböcker bara, eller främst, kan förstås som ett tecken på normföljande och lagefterlevnad eller om innehållet i böckerna också värdesattes. Bedömdes de inaktuella böckerna också ha ett informationsvärde? Efterfrågade kyrkans folk eller sockenborna någonsin uppgifter från de gamla böckerna? Kunde uppgifterna t ex ha betydelse i juridiska frågor? Eller hade böckerna huvudsakligen ett antikvariskt värde?

2021-11-22, 12:05
Svar #4

Utloggad Calle Lindström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1743
  • Senast inloggad: 2021-12-08, 14:31
    • Visa profil
Ett något udda sett att hantera de gamla kyrkböckerna stod kh Lars Levi Leastadius i Pajala för.
Han använde äldre hfl till protokollsbok för bl.a. fattigkassan. Se bl.a. Pajala (BD) AI:4 (1819-1828) Bild 68 / sid 74 m.fl- sidor


En annan kyrkoherde lät uppenbart sina barn använda äldre hfl som ritbok.
se:   Mangskog (S) AI:6 (1786-1789) Bild 68 / sid 78 m.fl. sidor.


Vänligen,
Calle

2021-11-22, 17:38
Svar #5

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 53
  • Senast inloggad: 2021-11-30, 14:44
    • Visa profil
Calle

vilken kreativ tolkning av kyrkolagen och vilken rikedom utgör inte våra husförhörslängder! Kyrkans konstskatter finns uppenbarligen inte bara på väggar, fönster eller i övriga kyrkorummet

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser






Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna