ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Varför sparades gamla kyrkböcker?  (läst 970 gånger)

2021-11-20, 14:08
läst 970 gånger

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 65
  • Senast inloggad: 2024-01-11, 14:21
    • Visa profil
En enfaldig(?) fråga: Varför sparades gamla kyrkböcker och samlade damm? Jag förstår att det behövdes räkenskaper för stat och kyrka, att det tillkom kyrkolagar på 1600-talet som krävde att uppgifter skulle insamlas med mer eller mindre aktuella data om invånarna och deras leverne, osv. Men varför sparade man gamla inaktuella uppgifter på lösa papper eller böcker? Tradition? Bevara kyrklig egendom? Andra skäl? Det dröjde väl rätt länge innan bestämmelser om arkivering tillkom?

2021-11-20, 15:04
Svar #1

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5035
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 22:32
    • Visa profil
Detta var en intressant fråga, Lennart! Jag har själv funderat över detta, för som du säger finns det ju massor av bevarade kyrkoarkivalier och dokument som för samtiden måste ha tett sig som ”gammalt skräp” utan någon relevans för den aktuella kyrkliga verksamheten eller folkbokföringsarbetet. Efter att ha uppmärksammat din fråga undersökte jag därför kyrkolagen, och lyckades nog hitta en rimlig förklaring på de stora mängderna bevarade kyrkoarkivalier. I 1686 års kyrkolags 24 kapitel § 8 sägs följande (1686 års kyrkolag / utgiven av Samfundet Pro fide et christianismo, 1936, sid. 85–86):
 
”Wid Biskopens ankomst til en Probst- eller Prästegård, […] framtages Kyrckioböckerna, uti hwilka, under wissa Blad och Titlar införes
1. Inventaria på alt thet som Kyrckian äger, i löst och fast, med all then underrättelse som ther til hörer.
2. Kyrckiones inkomster, af hwad Namn the och måge wara.
3. Prästegårdz Inventarium, och dhes tilhörige ägor.
4. Bänkelängden, har uti Åhr efter Åhr, the förändringar som dher wid skee, skola uptecknas: […]
5. Räkningen på inkomst och utgift, för hwart åhr särkilt, under Credit och Debet rätteligen författad […].
6. Hwad som i Sochnestämma slutit är, Kyrckiones nödtorft angående.
7. Hwad sälsamt i Sochnen sig tildragit hafwer, bestående af ens eller annans synnerlige gode eller onde bedrift, eller och thet, som utom Naturens ordentelige skickelse, i Elementerne, eller på quicht och dödt, sig teer och wijsar, som wärdt är at upteckna.
8. Visitations Acterne.
9. Alle Brudefolck, med dheras och Föräldrarnas Namn, samt underrättelse, hwadan the äre komne, och hwad Witnesbörd the haft hafwa.
10. Alle Barns, så ächtas, som oächtas, med dheras Föräldrars och Faddrars Namn, födelse- och döpelse Dag, så och Orten ther the födde äro.
11. The aflednas Namn, som i Kyrckian eller på Kyrckiogården äre begrafne, med kort underrättelse om dheras Lägerställen, stånd, wilkor, lefwerne och ålder.
12. Theras Namn, som tijd efter annan flyttia in uti, eller utur Församlingen, med efterrättelse, hwadan the komne äro, huru the sig förhållit, och hwart the fara.”.
 
Dessa punkter förklarar ju de olika kyrkoarkivaliernas tillkomst (kyrkoböcker över födda, vigda och döda, in- och utflyttningslängder, bänklängder, kyrkoinventarium, sockenstämmoprotokoll, anteckningar om anmärkningsvärda händelser) och skulle nog även kunna förklara varför allt har sparats. Det sägs ju att prästen måste plocka fram och visa upp allting vid varje biskopsvisitation, men kyrkolagen specificerar inte hur långt tillbaka i tiden de efterfrågade arkivalierna behövde sträcka sig eller hur länge efter varje biskopsvisitation de måste sparas – och därför tror jag att prästerna helt enkelt har ”tagit det säkra före det osäkra” och sparat allt material som rör de tolv ovanstående punkterna, för att slippa stå till svars inför biskopen när denne dök upp och skulle hålla visitation enligt kyrkolagen.
 
Annars skulle man ju kunna tänka sig att den ovannämnda bestämmelsen från 1686 mildrades efterhand, så för säkerhets skull undersökte jag även boken Sveriges kyrkolag af år 1686 jämte dithörande stadganden, som utkommit till 1 mars 1910 (tryckt i Stockholm 1910), sid. 273–274, men där finns mycket riktigt inga nyare direktiv rörande 24 kapitlet § 8. Alla de arkivalier och anteckningar rörande kyrkan som beskrivs i kyrkolagen 1686 skulle alltså finnas kvar ännu 1910, och man skulle nog kunna säga att den präst som slängde någon kyrkobok, lösblad eller anteckning som tillkommit under åren 1686–1910 bröt mot kyrkolagen. Ibland ser man ju dock att nyare material såsom flyttningsattester från 1900-talets senare del har gallrats, men detta hänger väl ihop med den moderna arkivlagens intåg i  kyrkans folkbokföring.

Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2021-11-20, 15:53
Svar #2

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 65
  • Senast inloggad: 2024-01-11, 14:21
    • Visa profil
Stort tack Markus för utförligt och detaljerat svar!

Rädsla för överheten skulle ju därmed ha varit det motiv som oavsiktligt blev till gagn för alla oss släktforskare och historieintresserade. En naturlig följdfråga kan då bli om det finns belägg för att det fördes nån diskussion inom kyrkan, eller mellan kyrkan och andra myndigheter, om det rimliga i allt arbete att bevara och hålla ordning på alla kyrkböcker. Eller om några kyrkliga företrädare råkade illa ut för att de på ett eller annat sätt bidrog till att äldre böcker förkom?

2021-11-21, 17:28
Svar #3

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 65
  • Senast inloggad: 2024-01-11, 14:21
    • Visa profil
En ytterligare fråga är då om sparandet av gamla, inaktuella kyrkböcker bara, eller främst, kan förstås som ett tecken på normföljande och lagefterlevnad eller om innehållet i böckerna också värdesattes. Bedömdes de inaktuella böckerna också ha ett informationsvärde? Efterfrågade kyrkans folk eller sockenborna någonsin uppgifter från de gamla böckerna? Kunde uppgifterna t ex ha betydelse i juridiska frågor? Eller hade böckerna huvudsakligen ett antikvariskt värde?

2021-11-22, 12:05
Svar #4

Utloggad Calle Lindström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1949
  • Senast inloggad: 2024-03-29, 08:34
    • Visa profil
Ett något udda sett att hantera de gamla kyrkböckerna stod kh Lars Levi Leastadius i Pajala för.
Han använde äldre hfl till protokollsbok för bl.a. fattigkassan. Se bl.a. Pajala (BD) AI:4 (1819-1828) Bild 68 / sid 74 m.fl- sidor


En annan kyrkoherde lät uppenbart sina barn använda äldre hfl som ritbok.
se:   Mangskog (S) AI:6 (1786-1789) Bild 68 / sid 78 m.fl. sidor.


Vänligen,
Calle

2021-11-22, 17:38
Svar #5

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 65
  • Senast inloggad: 2024-01-11, 14:21
    • Visa profil
Calle

vilken kreativ tolkning av kyrkolagen och vilken rikedom utgör inte våra husförhörslängder! Kyrkans konstskatter finns uppenbarligen inte bara på väggar, fönster eller i övriga kyrkorummet

2021-12-27, 10:31
Svar #6

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5035
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 22:32
    • Visa profil
Hej Lennart!
 
Jag har också funderat över detta, för kyrkolagen hade ju sina särskilda punkter och paragrafer – men som du säger, fanns det någon diskussion inom kyrkan eller mellan kyrkan och andra myndigheter rörande bevarandet av kyrkoarkivalierna? Tyvärr har jag inte gjort några sådana fynd under min genomgång av Lunds domkapitels protokoll 1655–1860, men däremot har jag hittat några fall rörande sockenbor eller andra som av olika anledningar efterfrågar uppgifter ur kyrkoböckerna m. m.
 
I ett fall var det en adelsman som 1770 vill bli befriad från skatt, ett adligt privilegium. Han lyckades dock inte bekräfta att ätten verkligen var adlig, och bad därför domkapitlet att leta fram en viss kyrkobok från 1722 där han farfars far titulerades ”välborne” vid sin död, som ett bevis på att ätten verkligen var adlig.
 
Ett annat fall från 1820-talet rör en förmögen kvinna som dog barnlös, varpå man kontaktade pastorsämbetet i hennes hemförsamling Ystad och i princip bad dem släktforska i stadens kyrkoböcker för att hitta hennes okända arvingar. Liknande fall har jag även funnit i domböcker från både 1600- och 1700-talet, där häradsrätterna behövt utdrag ur födelse- och dopböcker för att bekräfta arvingars myndighetsålder osv.
 
Ett intressant exempel på detta med ålder finner man för övrigt i Lunds domkyrkoförsamlings födelse- och dopbok 1746–1772, där en lös inbunden lapp har lagts mellan 1750 och 1751 års notiser (Lunds domkyrkoförsamling CI:3, sid. 138a). På lappen läses ”Anhålles om mit ålders bevis ifrån Lund / faderen var Sneckaren Matias Åhrlin moderen Sicelia, född ungefär år 1749 eller 1750. Bengta Marja Åhrlin”. Tydligen har Bengta Marias födelsenotis förgäves eftersökts bland dessa års födelsenotiser, varpå man i marginalen på löslappen har skrivit ”icke funnen” – men faktum är att hon faktiskt finns med i denna kyrkobok, dock inte 1749 eller 1750 utan 1746 5/11. Bengta Maria Åhrlin var alltså 3–4 år äldre än vad hon själv trodde / hade hört sägas, ett intressant exempel på hur dålig koll dåtidens svenskar kunde ha när det gällde den egna åldern.
 
Många gånger har jag även sett födelse- och dopböcker omnämnas i domböckerna i samband med att hantverkarlärlingar ska skrivas in i ett skrå, och därför behövde ett bördsbrev från sin gamla hemförsamling via den lokala härads- eller rådhusrätten.
 
Nu rör ju fallen ovan ministerialböckerna, men jag har även sett ett fåtal andra kyrkoarkivalier omnämnas på liknande sätt. Några gånger har det rört personer som flyttat från en församling utan att anmäla flyttningen till pastorsämbetet, och sedan har personen ifråga hört av sig flera år senare angående sin hinderslöshet till äktenskap, senaste nattvardsgång eller kristendomskunskap för att kunna admitteras till nattvarden. Då har prästen plockat fram äldre husförhörslängder eller nattvardslängder, och lämnat dessa gamla uppgifter på en ny prästsedel.
 
Ett flertal gånger har jag även sett ärenden rörande klockares löneförmåner, där klockaren har bett om att få undersöka kyrkoarkivet för att se i särskilda längder och förteckningar om en viss äng eller torvmosse tillhörde klockargården under 1500-talet osv.

Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2021-12-27, 12:17
Svar #7

Utloggad Lennart Hallsten

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 65
  • Senast inloggad: 2024-01-11, 14:21
    • Visa profil
Markus

vad intressant och vad roligt att du fördjupat dig i frågan! Dina fynd tyder ju på att böckerna inte bara hade ett antikvariskt värde utan även ett visst informationsvärde för sockenborna. Hur stort och utbrett kan informationsvärdet ha varit bland församlingsbor och kyrkans folk? Jag antar att det ett mycket begränsat antal förfrågningar du hittade, men har du någon uppfattning efter ditt letande i ministerialböckerna? Jag föreställer mig att frågan kan ha engagerat historiker tidigare men tyvärr har jag dålig kännedom om relevant litteratur och kunniga forskare. Har du några ytterligare idéer?

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna