Norsk 1600-talsskrift

[Harald Nordius]

I skattelängderna för Härjedalen ser man att det vissa år har varit en skrivare som skriver på norskt vis. En man som med svenskt skrivsätt kallas Olof Jönsson 1650 kallas 1651 Oluf Jönsön tror jag men det är det andra ö som jag är osäker på. Det ser inte likadant ut som det första, men vad annat än ö skulle det kunna vara. Alla fadersnamn har denna bokstav i sista stavelsen.

1650: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0006006_00033
1651: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0006007_00027

[Ulla Lundell]

Hej Harald


jag tror att det står Olof Jönsson på båda ställena som du hade klistrat in.


// Ulla

[Harald Nordius]

Nej, det gör det inte.

[KG Hammarlund]

Formen -søn är inte helt ovanlig i norska. -sen är väl snarast en import från Danmark. Det mest beryktade exemplet på ett søn-namn är väl Vidkun Abraham Lauritz Jonssøn Quisling.

[Jörgen Tollesson]

Søn är danska. Finns i dag bara i bokmål (där det stavas sønn), men inte i nynorsk.

Den första tiden efter den svenska erövringen fanns det en hel del gamla myndighetspersoner/skrivare kvar på olika poster. Och danska var ju myndighetsspråket också i Norge, som var en del av det danska riket.

[Harald Nordius]

Formen -søn är inte helt ovanlig i norska. -sen är väl snarast en import från Danmark. Det mest beryktade exemplet på ett søn-namn är väl Vidkun Abraham Lauritz Jonssøn Quisling.

Ja, det var min tanke också. Jag vet också att ö kunde skrivas som ett o med en punkt eller ett lodrätt streck över. Det ser man t.ex. i namnet Knud Biörhammer som finns på sidan från 1651. Men i slutet av fadersnamnen ser det oftast ut som ett i, men det kanske får tillskrivas skrivarens bekvämlighet.

[KG Hammarlund]

Søn är danska. Finns i dag bara i bokmål (där det stavas sønn), men inte i nynorsk.

Både -søn och -sen förekommer i danska patronymika, søn-formen är den äldre. Har sett en uppgift att skiftet kom under 1800-talet. Så det riktigaste är kanske att se båda som import från Danmark via myndighetsspråket.

Målrörelsen (nynorsk) var ju mycket riktad mot århundrandenas fördanskning av "ren norska". Paradoxalt nog var Quisling och hans Nasjonal Samling inte alls anhängare av detta, så Jonssøn var säkert ingen form som störde honom.

[Karl Göran Eriksson]

I Böter och fredsköp, Jämtlands och Härjedalens saköreslängder 1601-1645 (Östersund 2016), som alltså omfattar dansk-norsk tid, är den övervägande skrivningen -ßenn. Dock finns ett antal -ßønn.

Vad jag kan se är det bara i Svegs pastorat -són förekommer ovan. Kan det helt enkelt vara så att den som underskrivit längden, Andreas Elavi också skrivit den? Han var ju född i Trondheim och att han ännu i början av 1650-talet fortfor att skriva som han var van vid kan knappast förvåna.