Tack Maud för alla hänvisningar och klargöranden!
Men jag får ändå inte ihop det. Zackarias Besk dog ju i mars 1727 och junior Zackarias Besk i maj samma år. Jag citerar det som skrivs i boken:
Om klensmeden Zackarias Besk i Carl Forsslands bok står följande om sonen (samma sak omnämnds i Ernst Brunners bok "Darra om Swedenborg" 2017):
"Det var en ung
son till klensmeden Zackarias Besk på Södermalm, som
efter en hetsig feber i april 1736 på en gång
förlorade ali aptit och »fick så stor vämjelse för ali mat
och dricka, att han när dess föräldrar honom trugade
något att äta och dricka (på thet han efter deras
mening ej måtte försmäkta) thet samma straxt emot sin
wilja genom kräkning åter ifrån sig gifwa måste, och
däraf ganska svag och sjuk blef. Men höll han sig
alldeles ifrån mat och dryck, så war han frisk och
sund».*) På detta sätt fortgick det i ett år och sex
veckor, hvarpå gossen åter började äta och däraf
befann sig väl. Så länge det ynckeliga tillståndet
fortfor, gjordes förböner i Stockholms flesta och förnämsta
kyrkor, när allt var öfver, hölls tacksägelse i Catharina
kyrka, och det var nog mången, som delade
krönikörens uppfattning att ett under hade skett och
instämde i hans lofsång:
’Herrans namn ske evigt pris!
Som förmår på mäktigt vis
Göra under med sin hand
Båd’ i städer och på land."
Det står ju att bägge "föräldrarna honom trugade..." och klensmeden Zackarias Besk var ju död sedan länge. Kan du lösa det???