Beträffande Gunnar Nillssons på sin hustrus Margitta Didriksdotters och swägerskas Karins Didricksdotters wägnar, talan till Nills Nillsson i Harebo, om 1/8-tting Hareboqwarn att få infrija till dhe 3/8-ttingar der före efter testamente dat: d. 1 maii 1695 innehafwa, emädan den der till förelegat, af deras salige fader herr kyrkioherden Didricus Mollerich tillsammans hafwer fasta uppå af den 20 januari 1664, så ehuru wähl Nills Nillsson, hwilken haft kärandernes syster till hustru, påstår samma 1/8tting behålla, som han lånt penningar uppå 40 daler, till sin swåger herr Isak Mollerich, och 10 daler silvermynt der uti barnen tillhörige, doch som han icke kan anta mindre denna omtwistade otting af ållder legat till den hallfwa gården käranderne mäst possidera, den och efter nembdens berättande der ifrån omistelig är, ty och emädan käranderne före största parten innehafwa, swranden Nills Nillson nu efter sin hustrus död ingen börd eller rätt der till hafwer, och dess barn så mycket mindre kunna prätendera, som bemälts otting icke fullt bruk är, och eij bebygd, utan afhyst; altså finner rätten skälit, att denna otting tillägges den hallfwa gård, han förr legat till, och således käranderne frijhet den till att infrija; doch der salig Isaks(?) barn skulle förminna sig, någon åtalan här på hafwa, kunna dhe slikt lag. sökia.