Bara en titel Skinnskatteberg (U) C:1 (1623-1677) Bild 174 / sid 170

[Anders Fritzson]

Lars Nilssons födelsenotering har jag kunnat tolka med undantag av ett enda ord, eller snarare vad jag tror är en förkortning p.g.a. ovanpåliggande streck. Det första dopvittnet heter Samuel Laurentij (underlig ändelse, man vill ju ha "ius") men vad har han för titel? Jag antar att det är just en titel. Det förekommer hos andra förslag på "Mons" kanske förkortning av "Monsieur" men jag tycker inte alls att det stämmer. Dessutom är det väl långsökt med en fransk term 1668.
Möjliga ledtrådar för den som vill svara:
Samuel är son till "Lars bälgmakare", Backen, Skinnskatteberg.
Samuel är soldat. Den karriären avbryts abrupt då han dör av ett vådaskott 1670. Skinnskatteberg (U) C:1 (1623-1677) Bild 198 / sid 194
Kan titeln vara en förkortad militärgrad?

[Lennart Gustafsson]

Hej, Kan det inte vara en förkortning för Studioso eller liknande, studerande, student i modernt språk. Tycker mig se det ordet vid dödsnoteringen i samband ,med vådaskottet.


HÄlningar /Lennart

[Sven-Ove Brattström]

Visst användes en del franska termer redan då. Vallonerna var fransktalande. Det fanns en del valloner i Skinnskatteberg. Även om franska uttryck blev vanligare senare i tiden. Så räkna inte bort franskan, särskilt inte när det det gäller tituleringar.

[Anders Fritzson]

Tack för svar!
Sven-Ove: Jo, jag vet att det fanns valloner i Bergslagen men det jag tänkte på var inflytandet inom den militära vokabulären och den tror jag mer hör hemma  under Gustav III:s tid och senare förstås, med Napoleon och Bernadotte. Och Monsieur känns lite långsökt i alla händelser. Men Lennarts svar tycker jag rätar ut frågetecknet.
Lennart: Jovisst, "studioso" finns åtminstone på två ställen i dödsnoteringen. När jag tittar lite mer på den (en hel sida!) bleknar också idén om militär anknytning. Vådaskottet gällde nog en civil situation och jag anar att det handlar om ett problem med en mynningsladdare. Det talas om en "lad teen" bl.a.
Jag tycker det är svårt att se ett inledande S i förkortningen, lättare med "ns" som avslut. Kan det vara S och T på varandra i en "specialkrumelur" från prästen? Alltså: "stns" som jag i så fall skulle vilja läsa som en förkortning för "studens" (genitiv studentis). Alltså presens particip av "studeo" på ren latin. Jag var latinare på gymnasiet. På svenska blir det "studerande" och det säger vi ju ibland än idag. Det stämmer inte helt med "studioso" i dödsnoteringen men notiserna är ju skrivna vid olika tillfällen vilket kan förklara skillnaden. Jag tycker att ditt förslag väger tungt vid eftertanke. Den stackars Samuel är ju också i Uppsala.
För att vältra mig lite mer i latinet kan jag tillägga att "studeo" både kan betyda en som bedriver bokliga studier, studera, men också "ivrigt syssla med, bemöda sig om". Och "studiosus" betyder flitig. Det skulle dagens studenter veta! (Det blev en generalisering, jag ber om ursäkt!)
Slutligen, den latinglade prästen har i datumbeskrivningen också använt sig av förkortad latin: "q fuit". Det kan enligt min mening bara betyda "qui fuit" = som var...och så fortsätter han med datumet. Jag har inte sett den skrivningen någon annanstans.
Jag slår förstås in öppna dörrar i svaret till er, men se det som att jag är lite "språkglad" vilket ofta hjälper mig i släktforskningen. 
Tack båda två för era svar!

[Sven-Ove Brattström]

Uttrycket Monsieur har förekommit L Å N G T före Gustaf III. Om än med olika stavningar.

[Sven-Ove Brattström]

Tyskan och latin var förstås mycket vanligare, men räknade inte bort franska eller finska. Finska långt norrut, I övrigt finska mest när det gäller ortsnamn eller naturnamn.