Man får använda de källor som finns, och göra en trovärdighetsbedömning av varje enskild källa. Det finns ju dessvärre kyrkoarkiv som har brunnit, och det därför inte heller finns husförhörslängder.
Visst finns det mycket fel i husförhörslängder landet runt, men det mesta stämmer ju faktiskt. Problemet med husförhörslängder är att uppgifterna där skrevs av från föregående längd, andra sidor i samma längd eller flyttattester, och för varje gång en uppgift skrivs av, så riskerar det att bli fel. Men i den husförhörslängd som är samtida med födelsen, så är ju uppgiften inte mindre trovärdig än den i födelseboken, eftersom man får utgå ifrån att noteringarna gjordes samtidigt.
Uppgiften i den samtida husförhörslängden kan t.o.m. ha gjorts långt innan noteringen i födelseboken, om prästen (som jag nämner i mitt förra inlägg) väntade med att skriva rent de lösa lapparna. Husförhörslängden skulle ju hållas aktuell hela tiden, eftersom den användes vid de årliga husförhören och som underlag för mantalslskrivningen.
Och det är en en vitt spridd myt att födelseboken är en primärkälla (förstahandskälla). Men så är det inte - utom för barn som fötts i prästgården...
Prästen fick ju uppgiften från familjen, direkt eller indirekt - i det sistnämnda fallet ofta via klockaren, som bokade tid för dopet - och det är ju den muntliga uppgiften som är primärkällan. Noteringen i födelseboken är därmed en andra- eller tredjehandkälla. (Dopdagen visste ju prästen själv, eftersom han förrättade dopet, men inte födelsedagen.)
Primärkälla är alltså inte detsamma som den första
bevarade i en kedja av källor; primärkälla är den
ursprungliga källan, oavsett om den är bevarad eller inte.