Frågan varför någon ”plötsligt” har ett släktnamn är mycket vanlig här. Något bestämt svar kan sällan ges.
Den vanligaste orsaken var att man helt enkelt ville ha eller ansåg sig behöva ett särskiljande namn. Hantverkare av olika slag lade så gott som alltid ett släktnamn till sitt patronymikon. I en del fall var det arbetsgivaren som krävde att man skulle skaffa ett sådant namn – på 1700-talet fick bland andra Kronans lotsar i Oxelösundstrakten order om detta, eftersom det blivit svårt att hålla reda på vem som var vem av alla Lars Anders- och Anders Larssöner med flera.
Kanske var din Olof Olsson trött på att förväxlas med en namne, eller flera. Hans val av just Limnell är ju lättförklarligt; många valde ett namn som anknöt till födelsegården, -byn eller -socknen.
Som du troligen vet var det före 1901 mycket enkelt att ta sig ett släktnamn – ingen ansökan krävdes utan man började bara använda namnet, som förr eller senare också antecknades i kyrkböckerna. Något namnskydd fanns inte, utom för adliga namn, så det var fritt fram att ”ta” ett namn som andra redan bar.