Arv före 1734

[Emma Reichert]

Hej!


Försöker lösa hur ett arv har gått till utifrån några få ledtrådar. Frågan är vad som gällde för arv innan 1734/36 (fördelning mellan 1 son och tre döttrar) och om det var möjligt för en bror att utesluta en av tre systrar från sitt arv när han dog (han hade inga bröstarvingar och var ej gift).



1651 respektive 1694 dör föräldrarna till tre systrar och en bror. Föräldrarna torde räknas som borgare (ej adliga, stadslag) men är bosatta på landsbygden där de driver järnbruk. Enligt 1734-års lag skulle i så fall syskonen ärva lika - men detta är innan 1734, så frågan är om sonen ärver dubbelt så mycket som systrarna? Och vad innebar det, att han ärvde 1/2 del och systrarna 1/3 av hälften?


Det finns allts två bruk att ärva. Det finns inga bouppteckningar eller testamenten efter föräldrarna.

Sonen förvaltar båda bruken åt sig själv och systrarna.
[/size]
[/size][size=78%] [/size]Det verkar som om sonen ägde hela bruk 1 vid sin död. Det är ju möjligt att han ärvde det och systrarna fick dela på bruk 2.




Sonen: äger eventuellt hela bruk 1. Oklart om han ägde andelar i bruk 2, men eftersom han förvaltade dem båda kanske det är troligt? Han dör 1729 utan bröstarvingar. syster 1 och 2 samt systersonen lär ha ärvt honom - men var det möjligt att utesluta syster 3 från arv?


Syster 1: äger 1/3 av ett bruk 2 när hon dör (1734 fem år efter brodern). Hon har inga barn, men en man. Hon har ett äktenskapsförord. [/size]Gissningsvis ärver hennes två systrar hennes andel i bruk 2.


Syster 2: Dör 1740. det finns ingen bou efter henne. Hon har en son som senare äger hela bruk 1 (han ärver sin morbror - fast kan han det under tiden som hans mor lever?). Han äger senare 2/4 av bruk 2.


Syster 3: Dör 1743. Äger andelar i bruk 2, men inte specificerat hur mycket, men hennes två döttrar äger 1/4 var i bruk 2. Det sägs att brodern gjorde henne arvlös - men var det möjligt?


Mvh


Emma

[Ulf Berggren]

När det gäller 1734 års lag verkar du ha missförstått något. Först 1845 fick söner och döttrar lika arvsrätt.

[LarsOlof Lööf]

H


I städer hade alla barn lika arvsrätt under 1700-talet. Man tycks alltså döma enligt stadsrätt och enligt landsrätt - eller har jag också missförstått något? Precis så är det här i Göteborg och jag kan inte föreställa mig att stan är unik på det sättet.
H LarsO


ps: viktigt är kanske var personerna i frågan ovan är boende (?), även om arv på land eller i stad skulle hanteras där egendomen befann sig.
ds

[Erik Mangsbo]

Om brodern på egen hand hade förvärvat bruk 1 (avlinge) eller (åter)löst det från någon obördig innehavare så kunde han nog disponera egendomen som han behagade. Verkar ju inte orimligt att han testamenterade bruket till sin ende/närmaste manlige släkting.
Om brodern tillsammans med systrarna hade ärvt bruk 2 kunde han inte utesluta något syskon från att ärva hans andel i detta ärvda bruk.
Att arvingarna till syster 2 och 3 innehade varsin halva av bruk 2 verkar ju stämma eftersom syster 2 och 3 har ärvt brodern och syster 1.
Naturligtvis vet jag inte något om bruk 1 var ärvt eller förvärvat och inte heller om brodern testamenterade det till systersonen men jag tänkte att det var ett möjligt scenario

[Emma Reichert]

Hej!
Tack för input!


Jag har tittat i Rättshistoria för släktforskare och Svensk rättshistoria av Göran Inger, men har inte riktigt tyckt hitta mitt svar där på frågorna.


Arvejord och avlingejord var nya begrepp för mig. Bruk 1 och 2 ägdes av syskonens föräldrar så jag tror inte det är tal om avlingejord (nyförvärv, nybygge). Föräldrarna bodde i Stockholm (men kanske delvis på bruken). Det verkar ju som om sonen ärvde dubbelt mot sina systrar (landslag) - kanske fick han bruk 1 och systrarna delade på bruk 2 - men ja, svårt att veta. Jag får nog försöka hitta mer ledtrådar.


Frågan kvartstår också om sonen (som delvis bodde i Stockholm) hade rätt att utesluta en av sina två systrar från att ärva bruk 1, och om han då, som här kom på förslag, kunde låta systersonen - den enda manlige arvingen ärva bruk 1 (eftersom systersonen står som ensam ägare till bruket 30 år senare). Dvs hade han rätt att testamentera bort bruk 1?

[Erik Mangsbo]

Jag har inte alls läst rättshistoria men jag tycker egentligen inte att sakfrågan är oklar. Jag har studerat flera mål i olika häradsrätter där man brukar landa på att ärvd egendom inte kunde ges bort till men för en rättmätig arvinge. Alltså borde brodern inte kunna göra en av systrarna arvlös om han själv hade ärvt bruk 1.
Inom bruksnäringen var det dock vanligt att pantsätta egendomen för att uppta lån för driften. Pantsättningen i sig var inte något bekymmer för arvsrätten men skuldsättningen kunde lätt leda till att bruket kom att försvinna ur familjens ägo. I en sådan situation kan brodern med medel från t ex en svärfar eller lån från utomstående ha tvingats återköpa bruket från en obördig man varefter det troligen skulle räknas som "avlad egendom".
Att det finns frågetecken i ditt beskrivna fall beror väl delvis på att vi inte vet hur brodern blivit ägare till bruk 1?
En osäkerhet i mitt svar är att de mål jag nu kommer ihåg avser arvsrätten för barn, inte syskon som i det här fallet.

Det finns säkert flera som är bättre insatta i detta ämne som kan kommentera?