Det enda som är säkert när det gäller rutiner för kyrkobokföringen är att det inte finns något som är säkert...
Varje präst hade sina ideér om hur det skulle göras.
När man hittar noteringen "död" i födelseboken, så är väl det vanligaste att barnet har dött i späd ålder, men jag har också stött på vuxna och gifta med den noteringen. Varför skrevs det också i födelseboksnotisen för de som dött som vuxna? Ja, säg det...
Och inte är det särskilt upplysande heller, om det inte står när de dött...
För säkerhets skull bör man alltid följa en person genom alla husförhörs- och flyttlängder, bokstavligt talat från vaggan till graven.
Födelseuppgifter är ofta fel i husförhörslängder, såväl dag som år och socken. När en längd var fullskriven, så lades det upp en ny och då skrevs uppgifterna av från den gamla. Och när man flyttade, så fördes uppgifterna över till flyttattesten, och sedan därifrån till den nya församlingens husförhörslängd. Och varje gång som uppgifterna skrivs av, så är det risk att det blir fel. Men om man följer personen genom alla längder, så ser man om ett fel uppstår.
Man bör också försöka hitta bouppteckningar efter föräldrarna, och se var barnen bor då.
I just det här aktuella fallet, så ska den Erik Nilsson i Glysbyn som dör den 8/4 1849 vara född i Gestad socken, enl. husförhörslängden (Bolstad AI:13, uppslag 33). Men det behöver som sagt inte vara rätt... Kanske står det en annan födelsesocken i tidigare längder?