Kungsbacka RR FII:12

[Marianne Elfström]

Vore tacksam för hjälp med några ord ur en bouppteckning. Det är framför allt det sista ordet jag undrar över.

Fordran
Hos postilljonen Hedberg, enligt Christen Peterssons den 29? Januari 1847? utgifna? och uti frälsehemmanet No 10 Hambrö 7/16 mtl med? intecknad? förbindelse och hvilken intekning den 30 November 1876 sednast? är ??

(Postiljon Carl Johan Hedberg, f 1827 i Alfshög (N), gifte sig ca 1858 med Christen Peterssons första hustrus dotter Agneta Maria Strandberg, f 1835 i Hanhals (N). De flyttade till Göteborg 1863.
Hedberg ägde fortfarande fastigheten 1878 och Christen stod på undantag i Hambrö 10.
Christen står som ägare till fastigheten ca 1846–ca 1858 enl hfl.) 

[Bertil Strömberg]

Såvitt jag kan se är din tolkning riktig. Sista ordet är nog "förnyad". Före 1935 måste man förnya en inteckning i en fastighet vart 10e år, för att den skulle fortsätta att gälla.

[Marianne Elfström]

Tusen tack för hjälpen och framför allt med förklaringen Bertil!

Mvh
Marianne

[Marianne Elfström]

Jag försöker komma underfund med ovanstående ”bouppteckningshavares” ekonomi.

Hon ärvde en gård 1845 tillsammans med sin brorson.
I januari 1847 auktionerades gården ut. Hon fick då en summa pengar.
Kan hon ha lånat ut dessa till Christen Petersson i Hambrö 10 direkt den 29 januari 1847
och som säkerhet fått en inteckning i hans fastighet?  Eller hur funkade det?

Jag undrar också om hennes dotter kunde kräva att få ut bouppteckningens fordran direkt
eller hur lång tid kunde det ta innan hon fick pengarna?

[Bertil Strömberg]

Om fastigheten såldes på privat auktion (och alltså inte genom kronofogden efter utmätning) är det mycket möjligt, och var vanligt, att köparen betalade en del av köpeskillingen med ett skuldebrev som intecknades i fastigheten. Det  intecknade skuldebrevet kunde därefter användas som pant vid nya lånetransaktioner. Villkoren för det nya lånet framgick då av en så kallad omslagsrevers, som den nya låntagaren utfärdade. Skälet till att man gjorde så, och inte dödade den första inteckningen och utfärdade ett nytt skuldebrev med inteckningsmedgivande, var att man sparade den stämpelskatt som utgick vid beviljandet av en ny inteckning. (Numer är systemet enklare, fastighetsägaren kan själv ansöka om ett pantbrev utan underliggande skuldebrev. Pantbrevet kan han använda som pant vid upptagande av lån.)
När och hur borgenären kunde kräva in sin fordran framgick alltså av det intecknade skuldebrevet eller, om det ersatts av en omslagsrevers, av omslagsreversen.
Inteckningsprotokollet för 1847 förefaller saknas. Möjligen skulle man kunna hitta en kopia av det intecknade skuldebrevet bland inneliggande handlingar till domböcker och protokoll.

[Marianne Elfström]

Oj – jag är inte säker på att jag förstår detta. Tack för svaret i alla fall.
Kanske var min fråga alltför oklar?

Sara Margareta ärvde en gård i Ysby 1:2, Vallda sn, som såldes till grannen 1847.
Så vitt jag förstår bestod hemmanet(?) av tre gårdar och försäljningen skedde i samband med Laga Skifte.
Den ärvda/sålda gården och grannens/köparens fick ligga kvar medan den tredje gården fick flytta ut.

Hambrö 10, Hanhals sn, som står i bou har inget med den sålda gården att göra.
Jag känner inte heller till något släktförhållande ed mellan Sara Margareta och Christen Petersson.

Själv hyrde Sara Margareta bostad i Kungsbacka stad.

[Bertil Strömberg]

Jag är ledsen att jag missförstod dig. Naturligtvis kan hon ha lånat ut pengar till Christen Pettersson som ett rent lån mot säkerhet i fastigheten. Svaret på frågan om när dottern kan få ut pengarna blir dock detsamma: det framgår av det intecknade skuldebrevet eller, om det ersatts av en omslagsrevers, av denna.

[Marianne Elfström]

Tusen tack Bertil! Nu förstår jag lite bättre.

Jag tyckte att det var lite konstigt att hon som privatperson kunde få en inteckning i någons fastighet som säkerhet. Idag går väl allt sådant via någon bank?

Jag har svårt att förstå hur denna Sara Margareta klarade sig ekonomiskt.
Hon gifte sig 1836 och fick dottern 1839. Två veckor innan dottern föddes dog maken. Han var nyutexaminerad läkare och hade ingen "förmögenhet". Hon blev alltså ensamstående mor med ett spädbarn. Hennes föräldrar var då döda och de lämnade inte heller någon "förmögenhet" efter sig. Endast en bror levde men han dog 1844 och gick då i konkurs. Den enda släktingen var den gamla fastern som hon senare ärvde gården efter. Hon skulle möjligen kunna ha hjälpt henne ekonomiskt.

Dessutom brann så gott som hela Kungsbacka ner i april 1846 - endast ett fåtal hus klarade sig. Hon hyrde lägenhet redan då, men jag vet inte om hon hade lösöret försäkrat. Man kan väl tänka sig att fastern hade lämnat en del husgeråd mm efter sig när hon dog i december 1845, så de klarade sig nog på så vis.

Hur klarade hon sin försörjning?
Fanns det livförsäkringar med efterlevandeskydd på den tiden?
Det som förvånar mig är att hon lånade ut sina pengar direkt.

[Marianne Elfström]

En liten korrigering: Fastigheten auktionerades ut i oktober 1846. Det var salubrevet som skrevs i januari 1847.

1/3 mtl Ysby 1 såldes på offentlig auktion 1846-10-26 för 3500 Rd Riksgäld (delades lika av två arvingar).
Salubrev skrevs 1847-01-15. Uppbud: 1847-02-19, -06-01 och -10-19.

Uppgifter om köpare, säljare, köpesumma mm upprepas 1848-04-04 i uppbuds  och lagfartsprotokollen.
Jag vet inte riktigt vad detta är. Köpesumman var 3500, men inom parentes i marginalen står det
(köpesumma 2333:16.8. – karta 3.3). Vad betyder det? 

I fasterns bou från februari 1846 var fastigheten taxerad till 1766:32 Banco.

Hur hänger detta ihop?
Jag skulle så gärna vilja försöka förstå sammanhangen.