Hej
Att deras patronymikon inte var fint nog är kanske inte rätt uttryckt, tror jag.
Jag ser nog det mer som en markering att man var på väg upp i samhället eller bort från byn där man var född. Där hette man Jöns och var Nils son, det fanns inget riktigt behov egentligen av ett vad vi kallar efternamn i byn. Men när man flyttade så uppstod behovet. Jag tror inte vi ska överföra vår syn på efternamnet som vi har idag. Det fanns redan ett antal andra orsaker till att man fick nytt efternamn/släktnamn. En orsak var soldatnamn som soldaterna fick delvis för att det skulle vara möjligt att skilja dem åt, man kunde ju inte skrika en order till Jöns att hämta mer ammunition eller liknande, då skulle ju halva kompaniet fara iväg o hämta. De fick ofta namn efter soldattorpet eller efter egenskaper, Käck, Sabel osv. Det var också vanligt att man tog så kallade gesällnamn, ett nytt släktnamn som ibland var vanligt bland den nya yrkesgruppen eller inspirerat av sin födelseplats osv. Flyttade man till stan så kunde detta också vara ett skäl att skaffa ett efternamn, var ju lättare på arbetsplatser mm. Vi hade inte så många namn på den tiden, de var också i en del fall lokala i t.ex. Skåne såsom Jöns Nils mm. Innebar ju att många hette Nils Jönsson eller Jöns Nilsson. Så det var faktiskt lite praktiskt med de nya namnen.
Det var helt fritt att ta nya namn fram till 1901 då fick en ny namnlag.
Beträffande undantags folk så var så att när t.ex. äldsta sonen tog över gården efter föräldrarna så blev föräldrarna "satta på undantag" dvs de fick bo i ett litet torp eller liknande på gården, fick mat så att de klarade sig mm. Skrevs ofta ett slags kontrakt om de skulle få bruka en liten åkerlapp mm så att de överlevde. Om du söker på AF så hittar du säkert både bättre och längre beskrivningar om detta.
Lasse
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy