Hej Hans!
Jag gissar att det rör sig om dessa psalmer, hämtade ur Den svenska psalmboken (Herzog-Melins upplaga 1932), sidorna 324-325 och 155-156:
477.
”Jag längtar av allt hjärta
Att saligt skiljas hän
Från all min nöd och smärta
Och bli hos Gud, min vän;
Jag önskar hädanfara
Från sorger, flärd och brist
Och evigt, evigt vara
Hos dig, o Jesu Krist.
2.
Du som dig velat giva
I döden ut för mig,
Att livet skulle bliva
Min arvedel hos dig,
För dig jag lägger neder
Min börda och min stav
Och sista bönen beder,
Förrän jag somnar av.
3.
Förlåt vad jag har brutit,
O Jesu, var mig huld
Och med det blod, du gjutit,
Utplåna syndens skuld.
Styrk, Herre, själv den svaga,
Gör striden lätt och kort
Och trösta dem som klaga,
Då jag från dem går bort.
4.
Fort eller sent från världen
Vi vandra en och var:
Säll den som sista färden
Med tro och kärlek far!
Säll den som hoppet äger
I undergivet bröst
Och vänner kring sitt läger,
Som tala frid och tröst!
5.
Gud signe eder alla,
Som här i tårar stån!
I sen, att Gud vill kalla
Min ande härifrån;
Men till ert hjärta tränge
Hugsvalelsen så mild:
Ej fjärran eller länge
Jag är från eder skild.
6.
Till himlen för Guds vänner
Är vägen gen och kort.
De sina Herren känner
Och glömmer dem ej bort.
Han dem väl skiljas låter
Men blott en liten tid;
Han dem förenar åter
Uti en evig frid.
7.
Ty tvivlen ingalunda
Uppå Guds milda råd!
Er tro I skolen grunda
På Herrens makt och nåd.
Gott samvete behållen
Och obesmittad själ,
Och vid Guds ord er hållen,
Så slutas allting väl.
8.
Farväl, nu vill jag somna
Och fridens hem bebo.
O, våren snart välkomna
Till samma goda ro!
Ack, ljuvt är vilans läger
Och natten fort förbi;
Farväl — mitt hjärta säger:
I himlen råkas vi.
9.
Nu all min håg jag vänder,
O Jesu Krist, till dig:
I dina milda händer
Jag anbefaller mig.
Nu får jag hädanfara
Från sorger, flärd och brist
Och evigt, evigt vara
Hos dig, o Jesu Krist!”
213.
”Jesus är min vän den bäste,
Vilkens like aldrig är;
Skall då jag så med de fleste
Övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
Ifrån den mig har så kär;
En skall vara bägges vilja
Alltid här och evigt där.
2.
Han har döden för mig lidit,
Ingen skall fördöma mig;
Hos sin Fader för mig bedit,
Det mig gagnar eviglig.
Ho är då, som vill förklaga
Den han själv utkorat har?
Ho vill ifrån honom draga
Den han har i sitt försvar?
3.
Jag är viss och därpå liter,
Varken liv ej heller död
Mig ifrån min Jesus sliter:
Änglar, höghet eller nöd,
Djuphet eller annat mera,
Vare kommand’ eller när,
Skall mig från Guds kärlek föra,
Som i Jesus Kristus är.”
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy