Förmyndarskap 1848

[Johan Gyllenswärd]

Jag snubblat över en person som var ”sinnesslö”, dvs förmodligen förståndshandikappad på något sätt. Medan han fortfarande är omyndig så dör hans mamma 1848, och då tar hans morbror över mammans förmyndarskap trots att pappan lever.
Jag undrar nu om det var vanligt att en släkting på det här sättet tog över ett förmyndarskap, varför man gjorde det och om det var reglerat i lag. Tacksam för alla synpunkter som kan sprida lite ljus över min fråga

[Jörgen Tollesson]

Du säger inte var (i vilken källa) som du har sett detta, men vad det förmodligen handlar om är att morbrodern blir förmyndare för att förvalta den omyndiges arv efter modern. Det brukade vara en släkting på den avlidna föräldern sida som utsågs till förmyndare.

[Johan Gyllenswärd]

Tack Jörgen,
källan är mammans bouppteckning, där man refererar till hennes och makens inbördes testamente.
Men kunde inte pappan vara ensam förmyndare för barnet? Var detta reglerat i lag?
Hälsningar Johan

[Jörgen Tollesson]

Exakt hur lagen såg ut just 1848 vet jag inte, men det var som sagt helt normalt att man utsåg en släkting på den avlidna förälderns sida till förmyndare.

Vad motiveringen var i det här enskilda fallet är inte lätt att säga när man inte sett bouppteckningen, men kanske var fadern skuldsatt? I så fall gällde det att skydda barnens mödernearv.

Har du sett vad det står i förmynderskapsprotokollet?

[Johan Gyllenswärd]

Tack igen,
nej det har jag inte sett, men det är ju en bra ledtråd. Vet du var man finner det?

[Jörgen Tollesson]

I samma domstolsarkiv (härads- eller rådhusrätt) där bouppteckningen finns.

[Johan Gyllenswärd]

Tack igen