Äldre inlägg (arkiv) till 11 mars, 2008

[Mats Ahlgren]

Bonusboken! Ted berättar i ett tidigare inlägg, , om att det ska komma en bonusbok, förhoppningsvis med nr 1/2008.
 
Har någon fått boken?

[Ingegerd Johansson]

Hej Mats!
 
Förmodligen är boken lite försenad. På sidan 44 i det senaste numret av Släkthistoriskt Forum står det att boken Afrikafararna kommer under våren 2008, och att den kommer att skickas ut som bonusbok.
 
Vi får hoppas att den kommer med nr 2 i stället. Jag ser verkligen fram emot den.
 
Mvh
Ingegerd

[Håkan Skogsjö]

Bengt, om jag inte helt missuppfattar din tankegång vill du ha en en hög, fast avgift som ger inträdesbiljetten till förbundets sortiment som ska säljas till i stort sett självkostnadspris. Det är förstås möjligt att sätta priserna på detta vis, men för mig framstår det som något stelbent och med en påtaglig tröskeleffekt. Den som inte har betalat den höga avgiften kan ju inte handla alls till de låga priserna, vilket missgynnar både förbundet och den som vill handla.  
 
Om detta sätt att prissätta vore effektivt skulle förmodligen många företag ha anammat tanken. Mig veterligen är det inte heller någon vanlig metod inom ideella organisationer. Också där tillämpas så vitt jag vet den mer traditionella modellen att fördela kringkostnaderna (för lokaler, löner, etc) som ett påslag på varorna, vilket betyder att medlemmen/kunden bara behöver betala påslag på varor man köper. Med din metod måste den som köper lite betala påslaget också för varor man inte köper, medan storkonsumenten kommer billigt undan tack vare att småkonsumenterna subventionerar. Systemet torde alltså missgynna framför allt nybörjare, mindre välbeställda och andra som kan förväntas vara mindre spendersamma.
 
Jag förstår inte heller varför just organisationsavgiften - alltså den avgift som föreningarna betalar - ska vara den övervägande inkomstkällan. Varför är den avgiften viktigare än exempelvis prenumerationsavgifter eller avgiften för årsboken eller Rötters vänner? Mer rimligt är väl att känna av marknaden och ta ut avgifter där de är möjliga - alltså där någon är villig att betala -, inte bara bestämma att en viss avgift ska finansiera förbundet. Tänk om föreningarna inte vill betala den organsiationsavgift som krävs. Vad gör man då?
 
Enligt min mening ska en organisation fungera så smidigt och flexibelt som möjligt gentemot sina medlemmar och andra intresserade. Fasta, höga avgifter bör undvikas eftersom de krånglar till och försvårar för flertalet. Släktforskarförbundet har fungerat utmärkt i alla år utan sådana avgifter. En helt annan sak är att styrelsen under de senaste åren har konsumerat vårdslöst, men det är ett problem som ingalunda kan lösas med den metod som Bengt förespråkar. Tvärtom, med Bengts förslag riskerar förbundet att också förlora sina medlemsföreningar.
 
(Meddelandet ändrat av hakan den 10 mars, 2008)

[Jojje Lintrup]

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ingen jämfört förbundet med DIS än! Vill man gå med i en regionförening i DIS måste man först vara medlem i DIS. Ett grundmedlemskap i DIS kostar 120:-/år och då får man Diskulogen gratis 4 ggr/år. Vill man gå med i en regionförening (det finns 8 st) så måste man betala ytterligare mellan 50-80:-/år. Det är mig veterligt ingen som klagar över den modellen, trots att den i princip är identisk med grundförslaget som diskuteras här.
Enligt DIS egna uppgifter har föreningen 25 000 medlemmar som uppenbarligen är nöjda med konceptet.
Så varför skulle inte vi kunna göra likadant?
Beträffande lokala inlagor i tidskrifter så finns metoder att distribuera sådana. Jag är med i Naturskyddsföreningen och deras regionala inlaga Dalanatur kommer i tidskriften Sveriges Natur två gånger om året. Faktum att jag tycker att det vore dags att skrota mestadelen av de urusla lokala tidskrifterna som skickas ut till medlemmarna för att de ska få något för pengarna. Det kunde gott få mer för pengarna! Läsvärda artiklar (som det är ont om i de lokala tidskrifterna) kunde gott publiceras i SHF, eller om de inte platsade där, i den regionala inlagan eller på den egna hemsidan.
Jag håller med om att futtiga nio kronor per år inte räcker någonstans för någon organisation!
 
(Meddelandet ändrat av jojje den 10 mars, 2008)

[Anders Ryberg]

Av de lokala föreningar jag är med i så har alla utom möjligen en alltid läsvärda artiklar i medlemsbladet.
Det Jojje och Bengt är inne på är att vända hela organisationen från ett riksförbund som styrs av sina delar, till en centralorganisation som styr sina delar. Är det verkligen en önskvärd likriktning?

[Bengt Isacsson]

Håkan
 
Jag ska inte orda så mycket mer så min kommentar till ditt inlägg är bara att den linje du driver leder till teknokrati (där de anställda har den reella makten).
 
Mitt förslag bygger på att föreningarna tar ett fast grepp om förbundet.
 
 
Anders (det vart rätt den här gången va?)
 
Mitt förslag skulle bl.a. innebära att de medlemmar som deltagit i ett projekt (exempelvis Sveriges Dödbok) skulle få köpa CD-skivan för produktionskostnaderna och andra medlemmar skulle erbjudas den för 100 kronor (cirka) istället som det varit idag, för 350-400 kronor.
 
Är inte det ett argument som heter duga?

[Håkan Skogsjö]

Jojje, att förbundet ser ut som det gör har sina historiska förklaringar. Riksorganisationen innan förbundet bildades hette (som bekant) Genealogiska föreningen. Den fungerade ungefär som DIS och hade en handfull regionala föreningar (VSGF, ÖGF, SGF, etc). Problemet var att det sedan fanns långt många fler föreningar (30-40 på den tiden, vill jag minnas) som inte accepterade GFs villkor och centralstyrning. För att få dessa med på tåget fick förbundet den uppbyggnad som det har i dag. Och numera är väl nästan alla släktforskarföreningar som finns i Sverige med, så konceptet har uppenbarligen fungerat.  
 
För min egen del har jag egentligen inga synpunkter på dessa två organisationsmodeller, som Anders på ett bra sätt förklarar skillnaden mellan. De har båda sina för- och nackdelar. Men åtminstone hittills har den absoluta majoriteten av medlemsföreningarna alltid intagit den position som Anders gör, vilket jag tycker att man måste acceptera. Att i dessa för förbundet problematiska tider försöka sig på ändringar i den grundläggande organsiationen, tror jag är riskabelt för förbundets existens. Svårigheterna är redan många, och krafterna måste satsas på mer lättframkomliga vägar.
 
Med en viss envishet återkommer jag till det faktum att dessa futtiga nio kronor hittills har räckt mycket väl för förbundet. Det var när ledningen valde att satsa på flotta och dyra lokaler i Stockholm med många anställda som det hela havererade. Och det är väl inte till sådant som medlemsföreningarnas pengar ska användas? Det genererar ju varken intäkter eller någon särskild nytta för föreningsmedlemmarna runt om i landet.
 
Om det skulle vara så att förbundet av en eller annan orsak skulle behöva mer kapital för viktiga satsningar är jag övertygad om att många medlemsföreningar kan tänka sig en höjning av avgiften. Men förmodligen vill de först ta ställning till en plan för förbundets utveckling som övertygar dem om att deras pengar används på ett bra sätt. Soloåkningar från styrelsens sida anar jag att många har fått nog av. Det bör, som Anders noterar, vara medlemsföreningarna som styr förbundet.

[Håkan Skogsjö]

Bengt, det finns definitivt inga anställda som har styrt förbundet dit det nu befinner sig. Det har den av medlemsföreningarna valda styrelsen gjort.

[Chris Bingefors]

Tyvärr så har styrelsen styrt förbundet med stämmans (dvs föreningarnas) goda minne, alla vidlyftiga åtgärder har passerat stämman med godkännande. Tvärtom verkar det som om alla stod upp och applåderade när de dyra månlandarprojekten presenterades. Det verkar vara problemet med nuvarande form - för mycket kompis, för lite kritiskt tänkande.
 
För mig, som ändå är relativt ny i sammanhanget, verkar det som det finns en spricka mellan (en del?) föreningars vilja att bara satsa på den egna verksamheten och behovet av en samlande kraft när det gäller nationella projekt. Vi vanliga dödliga hittar inte till föreningarna utan någon form av nationell organisation som står för information och kontakter. Måste man inte först analysera behoven i ett framtida släktforskarsverige? De som nu och i framtiden kommer in i släktforskningen har helt andra behov och prioriteringar än de man haft förut.

[Lars-Olov Eriksson]

Utan att (den här gången) uttrycka någon åsikt om förbundsmodellen, vill jag varna för att ta DIS som exempel. Det är en mycket speciell förening. En mycket viktig del av verksamheten är ett programvaruföretag med en på marknaden dominerande produkt, DISGEN. Diskulogen är till betydande del en periodisk användarhandbok och regionsföreningarna är till betydande del en supportorganisation med kurser och telefonsupport (faddrar). Köper man DISGEN så måste man gå med i DIS, för att få uppdateringar måste man ha ett obrutet medlemskap. Man måste inte vara med i en regionförening, men det känns nog naturligt för många DISGEN-användare. Men DIS står för kanske hälften av alla släktforskare i förbundet !

[Chris Bingefors]

Det är väl den uppgiften man ska ta vara på - DIS står för kanske hälften av alla släktforskare inom förbundet. Det visar att det är nya grepp som behövs för de nya släktforskarna. Observera att mina inlägg inte är avsedda som negativ kritik mot lokala föreningar, men bara en flagga för att man måste tänka på framtiden och det helt förändrade föreningsklimatet i nästa generation. De är gärna med i olika sammanslutningar som ger en känsla av tillhörighet, men verksamhetsformerna vill man ha annorlunda än de traditionella.

[Mats Ahlgren]

Jojje
 
Din jämförelse med Naturskyddsföreningen är intressant, men haltar lite grann.  
 
För 295 kr kan jag bli medlem i Naturskyddsföreningen, men oavsett vad jag är villig att betala kan jag inte bli medlem i Släktforskarförbundet.

[Bengt Isacsson]

Håkan
 
Jag har inte påstått att det är de anställdas ”fel” att det gått som det gått.
 
Vad jag debatterar här är endast en ny ”modell” för förbundets framtida inriktning - och inte vad som lett till den situation vi befinner oss i nu.  
 
Den modellen ska förhindra att teknokrati uppstår och frodas dessutom är den ämnad att säkerställa medlemsföreningarnas absoluta makt över förbundets göranden och låtanden.

[Eivor Andersson]

Jojje,
 
Förslaget från Crister Lndström var 120:-totalt från varje medlem i föreningarna och inte 50:-
Där skulle ingå Släkthistoriskt Forum och användaravgift.
Om det är förankrat i styrelsen framgår inte.
 
Men Crister får väl lämna in det som motion till Årsstämman, så får föreningarna rösta om detta.
Crister bad om debatt men har inte visat sig här ännu???
Ensidig debatt med andra ord. Som vanligt.  
 
Eivor

[Håkan Skogsjö]

Bengt, vad är teknokrati i en intresseorganisation för släktforskare? Och vad betyder medlemsföreningarnas absoluta makt?

[Lars-Olov Eriksson]

Jojje drog en parallell med Naturskyddsföreningen. I Ekonomi-tråden tog jag upp två andra exempel (jag kan avslöja att de gällde Svenska Raskattklubben och Svenska Kennelklubben). Någon i styrelsen eller i staben kunde väl göra en något grundligare jämförelse med några organisationer, för att få perspektiv på SfF ! En god vän tipsade om en frikyrka, men jag var rädd för att bli missförstådd med ett sådant exempel. Annars lät det som väl jämförbara storheter, rent organisatoriskt. T o m Rötters vänner fanns med, d v s den årliga kollekten !

[Bengt Isacsson]

Håkan,
 
Teknokrati för mig är då ett förbund/organisation för sin överlevnads skull blir beroende av ett antal interna eller externa kreativa personer som kan dra ihop tillräckligt mycket ekonomiska resurser för att betala sin egen administration och också för att samla i ladorna. Vissa av dessa har säkert gjort sig en hacka på det sättet också. Det uppstår gärna också något av en symbios mellan förtroendevalda och de man anlitar om personernas inriktning någorlunda stämmer överens. Om inte kan det bli katabrasch i stället.
 
I grunden ser jag inte så stora fel i den modellen men det blir alldeles åt h-e när organisationens egna medlemmar är huvudkundkategorin eller lite mer talspråkligt uttryckt - mjölkkossan.  
 
Utefter min föreningserfarenhet har jag gjort mig en bild av hur det här förbundet fungerar. Min stora nackdel är ju att jag inte har varit med så länge och därför har svårt att diskutera vad som hände för några år sedan. Min fördel skulle väl i så fall vara att jag är bra på att få organisationer att gå i takt. Tyvärr är Släktforskarrörelsens ovanligt ”spretig” åsiktsmässigt men rent teoretiskt kan man ju fundera ut hur man skulle kunna få även den här rörelsen att gå i någorlunda samma riktning. Därför har jag lagt ett grundförslag som ju är den omdebatterade 50-lappen. Självklart finns det mer bakom min idé.
 
När det gäller ”föreningarnas absoluta makt” menar jag helt enkelt i korthet att när föreningarna och deras medlemmar står för en större del av kakan måste de ställa större krav på att det verkligen utses rätt personer till förtroendeposterna. Idag är det förmodligen så att många ser 9-kronan som man kan avvara och inte bryr sig särskilt mycket. Men även där finns fler tankar bakom vad jag uttryckte och de hör inte hemma här utan - möjligen - i ett grundmaterial för ett medlemsrådslag.
 
Därmed avslutar jag min medverkan om förbundsavgiftens storlek - det är ingen mening med att fortsätta eftersom både förbundsstyrelsen och förslagsställaren helt lyser med sin frånvaro - som vanligt.

[Håkan Skogsjö]

Det blir lite problematiskt när någon som diskuterar håller fast vid en utgångspunkt som inte är korrekt. Jag har vid det här laget flera gånger påpekat att släktforskarförbundet ända sedan starten har byggt sin ekonomi på sedvanliga avgifter från medlemmar/prenumeranter. Så har det alltid varit och så är det i dag. Förbundet har aldrig haft en ekonnomi som bygger på någon eller några enskilda personer kreativitet och förmåga att dra in pengar. Tro mig, jag har varit följt förbundet från olika positioner sedan starten.  
 
Än mindre förstår jag hur organisationens medlemmar kan vara mjölkkossor samtidigt som den avgift som de betalar är alldeles för låg och borde höjas från 9 till 50 kronor. Blir de mindre mjölkkossor då? En följd av avgiftshöjningen ska tydligen också bli att åsiktsskillnaderna inom släktforskarrörelsen minskar, men hur denna koppling ser ut ter sig för mig som något dunkel. Jag vet inte ens om det finns särskilt stora skillnader i synen på hur släktforskarförbundet ska utvecklas. Tvärtom tror jag att de flesta tycker att nuvarande inriktning och organisation i allt väsentligt fungerar väl.
 
Problemet är däremot att förbundstyrelsen har gjort en rad felbedömningar med svårartade ekonomiska problem som följd. Men samtidigt görs nu stora insatser inom den nuvarande styrelsen att staga upp skutan. De stora lokalerna är lämnade och andra kostnader har minskats. Min övertygelse är att det kommer att krävas ytterligare besparingar, men det är något annat än att vända upp och ner på den organisation som har fungerat väl tills styrelsen för några år sedan satte på sig de jättestora spenderbyxorna.
 
Man måste med andra ord göra en korrekt analys av problemet. Det handlar om en styrelse som gjort felaktiga satsningar, inte om några djupgående organisatoriska fel. Det viktiga är att få ordning på ekonomin, inte att skriva om stadgarna. När förbundet väl är uppe på vägen igen kan färden fortsätta i rask takt framåt i den gamla riktningen, innan skogskörningen. Det är min övertygelse.

[Eivor Andersson]

Kloka ord Håkan,
 
Utan Din skapelse - Anbytarforum och Rötter - hade vi inte haft den insyn i Förbundet, som vi nu har.
 
Det är bra att det blir öppnare och gynnar säkert Förbundet i längden.
Har man förtroende för Förbundet, så är säkert viljan att betala några kronor mer större.
 
Men ett skambud på 120:- nej. Det står jag fast vid.
 
Hälsn. Eivor

[Kenneth Bengtsson]

Intressant debatt det här blivit bara synd att Crister och några till ej vill debattera öppet.
Detta forum startades väl för att kunna ventilera bl.a. dessa frågor.
Jag håller med dig Håkan om din analys, men det blir väl så här när man har svårt att erkänna sina misstag.

[Anders Ryberg]

Bengt har en intressant tanke, att få ner priset på Förbundets produkter. Den är mycket sund. Dock tror jag att en hel del går att uppnå på denna punkt om dessa produkter inte längre behöver finansiera dyra lokaler, fina datasalar och en stor personalstyrka. Jag tror det är där vi måste fortsätta. Städa kostnaderna så att vi vet att vi har ett trimmat Förbund. Om det sedan, efter att dessa åtgärder vidtagits, visar sig att det behövs en högre central avgift, så är det en fråga värd en diskussion, men jag vill se en redovisning av behoven först.
 
Släktforskarrörelsen påminner idag mer om idrottsrörelsen, än om Naturskyddsföreningen eller för den delen frikyrkorörelsen. Precis som inom idrottsrörelsen kan man vara med i flera föreningar, utan att det är något konstigt med det, och det är inte Riksidrottsförbundet som driver de lokala idrottsföreningarna. Ingen skulle heller komma på tanke att Mora Hockey skulle betala en tredjedel av sina intäkter till varken Hockeyförbundet eller RF. Vad det gäller Naturskyddsföreningen är den en riksorganisation som skaffat lokala avdelningar. Frikyrkorörelsen är inte heller ett bra jämförelseobjekt, då man i allmänhet förväntas vara medlem i endast en församling.  
 
Precis som Chris skriver behöver släktforskarrörelsen en nationell inkörsport, och för de lokala föreningarna vore ett välfungerande AF, och dito Rötter en ypperlig tillgång. Men 600 000-700 000 räcker långt.
Vad det gäller tidningar, databaser och annat så bör dessa vara så pass attraktiva att folk är beredda att betala lite för dem, det sporrar till bättre kvalitet.

[Chris Bingefors]

Håller med dig, Anders. Man måste visa upp ett trimmat förbund, där verksamheten helt är inriktad på nationell service. Man ska få något attraktivt för pengarna som medlemsförening; service, nationella projekt till attraktivt pris, AF som inkörsport, reklam för sin förening. Det gäller fö allt, även tidningar som du skriver.
 
Det kanske är tid nu att ompröva en del dogmer. Det verkar som om man drivit förbundet enligt en ganska rigid mall för lokala föreningar, med tillskott av en viss hybris som lett till de ekonomiska problemen. Kanske bör verksamheten i förbundet ha en helt annan form? Kanske kan föreningar variera mer i sitt sätt att driva verksamhet, beroende på lokala behov?  
 
I nästan alla sammanhang, inom mitt ordinarie jobb och inom andra fritidssysselsättningar, där jag råkar nämna släkt/personforskning så visar det sig att många människor är verkligt intresserade och gärna vill börja. Men de vet inte hur. Det vanliga kursutbudet är OK för en del, men ofta vill man ha andra inkörsvägar. Kan vi utveckla nya sätt att tillgodose det stora behov som verkar finnas?

[Håkan Skogsjö]

Det glädjer att läsa Anders' och Chris' synpunkter. Just så var grundtanken när förbundet bildades på 1980-talet och så drevs också förbundet fram till sekelskiftet 2000. Därefter började nya kvastar sopa med känt resultat. Det som släktforskarrörelsen behöver är en trimmad riksorganisation som i första hand är inriktad på verksamhet av samordnande karaktär på riksplanet.  
 
Det kan röra allt från att ge ut rikstäckande publikationer och bestämma vem som anordnar riksstämmor till att ordna fortbildningar för föreningsfunktionärer, ta fram forskningshjälpmedel som Sveriges dödbok och Svenska ortnamn och sköta kontakterna med riksmyndigheter och rikspolitiker. Och förstås att driva och utveckla Rötter med dess underavdelningar på ett ansvarsfullt sätt som uppskattas av läsarna.
 
En riksorgansation som sysslar med detta och liknande uppgifter behöver inte särskilt många anställda och inga stora lokaler. Men kommer ändå att klara att göra oerhört mycket nytta för den samlade släktforskarrörelsen.
 
(Meddelandet ändrat av hakan den 11 mars, 2008)

[Anna-Lena Andersson]

Hej!
 
Crister Lindström som f.n. är redaktör för Släkthistoriskt forum har initierat till de senaste dagarnas debatt om förbundets ekonomi och organistation. En debatt som jag förövrigt tror att han önskade sig i tidningen. Debatten har hamnat här och det tycker jag är olyckligt eftersom Förbundsforum har rubriker för både förbundets ekonomi och organisation. Det vore trevligt om de ekonomiska och organistatoriska bitarna av debatten kunde fortsätta under dessa rubriker i stället även om ämnena är svåra att separera!
 
Mvh
Anna-Lena A
 
(Meddelandet ändrat av lalla den 11 mars, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av lalla den 11 mars, 2008)

[Eivor Andersson]

Hej Anna-Lena,
 
Hur skall man kunna debattera i tidningen?
Skriva ett inläggg i kvartalet utan svar?
Det är väl inte för mycket begärt att man vågar stå för sitt förslag och diskuterar det här.
 
Detta är ett Förbundsforum och där skall väl debatten ligga om det kanske blir sammankopplingar här med ekonomi och Släkthistoriskt Forum, så beror det på förslaget från ledarsidan på SHF.
Där fanns kopplingar till tidningen.
 
Hälsn. Eivor

[Tomas GH Johansson]

Det vanliga idag är att ledarskribenter ber om synpunkter för att få igång en debatt och hänvisar då till tidningens sidor på nätet. Detta för att diskussionen ska kunna föras så snabbt som möjligt och då handlar det om tidningar som kommer veckovis, inte en gång i kvartalet. Sedan kan intressanta kommentarer från nätet återges i tidningen. Det sättet att debattera ligger liksom mer i tiden.

[Eivor Andersson]

Hej Tomas,
 
Så gör man i Göteborgs-Posten och det är en dagstidning. Där kan man debattera olika artiklar på nätet.  
 
Det fungerar inte på Släkthistoriskt Forum, som inte är en nättidning med debattsdor.  
Precis som Du skrev.
Så var den debatten skall föras om inte här, det vet inte jag.
 
Hälsn. Eivor

[Mats Ahlgren]

På den tiden det bara fanns en debattsida på Rötter att tillgå, så skulle all debatt ske där, kontrollerad av redaktören, och det förekom refuseringar på inläggen.
 
Nu när det finns ett förbundsforum så ska debatten ske i tidningen, en tidning som inte ens har en debattsida, och samme redaktör ska avgöra vad som ska publiceras.
 
Tycker det är lite konstigt att den enda reaktion som kommit är att vi uppmanas dela upp diskussionen,som Crister startat, utan koppling till den ledare som startade allt. Om det upplevs att detta hamnat fel, lägg upp en diskussion som heter ledaren i Släkthistoriskt forum 1/2008.
 
Men visst är det intressant, inte det minsta knyst från redaktör eller styrelse i sakfrågan, nu när det finns ett engagemang bland rötterna.

[Jan-Christer Strahlert]

Var finns Crister i dag;
eftersom han inte kan svara i en debatt som han har startat???
Har datorn pajat eller är han frånkopplad från internät;
eller värre, har han tappat sin inloggning?
Jan-Christer

[Håkan Skogsjö]

Anna-Lena, vad har du som styrelseledamot för åsikt i den fråga som Crister lyfter till debatt?