Äldre inlägg (arkiv) till 16 februari, 2014

[Sven-Ove Westberg]

Skulle det vara möjligt att skapa en DVD med alla årsböcker som är utgångna och ej finns i bokhandeln.

[Mats Ahlgren]

Bra idé, Genealogiska Föreningen har ju sina 10-årsutgåvor av Släkt ch Hävd, kanske kan Släktforskarförbundet göra något liknande.

[Elisabeth Thorsell]

Nu har, enligt ett onumrerat nr av Angeläget, utskickat idag, Årsboken fått en ny redaktör i form av Eva Johansson från Västervik. Ett smakprov på hennes verksamhet kan läsas i nyaste Anropet [SSGF], och handlar om att forska kring sjömän.
 
Eva är ett oprövat kort i större släktforskarsammanhang, och ersätter alltså välkände Håkan Skogsjö. Hur detta redaktörsbyte gått till förtäljer inte historien.

[Olle Elm]

Och där kom det på Rötters första sida:
http://www.genealogi.se/123-nyheter/2013/973-ny-redaktoer-foer-slaektforskarnas- arsbok

[Eva Johansson]

Hej!  
Om någon vill läsa mer av vad jag skrivit tidigare finns det i Tjust Släktforskarförenings tidning Wåra Rötter, från nr 1 år 2012: http://www.tjustanor.com/tidningar1.htm
Jag hoppas på många och intressanta bidrag till årsboken 2014.
Hälsningar,
Eva Johansson

[Olle Elm]

Den 27/11 meddelades på Rötters förstasida att Eva Johansson är ny redaktör för Släktforskarnas årsbok. Hon axlar den tunga rollen efter Håkan Skogsjö, som har varit redaktör för årsboken sedan 1995. Eva har en gedigen bakgrund som journalist och redaktör .. Där framgår också att Evas erfarenhet av släktforskning är fr o m 2010.  
 
Med hänsyn till det innehållsliga i de manuskript som lämnas in, vore det intressant att höra om hur förbundsledningen tänker omkring genealogiskt stöd till Eva i den tunga rollen, för det är väl ingen som kräver att hon med denna korta erfarenhet av det innehållsliga, själv skall ratta detta?
 
Självklart skriver jag mot bakgrund av att jag anser att en publikation av årsbokens kaliber behövs i en tung förening som Sveriges Släktforskarförbund, och att själva förekomsten av en seriös publikation, sporrar oss alla att dokumentera våra ansträngningar och göra dem tillgängliga, men också kontrollerbara för andra.
 
Vänligen,
Olle Elm

[Olle Elm]

Idag kom fakturan på den obesett förbeställda årsboken 2014. Då det bör vara av allmänt intresse vill jag bara nämna att inget förfallo/betala senast-datum finns angivet på fakturan.  
 
Vänligen,
Olle

[Åke Bjurström]

Hej Olle
 
Av allmänt intresse är väl att ta i.
Du är tydligen missnöjd med att Eva Johansson är ny redaktör för Släktforskarnas årsbok.
Hade du själv en förhoppning om en förfrågan, eller varför denna kampanj
 
Mvh Åke

[Olle Elm]

Hej Åke Bjurström,
 
Om Du inte tycker att det är av allmänt intresse att förfallodag saknas på inbetalningen, har vi bara olika uppfattningar.
 
Du skriver: Du är tydligen missnöjd med att Eva Johansson är ny redaktör för Släktforskarnas årsbok.
Hade du själv en förhoppning om en förfrågan, eller varför denna kampanj.  
 
Det är intressant att Du anger att det förekommet en kampanj, när jag frågar om hur förbundsledningen tänker omkring genealogiskt stöd till Eva i den tunga rollen, för det är väl ingen som kräver att hon med denna korta erfarenhet av det innehållsliga, själv skall ratta detta?. Själv tycker jag inte frågan alls är underlig, med hänsyn till det material som publiceras i Släktforskarnas årsbok.
   
När det gäller frågan om en förhoppning om en förfrågan vill jag svara. Jag fyller 65 år i år och har sedan mer än 25 år tillbaka arbetat som organisationskonsult i ett eget företag med uppdrag mot både offentlig och privat sektor. Har inte för avsikt att sluta ännu, men har gått ner till vad mina kollegor kallar heltid. Min strävan är att vara mer med min familj och då speciellt mina två barnbarn. Hinner jag ägna mig åt en av mina hobbies - att forska och skriva genealogiska artiklar - är jag glad, men vill inte känna något tvång. Om Du hade frågat Håkan Skogsjö, hade Du fått veta att jag någon gång dragit tillbaka artiklar för att inte känna mig pressad. Det är ju bara en hobby.
 
Det vore intressant att få höra vad det är som gör att Du skriver: Hade du själv en förhoppning om en förfrågan, eller varför denna kampanj. ? Har Du fortfarande kvar den frågan, när Du läser vag jag ärligt svarar ovan?
 
Vänligen,
Olle

[Åke Bjurström]

Hej Olle!
 
Att du är en gammal räv i släktforskning har jag sett, och att du även skulle platsa som redaktör för Släktforkarnas årsbok tror jag nog.
Jag tycker mig se att du betraktar Eva Johansson som ett oprövat kort men jag tycker att hon borde få chansen.
 
Mvh Åke
 
(Meddelandet ändrat av akeb 2014-02-15 00:04)

[Mats Ahlgren]

Om det inte finns något avtalat om när betalning ska ske, så ska fakturan betalas när säljaren kräver det.  Så det är bara att vänta på signal från säljaren när denne vill ha sina pengar, fram tills dess är det bara att sitta lugnt och vänta.
http://www.konsumentverket.se/vara-omraden/privatekonomi/skulder/om-du-inte-beta lar/
 
Men varför behöva meddela kunden detta, är det inte bättre att skriva ut betalningsvillkor eller förfallodatum direkt.

[Vincent Eldefors]

Intressant att en del har åsikter om en persons jobb redan innan det är utfört. Känns ganska barnsligt. Hon är inte anställd som släktforskare utan som redaktör och då torde väl ändå redaktionell erfarenhet vara det primära i sammanhanget. Försök vara positiva istället och ge Eva lite leenden och uppmuntran så gör ni världen till en lite bättre plats

[Torsten Berglund]

Redaktionell erfarenhet är förstås bra och viktigt, men för tidskrifter med specialinriktning är trots allt ämneskompetens det allra viktigaste. Detta krävs för att kunna avgöra vilka alster som platsar i publikationen intressemässigt och dessutom håller tillräckligt hög kvalitet. Saknas redaktionell ämneskompetens förlorar lätt tidskriften i kvalitet och relevans och intresset för den riskerar att dala hos målgruppen.      
 
Jag tror att de som här uttalat viss oro för att årsbokens nya redaktör inte har så lång erfarenhet från släktforskarfältet absolut inte gör det för att misskreditera den nya redaktören. De har istället ett genuint intresse för att publikationen även i fortsättningen ska hålla god kvalitet och ett intressant urval av artiklar som kan ge nya och fördjupade kunskaper inom relevanta områden för såväl nya som gamla och erfarna släktforskare. Själv har jag köpt och läst alla årsböcker från starten 1988, medverkat i några av dem, och haft stor behållning av årsböckerna, såväl under Bengt Hjords och Lars Ericson Wolkes redaktörskap som Håkan Skogsjös. Det är givet att förväntningarna är fortsatt höga på denna årsbok som haft sådana erfarna och skickliga forskare som redaktörer.  
 
Det är givetvis Släktforskarförbundets sak att ge den nya redaktören de rätta förutsättningarna och det kompetensstöd som behövs för att vidmakthålla årsbokens kvalitet och inriktning, t ex genom att tillsätta en redaktionskommitté av erfarna forskare kunniga inom de områden som årsboken normalt brukar täcka in. Det vore att göra den nya redaktören en stor otjänst om någon tror att hon helt själv ska kunna avgöra kvalitet och korrekthet i artiklar inom högspecialicerade och svåra forskningsområden, t.ex. en medeltidsgenealogisk artikel. Men läsarna förväntar sig nog att Släktforskarförbundet publicerar artiklar av hög kvalitet och tillförlitlighet i sin tyngsta publikation.  
 
Ett tips till förbundsledningen är att tillsätta en redaktionskommitté som kan biträda den nya redaktören i granskningsarbetet av inkomna artiklar och på så sätt stötta redaktören i kvalitetsgranskningen. Detta är ett fullständigt normalt förförande när det gäller denna typ av publikationer (oavsett redaktörens egen ämneskompetens) och på intet sätt kritik mot den nya redaktören som givetvis förtjänar både stöd och uppmuntran i arbetet med att skapa en intresseväckande årsbok med såväl innehållsmässig bredd som kvalitet.

[Vincent Eldefors]

Att lära sig tillräckligt mycket om släktforskning på fyra år för att hantera en publikation som denna är långt ifrån omöjligt för en normalbegåvad person. Släktforskning är ändå tämligen simpelt i jämförelse med riktig forskning inom matematisk biologi, bioinformatik, nanomaterial eller vad det än må vara. Det är nog heller ingen slump att kritiken kommer väldigt lätt så snart det landar en kvinna på posten. En så allmän publikation som Släktforskarnas årsbok bör väl rimligtvis inte ha någon större andel svåra artiklar eftersom den riktar sig till en väldigt bred publik. Visst kan man alltid be om assistans när det behövs men det är lämpligt att redaktören själv får avgöra detta. Förbundsledningen behöver inte styra det redaktionella arbetet mer än nödvändigt.
 
(Meddelandet ändrat av vineld 2014-02-15 17:57)

[Sven-Ove Westberg]

Vincent.
 
Intressant att du använder ordet riktig forskning samt nämner forskningsområden som ej finns inom den humanistiska eller ekonomiska fakulteten. Vore intressant att veta definitionen på riktig forskning.

[Vincent Eldefors]

Det är överlag lite enklare och mindre krävande forskning inom fil.fak. där också anslag och löner generellt sett är lägre. Undantag finns dock, t.ex. när det gäller att studera större ekonomiska system. Därmed inte sagt att forskning på fil.fak. är oviktig eller att det inte krävs kompetens för att bedriva den på ett bra sätt. Samma sak gäller släktforskning men släktforskning som sådan platsar ju dock knappt ens på fil.fak.  Sen finns det naturligtvis lite variation även där, medeltidsgenealogi kräver ju exempelvis lite mer.
 
(Meddelandet ändrat av vineld 2014-02-15 19:32)

[Mats Ahlgren]

Varken den förre eller den nuvarande redaktören var/är anställda av förbundet, det fanns/finns annan kontraktuell koppling.  
 
Naturligtvis arbetar redaktören i enlighet med de riktlinjer som styrelsen beslutar, så det intressanta är väl mer vilka riktlinjer eller ska vi kalla det intentioner som styrelsen gett redaktören. Ska det bli mer åt det lättsamma hållet, mer populärbeskrivande som Vincent antyder eller ska det förbli den årsbok som har en klar syn på metodik och kvalitet, något som oavsett vad som sägs ovan ska genomsyra all forskning. (Att påstå att en forskning är lättare än en annan, när det gäller metodik och kvalite är inte genomtänkt, enligt mitt sätt att se det hela).
 
Så istället för att diskutera redaktören, så tycker jag vi kan fråga styrelsen för Släktforkarförbundet om de ändrat inriktning, i samband med det plötsliga redaktörsbytet.

[Maud Svensson]

Det är bedrövligt att kvinnors kompetens fortfarande, år 2014, per automatik ifrågasätts av bekymrade farbröder som anser sig kunna bättre och oroar sig för hur en Eva ska förmå att axla den tunga rollen, och kräver att den stackars okunniga varelsen ges kompetensstöd i form av en kommitté av erfarna forskare (manliga sådana, kan man förmoda - herrarna själva kanske?).  
 
Olle och Torsten, försök inte inbilla mig att ni yttrat er på samma överlägsna vis om Eva varit en Evert - jag har varit med för länge och sett för mycket för att ens orka lyssna på sånt nonsens.  
 
Ett annat exempel från släktforskningsområdet: En intervju i Släkthistoriskt forum med en forskare (kvinna) som åtagit sig att leda ett forskningsprojekt. Reportern (man) inledde artikeln med en beskrivning av forskarens glittrande ögon och hårfärg innan han ställde första frågan: vad som fått henne att våga ta på sig detta projektansvar (min fetkursivering).  
 
Det visade sig att hon hade 30 års erfarenhet av forskning och dokumentation (vilket reportern givetvis visste när han skrev artikeln). Den som till äventyrs vill hävda att han skulle ha frågat en man med den kompetensen hur denne vågade åta sig uppdraget passar fint i dumstruten. Själv vågar jag påstå att en man aldrig får den frågan ens om han saknar all relevant kompetens. Dessutom slipper han garanterat ovidkommande kommentarer om sitt utseende.
 
Olle och Torsten, ge nu den kvinnliga nya redaktören samma chans som ni skulle ge en manlig dito: att presentera ett resultat av sitt arbete. Sedan kan ni - om ni finner skäl därtill - kritisera resultatet, med sakliga argument och förhoppningsvis utan den stackars lilla flicka-attityd gentemot redaktören som ni visat så trista prov på här.
 
(Meddelandet ändrat av mausve 2014-02-15 21:03)

[Vincent Eldefors]

Mats, ingen här i tråden har väl påstått att forskning inte ska hålla så hög kvalitet som möjligt. Det bör väl alla hålla med om  Däremot är det ju så att släktforskning till skillnad från riktig forskning utövas av vem som helst och då kan man naturligtvis inte ställa samma krav på resultat, metodik, formalia etc. För de flesta är släktforskning trots allt bara en kul grej och så bör det fortsätta få vara för majoriteten. Man ska inte skrämma bort människor genom att göra det alltför seriöst, därmed inte sagt att även mer djupgående artiklar inte kan få begränsat utrymme.
 
Jag tycker också att årsböckerna har haft såväl inbjudande ämnen som en bra balans från första början men det går inte heller att köra på i samma hjulspår i all evighet utan det krävs förnyelse och förändring också. Just därför tror jag Eva är en lovande redaktör. Lång erfarenhet inom släktforskningen i all ära men jag tror inte att det är det som man är i störst behov av i dagsläget.
 
Jag ville inte vara lika aggressiv som Maud vad gäller betydelsen av redaktörens kön men hon har säkert en poäng. Det är knappast en slump att kritiken kommer just vid detta redaktörsbyte och att det är män som framför den  Vi kan i alla fall glädjas åt att det blev en kvinna som tog Sveriges första guld i årets vinter-OS  
 
(Meddelandet ändrat av vineld 2014-02-15 21:14)

[Olle Elm]

Maud Svensson,
Eftersom mitt namn nämns måste jag svara Dig.
Jag har för avsikt att ge den nuvarande redaktören min behörighet genom att vara en av dem som sänder in manuskript - vilket vore roligt att höra om de övriga debattörerna tänker göra. Jag har blivit publicerad i släktforskarnas årsbok några gånger tidigare, och hoppas få den äran även i framtiden. Om det finns några tvivel på hur viktig jag tycker årsboken är, hänvisas till mina litanior ovan.
Jag tänker dock inte bli stressad och känna mig tvungen att skynda på processen för att bevisa min oskuld i denna fråga, utan kommer att förhålla mig på samma sätt som jag försökt att göra tidigare. Flera av mina artiklar har tagit både fem och fler år att sammanställa, och eftersom jag publicerade Musikerfamiljen Grötter 2013 har jag lite tid på mig. ;o)
 
Det jag skrev ovan handlade om att jag ville höra hur förbundet tänkt ordna med redaktionellt stöd. Du tror mig säkert inte Maud, men om redaktör Evert med samma vana av släktforskning hade utnämnts, så hade jag ställt samma fråga. Och det har med innehållet och göra, inte redaktörens förmåga som journalist eller hur man säger - vilket för övrigt Torsten Berglund uttryckt ovan på ett tydligt sätt. När den gäller genusfrågan har den kommit att intressera mig mycket. Tillsammans med organisationskonsulten Ingela Adamsson har jag i mitt yrke utvecklat bl a en modell för att arbeta med dessa frågor. Se t ex Jämt med Finsam och här.
Genom bl a detta arbete har jag lärt mig, hur könsmaktsordning fungerar och hur omedvetna vi män och kvinnor är om detta - och hur vi ständigt slinter. Om Du hade känt mig Maud, hade Du vetat att jag före 1990 (då jag blev min egen) haft företrädesvis kvinnliga chefer som jag beundrat mycket och att jag efter det till säkert mer än 75 % arbetat med handledning av kvinnliga chefer. Mitt arbete bygger på att folk kommer frivilligt och betalar för det. Det är tråkigt att bli utpekad som någon som inte kan ge kvinnor behörighet och det är tråkigt att den här diskussionen stundom blivit lite svart vit. Men kanske den är nödvändig.
 
Min enda vilja har varit att värna produktionen av Släktforskarnas årsbok och den viljan har jag uttryckt långt innan redaktörsbytet.
Vänligen,
Olle
 
(Meddelandet ändrat av smol 2014-02-15 22:41)

[Torsten Berglund]

Vincent, även tidskrifter och årsböcker inom humaniora har redaktionskommittér och reviewers etc, inte bara naturvetenskapliga tidskrifter. Jag tror att det gagnar oss alla som gillar släktforskning som en kul grej om släkforskarförbundets årsbok håller en goda kvalitet och bredd, vilket en redaktionskommitté kan vara behjälplig med.  
 
När jag på 1990-talet var redaktör för släktforskarförbundets sedermera avsomnade tidskriften Svenska Antavlor hade jag som stöd i manusgranskningen en redaktionskommitté bestående av tre mycket erfarna och kunniga släktforskare med stor bredd (Mari-Anne Olsson, Elisabeth Thorsell och Ulf Berggren) som bistod mig i arbetet med granskningen av inkomna manus. På så sätt kunde jag känna mig tryggare i det grannlaga arbetet att granska inkomna manus, trots att jag vid redaktörstillträdet hade bortåt 15 års egen erfarenhet av släktforskning.  
 
Maud - för mig är redaktörens kön fullständigt irrelevent i sammanhanget och det är milt uttryckt trist att du genast kritiserar och använder debattörernas kön som tillhygge och pådyvlar dem en förlegad människosyn istället för att diskutera sak. Om hen heter Eva eller Evert, som får uppdraget att vara årsboksredaktör, är helt ointressant för mig. Jag har endast uttalat mig i en fråga som jag faktiskt tillåter mig att ha en åsikt om utan att för den skull behöva bli indragen i en fördomsfull och missriktad skendebatt om genus! Då jag själv en gång i tiden tillträdde som redaktör för en förbundstidskrift (se föregående stycke) var det i alla fall ingen genusfråga om jag behövde en redaktionskommitté eller inte utan endast en resurs- och kvalitetsfråga, som jag var glad att förbundet bistod mig i.    
 
Mitt inlägg vände sig mot Vincents i mitt tycke allt för snabba avfärdande av betydelsen av egen erfarenhet från forskningsområdet och var ägnat att föra fram idén om att ge årsboken en redaktionskommitté som stöd till redaktören. Det är något som jag saknat även under tidigare redaktörsskap, även om jag vet att det hände att förre redaktören Håkan Skogsjö, skickade inkomna manus till andra forskare med expertkunskap inom ett visst forskningsfält för synpunkter. Jag tror dock att det kan vara en poäng att ha ett icke-anonymiserat reviewersystem i form av en namngiven redaktionskommitté för en publikation som årsboken, också för att spegla bredden på kompetens och forskningsintressen i redaktionskommittén, vilket i sig kan stimulera till att fler släktforskare känner sig manade att skicka in sina alster.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2014-02-15 23:29)

[Jan Jutefors]

Kvinnokampen för rättvisa och jämlikhet började för över 100 år sedan och de får slåss fortfarande! Vad säger man ...?
 
Det är ett vanligt argument som många använder både mot kvinnor och invandrare - Jag har personligen många vänner, men jag anser ändå att det får vara nog nu

[Urban Sikeborg]

Jag tycker att de frågor Olle, Mats och Torsten tar upp är relevanta. De uttalanden om årsboken som kommit från förbundshåll har under en längre tid varit enbart negativa, trots att den fortfarande drar in flera hundratusen kronor varje år (om jag uppfattat tidigare inlägg korrekt). Det argument jag har hört har varit att föreningarna inte känner till årsboken och inte pushar för den gentemot sina medlemmar. Vad jag vet har det inte sagts något om hur man vill att årsboken borde se ut i stället för att väcka mer intresse. Den nya redaktören skrev på RÖTTER för ett par veckor sedan vad jag då tolkade som en programförklaring och en yttring av vilken inriktning förbundet hädanefter ville att årsboken skulle ha. Det som fastnade i mitt huvud var två saker. Betonandet att alla kan bidra, att årsboken är till för alla som vill skriva, var ett. Det kan förstås som att förbundet eller redaktören ser det som att årsboken i praktiken inte har varit till för alla tidigare. Om det i sin tur innebär att man sett årsboken som alltför elitistisk vet jag inte; med rätt eller orätt kändes det som en bakomliggande tanke utifrån hur texten var formulerad. Det var så jag uppfattade budskapet, i alla fall. Den andra punkten var att man nu inte är begränsad till ämnen som har direkt koppling till släkt- och personhistorisk forskning. Man kan skriva om i stort sett vilka ämnen som helst som faller inom ämnet kulturhistoria som matvanor och sjukdomsbehandling förr. Och det är väl en kursändring, tror jag.
 
När det gäller förre årsboksredaktören, Håkan Skogsjö, har han en unik kompetens hur man än ser det. Han driver ett eget förlag samtidigt som han har varit aktiv i släktforskarrörelsen sedan 1970-talet och själv är en skicklig forskare med stor erfarenhet av allehanda källor från åtminstone 1500-talet till nutid. Hans erfarenhet och bevandring i litteraturen har definitivt bidragit till att höja kvaliteten på årsboken, eftersom han på egen hand kunnat genomföra en gedigen faktakontroll, i stort sett oavsett ämne. Jag har fått kvalificerade tips och hänvisningar från honom när jag skickat in artiklar, något som jag upplever har berikat dem. För ett förlag som förbundet ändå är måste frågan om hur faktakontrollen hädanefter ska skötas vara en rätt vital fråga.
 
Att en artikelförfattare i Släkthistoriskt Forum ställt en sexistiskt färgad fråga är en sak och får i förlängningen stå för förbundet som publicerade artikeln, men hur detta kan användas för att avfärda Olles inlägg som att de i grund och botten handlar om att den nya redaktören är kvinna förstår jag inte. Olle har genom åren gjort sig känd som den blidaste och mest välvillige och hjälpsamme forskarkollega på Anbytarforum som man kan tänka sig. Som tidigare bidragsgivare till årsboken har han ett personligt intresse av vad den nya situationen kommer att innebära, så hans fråga är ju helt naturligt betingad av detta.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

[Mats Ahlgren]

Vincent, jag kan inte låta bli att kommentera ditt uttalande om att kritiken kommer vid just detta redaktörsbyte:  När bytte Årsboken redaktör senast?  
 
Däremot så skedde det förra året ett annat redaktörsbyte, och trots att det även då var från en man till en kvinna så skrevs det inte illasinnade inlägg av gubbar. Släkthistoriskt Forum har fått en mycket kompetent kraft i sin redaktör, Maria.

[Vincent Eldefors]

Det finns ett stort problem med att likställa kompetens med erfarenhet. Flera välkända genealogiska publikationer har benhårt hållit fast vid helt felaktiga uppgifter på grund av att de kommer från välkända släktforskare. Detta gällde visserligen i ännu högre grad för 100 år sedan men det gäller tyvärr än idag. Det finns idag betydligt fler unga chefer än vad det fanns för några årtionden sedan och det beror just på att man nu ser till reell kompetens och resultat framför allt annat.
 
För att ta ett exempel så har åtminstone en av de mycket erfarna forskare som nämns av de kritiska männen i den här tråden avfärdat korrigeringar på grund av att man inte bevisar att uppgifterna INTE är korrekta. Att det sedan inte kan presenteras några som helst bevis på att uppgifter ÄR korrekta är sedan irrelevant när de kommer från en känd släktforskare. Det är just sådana märkliga slutledningar man vill slippa inom seriös forskning där fakta alltid måste gå före person men tyvärr förekommer det titt som tätt inom alla ämnesområden. Det finns tyvärr ganska gott om medelålders män som vägrar inse att de har fel, den biten slipper man förhoppningsvis när man nu väljer Eva som redaktör. Många sådana män kan aldrig tänka sig att förlora mot en kvinna. Lite grann som alla religiösa som är 110% säkra på att det finns en gud och att han är en man med långt skägg som bara tycker om just deras religion  Logik, analytisk förmåga och objektivitet är mer värt än 10-20 års extra erfarenhet.
 
Mats, jag tror att årsboken har lite högre status då den bara ges ut en gång per år, är en riktig bok och har rätt stor upplaga, därav också större engagemang  När du säger att SHF har en kompetent redaktör, menar du då att Eva inte är det? Eva är redan beprövad som redaktör, man kan självklart inte utvärderas på en tyngre post i släktforskningens tjänst innan man haft en sådan. Jag utgår även från att Eva kan be om hjälp när det behövs trots att hon är kvinna. Det är väl snarare män som brukar lida av sådana åkommor  
 
Just det faktum att man inte bytt redaktör på väldigt lång tid är för övrigt en mycket god anledning till att göra det om man känner ett behov av förändring. Fotbollslag byter sällan tränare för att den förra var dålig utan för det mesta beror det bara på att man behöver få till en förändring. Att då försöka hitta en person som är så lik den tidigare tränaren (eller i det här fallet den tidigare redaktören) som möjligt är knappast rätt väg att gå. Det här är något som åtminstone Olle i sitt yrke som organisationskonsult borde vara väl medveten om  Trots att släktforskare antagligen är lite mer konservativa än befolkningen överlag så måste man försöka tänka i nya banor ibland, annars kommer förbundet aldrig att utvecklas.
 
Jag hoppas Eva struntar blankt i alla kommentarer av den här typen trots att en del anser att hon behöver stödhjul.
 
(Meddelandet ändrat av vineld 2014-02-16 01:33)

[Urban Sikeborg]

Vad vill förbundet med årsboken, vilken roll ska den spela utöver att dra in pengar? Vad är det man har uppfattat som så problematiskt med själva innehållet att man inom förbundsledningen till och med har övervägt att lägga ned den, trots att den fortfarande är en god kassako och har ett mycket gott utgångsläge genom att den finns permanent uppställd som referenslitteratur på väl de flesta bibliotek runtom i landet? Vilken inriktning vill man att årsboken ska ha? Vad jag vet har det aldrig förklarats eller definierats utåt i förbundets kanaler, inte ens på direkt förfrågan. Kanske skulle jag inte bry mig, men för mig har de konsekvent negativa uttalandena om årsboken från förbundshåll känts olustiga. Är jag en del av det icke definierade problemet, eftersom jag bidragit med artiklar till årsboken sedan 1990-talet i en rad ämnen, från metodinriktade artiklar till släkthistoriska? Olle har också skrivit flera artiklar - och om dessa kan jag säga att jag tycker att de skulle hedra vilken publikation som helst - och jag kan därför förstå hans försök att på Förbundsforum få svar. Det sätt på vilket årsboken framställts av förbundsledningen slår ju obevekligen tillbaka på de tidigare artikelförfattarna.
 
Det jag kan se är nytt i den nya redaktörens approach är att hon som främsta ämnesval på årsboksartiklar ger exemplen »skråväsende, vad man åt till vardags i bondesamhället, sjukdomshistoria, vad man trodde på och överhetens makt, lagar som styrde folks liv och allt möjligt annat som berör livet förr».
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

[Vincent Eldefors]

Jag har nog helt missat diskussionen om att lägga ner årsboken. Vilka har motiveringarna varit och på vilket sätt har man uttalat sig negativt om den från förbundets sida?
 
Att uttala önskemål om inriktningen är väl bara relevant om sådana önskemål verkligen finns. OM man har sådana önskemål från förbundets sida så håller jag absolut med om att de rimligtvis bör förmedlas även utåt så att artikelförfattare slipper lägga ner tid och energi på att arbeta fram artiklar som inte är särdeles önskvärda.

[Mats Ahlgren]

Vincent, nu läser även du in sådant om definitivt inte står där, är det bara för att rättfärdiga den felaktiga kritiken mot några gubbar som tar upp vitala frågor, som sedan av andra vänds till en feministisk kamp, eller ....?  
 
Vad jag skrev är att INGEN klagade när det föregående redaktörsbytet skedde från man till kvinna, under förra året.  Nu läser vissa in betydelser som inte finns i texterna, och det mest fantastiska är att detta startade när det påpekades att det saknas förfallodatum på en faktura, en administrativ miss av de/den ansvarige. I övrigt så är Urbans inlägg tidigare idag en bra sammanfattning vad som avsetts, både innan och efter det att detta blev en konstig könsrollsdebatt.
 
Det vore därför bra om förbundsstyrelsen går in med ett svar på Urbans frågor, så att debatten kan styras över till det som det borde gälla, vad vill förbundstyrelsen och vilka direktiv har getts till redaktören !

[Vincent Eldefors]

Hehe, Mats, ditt inlägg hade en ytterst minimal del i min utläggning  Jag läste aldrig in något alls, jag ställde bara en rak fråga i syfte att klarlägga exakt vad du menade och nu besvarades den. Att sedan ingen klagade vid det bytet betyder naturligtvis inte att kön är irrelevant i det här fallet. Det är som att säga att orättvisor existerar inte ifall inte alla behandlas orättvist  
 
Visst har Urban som jag också konstaterade några relevanta frågeställningar oavsett redaktör. Har du testat att fråga förbundet direkt förresten? Kanske är det lättare att få ett svar då än om man skriver här i forumet.
 
(Meddelandet ändrat av vineld 2014-02-16 13:45)

[Maud Svensson]

Jo, det är både uppenbart och begripligt att ni - som i många år och i gott samarbete med tre manliga redaktörer bidragit till årsboken - nu oroar er för vad redaktörsbytet ska innebära, för årsboken och för er egen fortsatta medverkan. Blotta talet om förändring/breddning av innehållet tas som kritik mot redan publicerade alster. Här kan anas en rädsla för att bli refuserad till förmån för nya artikelförfattare som uppmuntrats att välja ämnen som tidigare inte släppts in mellan bokpärmarna. Dessa nya skribenter befaras vara mindre kvalificerade och deras ämnen mindre intressanta, och den nya redaktören förutsätts vara inkapabel att skilja på kvalitet och skräp, varför en redaktionskommitté av årsboksveteraner bör styra artikelurvalet så att allt förblir vid det gamla.
 
Är det rätt uppfattat?  
 
Förändringar upplevs ofta som obehagliga - har ni träffat någon som gläds över en omorganisering på jobbet? Cirklar rubbas, positioner hotas. Men evigt kan ej bli det gamla, ej kan vanans nötta läxa evigt repas upp igen. Förändringar behövs.
 
För undvikande av missförstånd: jag hyser den största aktning för er årsboksveteraners kunnande och jag läser, oftast, era artiklar med stor behållning - det vill jag verkligen ha sagt så att ni inte får för er något annat. Men jag tycker att nya redaktörens ämnesval låter intressant och ser fram emot en del kulturhistoriska artiklar i årsboken, också. Kanske kan dessa ämnen locka fler kvinnliga skribenter, vilket vore positivt med tanke på följande:  
 
1. Vid en snabb koll i ett antal årsböcker ser jag att av tio-femton artiklar/bok är alla utom en eller två skrivna av män. Vad kan det bero på?
2. Till rätt stor del är det samma män som skriver, i var eller varannan bok. Vad kan det bero på?