Bör man alltid säga sanningen?

[Ann-Mari Bäckman]

Finns det tillfällen, som släktforskare, då man inte bör presentera sanningen för någon, för risken att denna ska bli sårad?


Det kan vara obekväma sanningar/uppgifter, som rubbar den uppgift man har haft tidigare.


I en grupp på Facebook, så presenterade en person ett foto av sina anor, som denne påstod visa parets bröllopsdag 1863. Utifrån deras klädedräkt, så ser jag att fotot kan inte vara från 1863, då ett helt annat klädmode rådde, än det paret har på fotot (det är kvinnans klädedräkt jag går efter.)


Hur reagerar personen, jo denne blir rasande, vilket kan vara förståeligt, eftersom jag rubbar en uppfattning, som denne har. Då det är svårt att beskriva klädedräkten, så ger jag 4 exempel på den tidens kvinnomode från Rötters Porträttfynd, att jämföra med. Vad jag förstår så brydde sig personen inte om att titta på bilderna.


Skulle jag hållit tyst om min uppfattning och låtit personen fortsätta tro att det var mormors farföräldrars bröllopsfoto? (Jag fick aldrig en fråga om,  från vilken tid jag trodde fotot var ifrån) Personen hänvisade till Släkt och Hävd nr 4, tror jag det var. Kanske det magiska svaret finns där?


Ann-Mari

[Maud Svensson]

Att (som i detta fall) oombedd lämna synpunkter eller upplysningar innebär alltid risk för en negativ reaktion. Vill man undvika den risken gör man klokt i att hålla inne med vad man vet eller tror sig veta tills fråga ställts. Men inte ens då kan man vara alldeles säker på att svaret upptas positivt – om det blev ett annat än det förväntade . . .

[Maud Svensson]

En undran bara: hur pass säkert kan man datera ett bröllopsfoto utifrån brudens klädsel? Antar att det är enklast att avgöra vilket årtionde bilden tidigast kan vara tagen om man vet att en viss detalj i klädseln kom på modet då.

Men modet, både vad gäller klädedräkt, frisyrer och annat, uppstod inte samtidigt i alla landsändar utan spreds, förmodar jag, mycket långsammare än i dag från storstäderna ut till allt avlägsnare orter. Varför det kanske kan skilja åtskilliga år (15, 20?) mellan två bröllop där brudarna ståtar i likadan stass – eller?

Fattiga flickor – och såna fanns det ju gott om förr – hade knappast möjlighet att stå brud i senaste modet. De fick ta vad de hade – ofta den svarta konfirmationsklänningen uppiffad med ett skärp, en krage, en schal – eller låna klänning av en släkting som kanske gift sig många år tidigare. Då blir det, föreställer jag mig, svårt att tidsbestämma bröllopet utifrån klänningens skärning och sömnadsdetaljer.

Så hur gör du när du daterar bröllopsbilder? Vilka tidsramar anger du? Väger du in sådana omständigheter som brudparets hemort, sociala status och ekonomi?

Upplys mig! Jag tar garanterat inte illa upp.

[Ann-Mari Bäckman]

Först vill jag tacka dig för att du svarade på mitt inlägg! Annat var det för ett antal år sedan. Numera verkar allt handla om att ställa frågor om sin släktforskning och svaren, som kommer till det. Att t ex lägga in intressanta kort från Porträttfynd, genererar inga svar längre. Detta var bara en parentes.


När det gäller dessa gamla kort, så finns det ytterst få daterade foton från just året 1863. Det var inte vanligt att man gick till fotografen och var det någon som blev fotograferad, så har jag svårt att tänka mig någon från de lägre samhällsskikten kunde kosta på sig något sådant då.


Jag antar att du läste vårt meningsutbyte om bröllopsfotot, eftersom du vet att det var ett sådant. Jag själv skulle datera fotot till slutet av 1860-talet eller hellre till 1870-72, just p g a klädedräkten och kvinnans frisyr. Varför skulle en fattig flicka klä sig år 1863 i en klänning, som var modern kring 1870? Om hon inte kunde bära det senaste modet borde hon väl hellre välja  en klädedräkt, som var modern ev 1855-60. Om hon inte hade råd att bära det senaste utan en 10 år gammal klänning, så har jag svårt att förstå att hon hade råd att gå till en fotograf, just när fotografkonsten var i sin linda.


Klädedräkten kunde precis då som nu se flott och elegant ut, men också enkel. Det går ändå att se ungefär från vilken tid fotot är taget. Det finns många detaljer att gå efter, ärmvidd, stramt eller volymiöst mode, kragen, knappar i livet. ärmkullarna, skärp i midjan, håret med bena eller inte, ligger tyngden av håret i nacken eller uppe på huvudet. Det har inte med social status att göra.


Det är alltid enklare om det står ett fotografnamn på fotot eller om kortet har en ram runtom. Är man osäker kan man också använda sig av det. Nu hade detta foto inte någon ram eller något fotografnamn vilket tillsammans med dess sepia-ton indikerar att det är ett foto från de tidigaste åren, så då får man bara gå efter klädedräkten.


Det går jättebra att titta i alla de fotografers alster som finns i Porträttfynd och se hur noga modet följdes av dem som blev fotograferade. Ju äldre korten är, ju säkrare är jag när de är tagna. Jag vet hur modet ser ut kring t ex 1865, 1870, 1880, 1890 och 1900. Åren där emellan kan  modet flyta ihop och det kan ibland bli svårare att säga att t ex fotot är från 1895, men ändå på ett ungefär.


Jag känner mig ändå så säker på min sak, när det gäller bröllopsfotot, att det är inte ett foto från 1863. Jag vet hur modet såg ut 1865 och det såg likadant ut 1863 av de foton jag sett från den tiden. Om någon kan visa mig hur kläderna såg ut ca 1855-1860 och övertyga mig om att de såg likadana ut som modet kring 1870 eller som det kvinnan bär plus hennes frisyr, då ändrar jag mig.

[Sven-Ove Brattström]

Jag vill säga - Ja, man bör alltid säga sanningen.
Men kanske inte alltid på internetsidor.
Det kan ibland vara en svår avvägning, ibland är det bättre att kontakta personen först och berätta vad man tror.

Å andra sidan, att bli "helförbannad" för att någon hävdar en annan uppfattning om när ett fotografi var taget, det är för mig ett "nättrollbeteende".

[Ann-Mari Bäckman]

Jag håller med dig Sven-Ove, att känsliga "sanningar" kanske är bättre att redovisa via mail, men är det saker, som man ser att det inte stämmer, så tycker man gör personen en björntjänst (heter det väl?) om man låter personen leva med sin uppfattning eller med de uppgifter denne har fått från släktingar.


Inte är det så kul att få t ex beskedet att ens Zorn-tavla, värd flera miljoner är en förfalskning. Så jag kan i viss mån förstå ilskan/reaktionen, när någon kommer och säger att detta stämmer inte.


Jag har bara min långa erfarenhet av just dessa gamla Porträttfotografier att falla tillbaks på. Skulle jag vara det minsta tveksam, skulle jag hellre ställa frågan "Är du säker på att....?"


Kan man bara lägga fram bildbevis för hur folk i gemen klädde sig kring 1865 och det stämmer med vederbörandes fotografi, så tar jag tillbaks mitt påstående.


Ann-Mari

[Ann-Mari Bäckman]

Jag upptäckte nu Maud Svenssons första inlägg, om att man bör vänta med att lämna svar tills en fråga görs. Ett felaktigt påstående ska alltså inte rättas offentligt? Fattar jag dig rätt, Maud?


I det här fallet så handlade det om ett foto, som fanns till allmän beskådan. Många är intresserade av hur man kan datera gamla foton. Om man upplever att fel uppgifter lämnas, uppgifter som de som tittar på fotot, tar som det rätta, så tycker jag inte det är fel, om man  har en annan uppfattning också delger den offentligt. Ska man avstå från att såra den som berörs och låta alla, som ser fotot få helt galna uppgifter eller åtminstone inte få möjlighet att veta att det finns andra åsikter om fotot?


Många är vi väl som har läst påstående om släktskap med kungahuset. Upplever man något galet i det hela, måste man väl påpeka det öppet. Här kan ju personen också bli sårad om det man alltid trott inte stämmer.

[Maud Svensson]

Du missuppfattade mig på två punkter, Ann-Mari.

1. Jag skrev inte att man bör vänta. Jag skrev:
Vill man undvika den risken (att få en negativ reaktion) gör man klokt i att hålla inne med vad man vet eller tror sig veta tills fråga ställts.
Alltså: Jag har inte uttalat mig om vad som är rätt eller fel, bara rekommenderat den som tar illa vid sig av ett ilsket/otacksamt gensvar att inte oombedd lämna sina synpunkter.

2. Jag har inte sett fotot eller läst diskussionen du refererar till. Det var ditt inlägg här som kom mig att undra om det är möjligt att med någon bestämdhet datera ett bröllopsfoto med ledning enbart av brudens klädsel.

Det var inte 1860-talet jag hade i tankarna utan snarare decennierna närmast sekelskiftet, 1890–1910, då även mindre bemedlade åtminstone någon gång kunde kosta på sig att bli fotograferade, i ateljé eller av någon kringresande fotograf.

En av mina frågor – som du inte svarade på – var om du vid dateringen väger in var i landet de fotograferade var bosatta. Frågan föranledd av min misstanke om att det kläd- och hårmode som 1890 var sista skriket* bland Stockholms överklassfröknar nådde pigorna i Norrlands glesbygder och Smålands mörkare delar först flera år senare. Modetrender rörde sig långsamt i tider utan varuhuskedjor, kolorerad veckopress, biografer och tv-apparater.

Dessbättre har man ofta mer än kläder och frisyr till hjälp vid dateringen, men i de fall annan ledning saknas är det väl säkrast att inte vara alltför snäv i sin bedömning, just med tanke på modeväxlingarnas fördröjda genomslag i stora delar av landet?

*Ålderdomligt uttryck som betyder superinne, är väl bäst att förklara för eventuella yngre läsare.

[Ann-Mari Bäckman]

Så är det, att det går inte att datera ett foto alldeles för exakt utan man får skriva kring t ex 1910, eftersom modet varierade från plats och tid. De enda gångerna det går att datera mer exakt är om en fotograf var på en ort bara ett par år eller om det är en familj på ett foto med kända personer och det finns något litet barn med, som man vet födelsedatumet på. Verkar barnet vara 1-2 år, så kan man datera fotot efter det.


Dateringen i sig är ju till för att man ska veta kring vilken tid man ska söka personen på fotot.


Som svar på din fråga 2 om brudpar, så (nu pratar jag om 1900 och framåt), så syns det klart och tydligt när fotot är taget, eftersom brudklädseln följer tidens mode, även så på 1800-talet. Jag är inte så bra på kort/klädedräkten från tiden efter ca 1920.



Nu ska jag klargöra att jag håller inte på att datera kort på det här viset i Porträttfynd, utan dateringen använder jag för min egen skull, för att komma på vem, som finns på fotot. Exempel: Finns det ett foto med namnet Ingrid Berglund. Så försöker jag datera fotot. Säg att det ser ut att vara från ca 1915. Kvinnan verkar vara ca 20-22 år, alltså född kring 1895. Då letar jag i de CD-skivor jag har efter en lämplig Ingrid. Hittar jag någon som stämmer i ålder och platsen där hon blivit fotad eller efter andra uppgifter d v s att det är rimligt, så skriver jag in det, men med ett, "Uppgiften bör bekräftas".


Det kan vara ett foto, som jag bedömer vara från ca 1870, mannen ser ut att vara ca 65 år, alltså född kring 1805. Med det namn som då står på fotot kan jag veta i vilken tid jag ska leta efter personen! En erfarenhet, som jag har stor nytta av.


I andra fall så finns det många namn i ett album, så med en viss efterforskning (släktforskning), kommer jag fram till vem som har ägt albumet och med hjälp av det kan jag knyta andra namn till ägaren, bakåt i tiden och framåt. Ju äldre kort, ju roligare blir det!