ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Dråpet på Nils Mattsson (Ikoinen) i Ängen 1878  (läst 1448 gånger)

2017-08-01, 17:02
läst 1448 gånger

Utloggad Bia Sigge

  • Bia Sigge
  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 38
  • Senast inloggad: 2023-04-16, 14:16
  • MtDNA:U3a1c, Y-DNA:R-BY179998 (testad helbror)
    • Visa profil
Min farmors mormors far, Nils Mattsson i Ängen, dräptes av en sinnesförvirrad man tjugo år innan min farmor föddes på samma ort. Ändå verkar ingen i släkten ha vetat om det. Finns det någon annan som forskat i detta? (De fetstilta nedan är mina anfäder.)


Sammanfattning: Polisrapporten upplyser att Nils Mattsson, natten mellan 25 och 26 sistlidne augusti, funnits liggande död på en stenbunden sjöstrand i närheten av sitt hem, en kort stund sedan han därifrån utgått i avsikt att vakta en mindre sinnesredig arbetskarl, Olof Andersson, som nyss före Nils Mattsson utgått ur dennes bostad och troddes ännu dränka sig i den närbelägna sjön.
Olof berättar att han i början av förliden månad kommit till Nils Mattssons hem i Norra Ängen och då känt sig sjuk och fullkomligt maktlös samt därför anhållit om att få stanna där vilket honom beviljats. Att han den dag Nils Mattsson omkom, på natten gått upp från sin bädd och vandrat ner mot den närbelägna sjön samt ut i vattnet, att han inte visste varför han gjorde detta eller kunde säga vad han då tänkte, att straxt efter honom Nils Mattsson kommit springande och följt honom ut i vattnet samt fattat honom i vänstra handleden, att han då ville minnas att han sökt befria sig från Nils Mattsson men icke visste vidare hur det tillgått än att Nils Mattsson fallit omkull varpå Olof gått upp mot huset och tillbaka hem, tilläggande att "det var som om förståndet var borta". Han tillade slutligen att då Nils Mattsson föll omkull han "gav ett par hoj".
På frågan om han förut känt sig sjuk sa han att han sedan midsommar detta år varit sjuk och att det flera gånger varit som att han saknade förstånd. Beskrivs som kringstrykande men hittills av ett fridsamt sinneslag
Särskilt sammanträde 11 september och nu hördes änkan Kerstin Jansdotter och berättade att den 24 augusti, 8-9 på morgonen, hade Olof Mattsson kommit till deras hem i Södra Ängen och uppgivit att han var sjuk varmed de lät honom stanna där och att Olof Mattsson på frågan om vad för sjuk hade tagit sig med handen om halsen och sagt att "det kvävde" samt yttrat att han trott att "det måste bliva slut med honom", att han under lördagen och söndagen nästan oavbrutet legat på en honom anvisad bädd iklädd skjorta och byxor och icke förtärt honom erbjuden föda men förklarade att han ej "orkade" äta och att "det kvävde", att klockan 1 på natten mellan söndagen och måndagen han steg upp och gick ut, varvid Nils M som befarade att Olof umgicks med självmordstankar även steg upp och gick ut efter honom därvid Kerstin Jansdotter hörde dem samtala utanför dörren, och Olof då yttra "inte får jag dö, hjälp mig och tag livet av mig", samt Nils härvid säga till Olof "du får inte tala så, du skall bedja Gud" varpå de båda avlägsnat dig. Att sedan en stund förflutit utan att de återkommit Kerstin begav sig ut och då utanför bostaden mötte Olof och tillsporde honom var Nils var, därtill han svarade han är vid sjön och på frågan om han slagit Nils svarade Olof "nej" varpå Kerstin skyndade in i stugan och kallade på tjänstefolket för att eftersöka Nils Mattsson.
Mågen Anders Andersson berättade att sedan Olof Andersson under tolv dagars tid uppehållit sig hos honom i hans bostad, belägen nära intill hans svärföräldrars, han på lördagen visat Olof till deras stuga sedan Anders Andersson redan vidtalat Nils att härbärgera Olof och noga bevaka honom enär han syntes umgås med planer att taga livet av sig, att Olof under den tid han bodde hos Anders låg nästan hela dagarna men torsdagen 22 augusti då han gått ut på gården för att uträtta ett naturbehov sprungit ner mot sjön varför Anders som iföljd av Olofs ofta fällda yttrande "hjälp mig att taga livet av mig" trodde att Olof ämnade dränka sig och skyndade efter honom varvid Olof kastade sig framstupa på marken under yttrande att "nu är jag så stel att jag inte kommer någon vart", att Olof därpå återfördes till stugan men efter en stund åter ville springa ut vilket likväl förhindrades.
Åklagaren anhöll om vittnesförhör med pigan Kajsa Pettersdotter i Södra Ängen och skolläraren Anders Gustav Andersson i Kimstad. Kajsa: att hon som den 24 augusti var på besök hos Nils Mattsson och där tillbragte natten klockan 1 på natten väcktes av Kerstin Jansdotter som sa att (...) hon var rädd för att någon olycka hänt och bad vittnet springa ner till sjön och ta reda på förhållandet vilket hon gjorde i sällskap med Nils Mattssons son Nils Nilsson, att vittnet därpå fann Nils Mattsson liggande på stranden ungefär en aln från vattnet på höger sida med huvudet något åt vänster lutande mot en under huvudets bakre del liggande slät, ett par tum hög, sten utan skarpa kanter, att Nils var våt om hela vänstra armen och vänstra tinningen hade synts en blånad samt å hakan och i pannan några mindre skrubbsår. Nils Mattssons klädsel, bestående blott av skjorta och byxor voro våta underom knäna och hela vänstra och undre delen av högra armen. Om förloppet vid sjöstranden hade Olof vid ett av länsmannen med honom hållet förhör ej kunnat förmås giva någon fullständig upplysning, men meddelade dock det han vid utträdet ur Nils Mattssons bostad sprungit till sjön i avsikt att dränka sig, att Mattsson kommit efter springande och varit i sjön samt att Mattsson hållit om högra handleden men farit omkull och uppgivit tvenne rop och han, Andersson, då tagit honom i ärmvecken(?) för att hjälpa honom upp men då detta ej lyckats återvänt till Mattssons bostad. (sedan upprepas mycket som tidigare stått)
 ...sökte reda på sin man och den ena av pigorna hade därstannat hos Andersson och den andra, Kajsa Pettersdotter, sprungit efter hustrun, vilken redan på återväg från sjön, som är belägen nära bostaden, och därstädes har steniga stränder, hade mött pigan och sagt att mannen låge å stranden liksom död, varefter de tillsammans med nu tillkomna sonen, Nils N, åtföljts till stranden och där funnit Nils Mattsson liggande livlös. (...) Olof hade försökt taga honom i armkröken.
Olof Andersson är av ordinär längd, mager med ljusbrunt hår och blå ögon, hyn rödlätt. Huvudet är välbildat. Ansiktet uttrycker slapphet och tröghet. Vid samtal ser han gärna ner mot golvet. Talet är stundom stammande och sluddrigt, otydligt. För sina levnadsförhållanden redogör han tämligen sammanhängande, men först efter många och upprepade frågor. Han säger sig ha levat illa med sin hustru, som han beskyller för otrohet i äktenskapet, varför han ock ej trivts i sitt hem utan givit sig därifrån och vandrat kring på arbete i socknarna varunder arbetsförtjänten ofta varit klen nog så han levat endast för dagen och kraften ej alltid velat räcka till. På därom framställd fråga säger han sig allt emellanåt hava besökt läsarnes(?) sammankomster och efter åhörande av predikningar där känt sig olycklig i sin syndfullhet utan att han vet med sig att hava gjort något ont. På senare tid har han känt sig sjuklig samt svårmodig till sinnet och sådan var han när han kom till Mattsson. Under inflytelse av denna sinnesstämning synes han hava kommit på tanken att förkorta sitt liv. Tillfrågad härom vill han ej inlåta sig närmare därpå, talet blir då stammande och osammanhängande, han svarar "jag vet ej hur det var", "det är illa för mig" och håller därvid handen eller täcket för munnen. Beträffande förloppet vid Mattssons död säger han sig inte minnas hur det gick till. Emellertid synes han vara gripen av bedrövelse över vad som hänt och ej visa samma liknöjdhet som strax efter händelsen.
Under vistelsen i fängelset har han förhållit sig tyst och stilla men visat sig besynnerlig. Han kan sitta flera timmar orörlig, framåtlutat, sittande på golvet. En tid klädde han av sig och låg i bara skjortan på golvet eller satt lutat mot muren, en tid åter låg han jämt till sängs den han vätte under sig. Han företer intet sjukligt men kroppskrafterna tycks klena. Matlusten ojämn, stundom äter han ingenting. Sömn någorlunda god. Öppningen trög.
 
Av vad här blivit framfört framgår att Olof Andersson levat under olyckliga familjeförhållanden, som förmått honom att övergiva sitt hem, varefter han sedermera under många år fört ett kringströvande liv, att han till följd härav, av fattigdom och umbäranden, samt möjligen under påverkan av religiöst grubbel blivit svårmodig vilken sinnesstämning allt mera stegrats, tills den slutligen framkallat hos honom tanken på att avhända sig livet vid vilket tillfälle såsom rättegångshandlingarna upplysa, Nils Mattsson vid försöket att hindra honom därifrån ... och att Olof ehuru ej svagsint likväl vid ifrågavarande tillfälle saknat förmåga att sina handlingar fritt bestämma vilket intygas och bekräftas så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.
[size=78%]Piscator intygar att döden inträtt på grund av yttre våld.[/size]

Slut på sammanfattningen (Fryksdals Härads Nedre Tingslags Häradsrätt (S) AIa:153 ( v425967a.b4190)

2017-08-01, 17:17
Svar #1

Utloggad Bia Sigge

  • Bia Sigge
  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 38
  • Senast inloggad: 2023-04-16, 14:16
  • MtDNA:U3a1c, Y-DNA:R-BY179998 (testad helbror)
    • Visa profil
Källa: Fryksdals Härads Nedre Tingslags Häradsrätt (S) AIa:153 ( v425967a.b4190)

2017-08-19, 20:03
Svar #2

Utloggad Bia Sigge

  • Bia Sigge
  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 38
  • Senast inloggad: 2023-04-16, 14:16
  • MtDNA:U3a1c, Y-DNA:R-BY179998 (testad helbror)
    • Visa profil
Här kommer mer information om Nils Mattsson Ikoinen och hans familj. Han föddes 20 oktober 1811 (kanske i Södra Ängen) och dog alltså 26 augusti 1878. Han benämns omväxlande som brukare, torpare och så småningom bonde och var gift med Kerstin Jansdotter, född 17 oktober 1812 i Södra Ängen (dotter till Jan Jansson och hans hustru Karin Persdotter). Det finns en bouppteckning efter Nils (Fryksdals nedre tingslags häradsrätt. FII:24, sid 1193).
Min ana är deras dotter Kajsa Nilsdotter Ikoinen (som enligt ”Ängen och Ikoinen 1600-1995” av Holger Ängeskog var ’den sista kända personen som använde sig av det finska släktnamnet Ikoinen’) född 9 september 1833 i Södra Ängen (när hon dog vet jag ännu inte). Hon gifte sig med Anders Andersson den yngre (5 september 1832 – 19 mars 1899) och deras dotter Stina Andersdotter (8 april 1862 – 20 oktober 1924) är min ana.
Ovanstående har jag hittat i födelseböcker och husförhörslängder (har samtliga källor antecknade).

Nedanstående har jag ännu inte letat upp i arkiven så de bör möjligen tas med en nypa salt, men enligt Jarl Ericson och Holger Ängeskog med flera är Nils son till Mats Henriksson Ikoinen (1762-1822) och Kerstin Nilsdotter (1784-?). Mats är son till Henrik Andersson Ikoinen (1734-?) och Maria Persdotter (1764-?). Henrik är son till Anders Henriksson Ikoinen (1704-1761) och Annika Persdotter (1715-1779). Anders var son till Henrik Mattsson Ikoinen (1667-1763) och Maria OLofsdotter (1675-1756). Henrik var son till Henrik Mattsson Ikoinen (1635-?) och han var son till Mats Eriksson Ikoinen (1600-1648) och Sofia Persdotter (1605-1685).
Det skulle vara intressant att få kontakt med andra som forskar i Ikoinensläkten, inte minst för att få veta om mina uppgifter stämmer.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna