Ligatur för fw

[Harald Nordius]

Det här sättet att skriva fw är ganska vanligt i den del böcker, t.ex. i Färila EI:1 som jag sitter och läser nu. Jag har inte sett det omnämnas i någon av de böcker om läsning av gammal handskrift som jag har. Jag funderar hur man ska skriva när man skriver av. Ska man skriva fw som var den vanliga stavningen på 1700-talet, eller ska man skriva fv. Man kan ju också undra hur den här har uppstått. Om man såg den ensam skulle man ju knappast förstå den, utan det är sammanhanget som gör att man kan förstå den.

[Ulf Berggren]

Jag har för mig att detta är nämnt i min och Elisabeth Thorsells bok "Vad står det?".
I varje fall så är det inte en ligatur, utan slängen på f betyder att en eller flera bokstäver efter är strukna, även om det ofta just är w det handlar om.
Den bör i detta fall skrivas av f[w].