Aktuellt ämne!

[Yngve Göransson]

Nu när Digitala Tidningar tillfälligt är öppet för alla passade jag på att söka om det fanns något skrivit om mina gamla anor i från Giseryd i Augerum. Fann denna artikel om Sven Jönsson ifrån Giseryd. Publicerad 1834 i Nyköpings Weckoblad med hänvisning till att texten är hämtad ifrån Karlskrona Weckoblad. Det handlar om när pesten kom till Augerum år 1711.


——————————————————————————————————————————



Något om rökning mot smittosamma sjukdomar




Då fäderneslandet, för ett och kvartsekel tillbaka, härjades av pesten, var förödelsen här i Blekinge ganska stor och uti vissa socknar alldeles förfärlig så lär det ännu finnas i behåll en gravsten med inskrift, som omtalar, att sedan sjukdomen var förbi, av den förut talrika församlingens husfäder ej flera hade överblivit än de som då stående tillsammans, kunde rymmas på stenen.


Uti Augerums Socken af Lösens pastorat utdogo människorna nästan helt och hållet. De första offren föllo uti i en gård vid namn Sandbäcksmåla, dit pesten fördes medelst en kapprock som var köpt i Karlskrona af en sjöfararande. Likt en löpeld utbredde sig smittan ifrån gård till gård, och snart voro ej de levande tillräckliga att jorda de döda, vilka uppfyllde alla hus och kojor, och bland vilka man stundom fann ett uthungrat skrikande barn, som under dödsångest förgäves tryckte stelnade händer, obesvarat ropade våra namn.


Uti dessa den allmänna nödens och jämmerns dagar gavs dock en slags (Roach?), om just icke så from som denne. Likväl omtänksam och rådig, som förvandlade sin bostad till en Ark, vilken inga syndaflodens böljor förmådde genomtränga.
Mannens namn lever än i berättelser om gamla tider-
Han hette Sven Jönsson och hans hemmman Gisaryd.


Uti hans hus afled ingen och ehhuru han själv dagligen var sysselsatt med bortbärande av pestdöda, och detta så träget, att han nödgades fastsy dynor på armarna för att uthärda arbetet, och ehuru andra stundom nedföll döda bredvid dem som de förberedde till graven, blev han själv likväl oantastad.
Hvad gjorde då mannen? Han rökade! ----hvarmed frälsade han sitt och de sinas liv. Med rök!
Genast då Sven Jönsson sporde pesten vara i annalkande, samlade han tillhopa horn och klövar efter kreatur. Svin och nöthår, gamla sulor och skinnbitar m.m. som utan att vid påtändning upplåga, endast låg och mältade, givande ifrån sig den mest genomträngande och fräna rök. Med denna rök icke allena uppfyllde han dagligen sin boning, utan hade även nära sin husdörr en nästan jämn eld, och ingen fick träda inom hans stugodörr, utan att förut hava blivit undfägnad med en hederlig portion rök.


Än lever uti Lösens by en bonde, som är sonsons son af den väldige rökaren: men icke allena ifrån fader till son hava dessa underrättelser gått i arv och bibehållits i släkten, utan af flera andra hederliga och förståndiga män har bekräftelse erhållits på det här anförda, jämte åtskilliga tillägg om Sven Jönssons efterkommande.


————————————————————-
Texten ovan från en artikel i Nyköpings Veckoblad daterad 1834-11-25 vari dom refererar till att texten är hämtad ifrån Karlskrona Weckoblad.