Mig veterligen finns ingen bok skriven om denna stenhuggarsläkt, där vissa individer förde namnet Stenhammar.
Stamfadern Jon Andersson var mästerstenhuggare och arbetade på uppdrag av greve Magnus Gabriel de la Gardie med restaurering av Varnhems kyrka, däribland överstyckena till gravhällarna samt tavlornas inskriptioner och bilder i de s.k. kungaminnesrummen. För sina insatser härvid skall Jon ha erhållit gården Stenhammar i Varnhem, varifrån han tog namnet Stenhammar. Jon är dock belagd som boende och verksam i Västerplana 1673. I juli 1682 var Jon involverad i en jordatvist om vilken man kan läsa följande i Kinne häradsrätts protokoll:
"Skräddaren Erik Leek å sin hustru Maria Brunsdotters vägnar klagade
till Jon Andersson i Skattegården Västerplana att han å sin hu vägnar
jämte hennes syskon besitter han hu faders arvejord i bemälte gård,
begärandes att Jon Andersson och de sin adrehenter måtte bevisa huru
och med vad rätt de samma jord possiderar...var inte tillstädes."
Jon Stenhammar avled i Västerplana 1706 och begrovs även därstädes. Per Stenhammar, en av Jon Stenhammars söner, var även han en välrenommerad stenhuggarmästare. Per Stenhammar är mest känd för att i praktiken ha varit de la Gardie-korets i Varnhem kyrkas byggmästare i början av 1700-talet, och tillverkade gravmonumenten där över såväl Gustaf Adolf de la Gardie som över Magnus Gabriel de la Gardie. Milstenar som tillverkades 1707 är också Per Stenhammars verk, och dessa kan ju beskådas än idag utmed vägkanterna.
1728 fick mäster Per celebert besök på sin gård i Västerplana av självaste kung Fredrik I. Ett brottstycke om denna begivenhet kan man läsa i Linné-aposteln Pehr Kalms "Västgöta och bohuslänska resa 1742":
Sten med uthuggen skrift uppå var upprest på nordvästra sidan vid roten av Kinnekulle, på högra handen av landsvägen då man reser till Lidköping; ovanför skriften stod överst en kunglig krona och strax därunder Hans Kung. maj:ts vår nu regerande allernådigaste konungs namn, nämligen fötsta bokstaven F, inbunden, med utkrusningar å ömse sidor; där nedanföre lästes desse ord;
Följande är här passerat den 24 september år 1728:
Vår Sveriges Konung Fridrich har
Sin middag spisat här,
Då han på Jagt på Kullen var,
Det stenen vitne bär,
Som Mäster Per Stenhammar har
Sat up för nåd han fick,
Tå Kungen i Vestplana var,
och i thes verkstad gick.
Huruvida denna av Per Stenhammar tillverkade minnessten finns kvar än idag är mig obekant. Vidare skriver Pehr Kalm om milstenstillverkningen i Västerplana:
Vid Västerplana, varest de mesta stenhuggare bo och de flesta stenar tillverkas, lågo så på åkrar som vid gårdarna en ansenlig myckenhet av de i Skaraborgs Län och Närke brukeliga milstenar, vilka år 1707 blivit här förfärdigade. De som gjort dessa stenar hava bekommit 2 daler silvermynt stycket, vilka penningar blevo uppburne av bönderna, då var bonde gav 16 styver. Desse stenar som här ligga äro redan betalte, men kronobetjänterna hava ej dragit behörig omsorg att de blivit dädan förde.
På 1740-talet kom så Kalms läromästare, självaste Carl von Linné, på besök hos Per Stenhammar i Västerplana. Per Stenhammar finns därför omnämnd i Linnés Västgötaresa:
"Stenhuggare Stenhammar som ifrån det han var 16-årig hållit sig vid stenhuggning, sågs vid 82:a året i god vigeur och med fasta lungor såsom ett rart exempel att i så lång tid uthärda stendammet".
Per Stenhammar avled i Västerplana 1756, 92 år gammal, och ligger begravd i dess kyrka. I hans gravskrift nämns även att han under en period var byggmästare vid Läckö slott. En av hans söner, Olof (död i Kärregården i Medelplana 1772), blev far till den Per Olofsson (född 1734 i Kärregården i Medelplana och död 1793 i Lillegården Gössäter i Fullösa) som i sin tur blev far till "din" Maria Persdotter (född 1764 i Kärregården i Medelplana och död 1838 i Granhult Karlsgården i Medelplana).
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy