Thomas Nilsson 1729-1766

[Joakim Karlsson]

Hej!
Jag söker information om en förfäder på min mormorssida.
Han hette Thomas Nilsson och var från Borgstena, troligen Kållared och det som gör mig nyfiken är att han ska ha blivit avrättad på Fristad Hed avrättningsplats den 19 Oktober 1766.
Är det någon som vet var man kan hitta varför och hur? Domböcker? Vilken instans är det isåfall för någon som bodde i Borgstena?

Tacksam för hjälp eller att bli puttad i rätt riktning.
Mvh Joakim Karlsson

[Joakim Karlsson]

Never mind, ibland ställer man en fråga och sedan hittar man svaret via någon jag tydligen är släkt med :-)

Möjligen var hans bitterhet gentemot Häradshövding Cederlöf den utlösande orsaken till hans handlande i fortsättningen.
 Många uppfattade Hofmans aktion som en hämnd mot det härskande mösspartiet,
som efter 1765 års riksdag ville förbättra landets ekonomi genom en svångremspolitik,
som ett stort antal medborgare inte kunde acceptera.
Man fruktade, att han skulle marschera mot huvudstaden för att "befria" kungahuset.
Hans agerande under sina tal kraftigt till förmån för kungaparet Adolf-Fredrik och Lovisa-Ulrika,
varvid han ofta upprepade den gamla satsen "Frukta Gud och Ära Konungen".
Efter en längre tids förberedelser samlades ledarna för de upproriska Sven Hofman,
Thomas Nilsson i Kållared Borgstena (vår anfader), Petter i Kållared, Per Blomberg från Komlösa i Fristad,
Lars Falk och Nils Falk i Håstorp i Fristad, Bengt Hansson i Lunnagärde Borgstena,
Jonas Danielsson i Gärdstorp Borgstena, Per Andersson i Stakaberg Gingri, Anders Andersson i Hulta Österg.
Torpa socken och många andra. Samling skedde hos Thomas Nilsson Kållared i Borgstena. Denna samling måste ha ägt rum den 12 maj.
Den 13 Maj marscherade man till den gamla kyrkoruinen vid Längjum Stom i Fristad, där många deltagare från Längjums by,
Arta by, Sibbarps by, Komlösa by etc. anslöt sig. Samlingen vid kyrkoruinen avsåg säkerligen att ge en religiös framtoning åt företaget.
"Hären" uppgick i detta skede till uppskattningsvis 300 man. Beväpningen var mycket blandad. Några enstaka (ofta soldater) var försedda med armégevär,
gamla flintlåsgevär, pistoler etc. De flesta hade yxor, spjut, sablar och knivar. Så gick marschen vidare över Vänga, Vralen,
Bredared och till Fläskjum i Bollebygd, där den stora samlingen skedde. Enligt vissa uppgifter skulle upprorshären nu omfatta ca 600 man.
Förmodligen var antalet betydligt mindre-kanske ca 400 man. I Borås blev det stor uppståndelse, när budet kom att de upproriska närmade sig staden.
Militär ur Älvsborgs Regemente inkallades. Kanoner anskaffades och belägringstillstånd proklamerades. Hofmans skaror började emellertid,
då man närmade sig Borås, att starkt decimeras. Bönderna gick helt enkelt hem för att ägna sig åt vårsådden. Resten gick till Borås och gav sig fångna,
sedan de själva i Viared tillfångatagit Hofman. Detta skedde den 15 Maj.
Upproret, som började med avmarschen från Kållared (Gästgivare-gården) i Borgstena den 13 Maj och avslutades med kapitulation i Borås den 15 Maj,
hade alltså endast varat i tre dagar. Ingen människa skadades under oroligheterna. Handlanden Befvermans häst fick emellertid av misstag ett sabelhugg.
Det omnämndes också, att övriga materella skador inskränkte sig till att en boråsare vid samma tillfälle fick rockskörtet avhugget.
Under marschen hade de upproriska försett sig med proviant i de gårdar de passerade.
Endast i undantagsfall hade man behövt tillgripa hot för att erhålla utspisning.
Sven Hofman hölls först någon tid i fängsligt förvar i Borås, men då man ansåg säkerheten här otillräcklig,
överfördes fången först till Varberg fästning och sedan till Stockholm, där - som det heter "pinligt förhör" anställdes.
Man använde sålunda tortyr mot honom, sannolikt för att få honom att nämna sina närmaste medarbetare. (Han satt fången i den illa beryktade Rosenkammaren)

Hur blev då domarna i detta uppror? Sven Hofman dömdes till livets förlust. Fångens högra hand skulle avhuggas,desslike hans huvud.
Därpå skulle följa "stegel och hjul". Domen verkställdes i Stockholm den 14 oktober.

Per Blomberg dömdes till döden. Han lyckades rymma och undkom, troligen tog han sig till Norge.

Thomas Nilsson min förfader, dömdes även han till livets förlust, även hans gård togs ifrån honom.
Han avrättades genom halshuggning och därpå stegling, innan det skulle högra handen huggas av.
Efter avrättningen lades kroppen på stegel och hjul samt högra handen och huvudet uppsattes på en påle till påseende och varnagel.
Avrättningen skedde på Vedens härads avrättningsplats - Galgbacken i Fristad den 19 oktober 1766.