Forskning för annan person

[Ulla Eriksson]

Vad kan man ta betalt för att ha forskat åtta generationer till slutet av 1700-talet för en person jag inte är släkt eller vän med? Har haft kostnader för abonnemang på kyrkböckerna och Sveriges dödbok.

[Anne Ewert]

Jag tycker du ska bestämma dig för ett timpris och sedan räkna på hur många timmar det går åt. Skulle jag göra (gör jag med annan sorts arbete). Det är ju egentligen tidsåtgången som är viktig. Tid = pengar, som det heter.

[Maud Svensson]

Innan man åtar sig ett forskningsuppdrag bör ju uppdragsgivaren ha fått klart besked om kostnaden och skriftligen godkänt den.

Om så inte skett . . .
. . . och man ändå har utfört forskningen, kan man visserligen begära betalt innan man levererar resultatet. Men uppdragsgivaren har rätt att tacka nej till leverans och behöver då inte betala någonting.
. . . och man ändå har utfört forskningen och levererat resultatet, kan man inte i efterhand kräva betalt för arbetet. Det bästa man kan hoppas på är att uppdragsgivaren erbjuder sig att ersätta en – med pengar eller med en lunch eller en blombukett etc.

[Anne Ewert]

Ja det var inget i det jag sa som inte går att räkna ut i förskott.

[Maud Svensson]

Frågan är ju drygt ett halvår gammal (ser jag nu) men som jag uppfattade den var forskningen redan gjord, kanske till och med levererad, när Ulla undrade hur mycket hon kunde ta betalt.

Helt fel ordning alltså, och därav mitt svar.

Som alla släktforskare vet är det omöjligt att ge förhandsbesked om hur många timmar det tar att kartlägga och dokumentera en släkt i X antal generationer. Avtalar man om ett timpris måste också en maxtid anges.

[Anne Ewert]

Missade att den redan var gjord.